I lördags fyllde Nils tre! Mina föräldrar var här och han fick bland annat en alldeles egen cd-spelare som han på förskolan igår berättade om som "en pizza som snurrade jättefort och spelade musik!". Vi hade tänkt ha lite kalas i söndags men eftersom Nils blev bjuden på sitt livs första kalas hos en förskolekompis (jösses mitt hjärta vad gulliga de är) just den dagen fick han gå på det istället, och vi flyttade vårt till onsdag kväll.
När vi kom till kalaset sa Nils "Grattis S, här är ditt paket. Och här har jag skrivit 'S, vilket underbart kalas!'" (pekade på texten "Akademibokhandeln" som var tryckt i kanten på inslagspappret.) Var får de allt ifrån?
Nils är inne i en sån jädra drömmig period just nu. Efter potträningen i början av året hade vi en vecka eller två av täta skrik och bråk om orimliga saker. ("Men jag ville gå ut genom dörren fööörst", "Men pappa, jag ville kolla på din bajs iiiinnan du spolade!", "Nej så BLIR det inte idag faktiskt" osv osv). Sen bara gick det över. För tillfället, jag vet, men ändå!
Så just nu är allt ett sånt MYS. Eller herregud, det är ju säkert ett treårsbryt om dagen, men också så mycket "Jag älskar dig änno änno änno mest!" och "mamma, du är mitt lilla gullefjun". Hoppas så väldigt att den här harmonin varar till nedkomst av syskon.
Jag tror faktiskt att Nils börjar förstå att det här med bebisen närmar sig. Han vill hemskt gärna själv leka bebis och bli nedbäddad på ryamattan under en filt. Sitta i knät och prata bebisspråk. Det är mycket prat om bebisar som kommit ut redan (som Harry) och bebisar som inte kommit ut än. Det gäller även hos olika djur vi ser och även bebisen han tror bor i hans egen mage, som tydligen heter David (?!). Pedagogerna på förskolan sa häromdagen att Nils lutat sig tillbaka i sin stol på lunchen, tagit sig för magen och sagt "Ojojoj vad stor magen är nu. OJ, nu sparkade bebisen jättehårt!".
Kan inte förstå var han fått dessa lines ifrån... Hehe.
Han har ända sedan han fick veta i oktober berättat för alla att han ska bli "storebror i april". Han vill bjuda bebisen på chokladboll och lära den att simma, säger han. "Kan du simma då?" frågar vi och då säger han "neeeej, det kan jag ju inte" och fnissar. Men bebisen ska simma!
Han är helt säker på att den lilla knodden kommer säga "egge, egge", samt skrika ibland. "Då ska vi trösta den och krama den" (insert hjärtögonemoji). Han munpruttar mig ofta på magen och säger "nu skrattar bebisen, ha-ha-ha", eller lägger handen på magen och säger "oj, den sparkade mig i handen!" trots att han aldrig orkar hålla handen där länge nog för att faktiskt känna en riktig spark. Han pratar om "sen när den kommit ut" och petar lite på min navel samtidigt så jag gissar att han tänker att det är genom den det ska ske.
Tänk att den lille minimänniskan i vår familj snart inte är minst längre. Och inte vårt enda barn. Det tycker jag nästan är svårare att ta in än det faktum att det ska komma en till.
När vi kom till kalaset sa Nils "Grattis S, här är ditt paket. Och här har jag skrivit 'S, vilket underbart kalas!'" (pekade på texten "Akademibokhandeln" som var tryckt i kanten på inslagspappret.) Var får de allt ifrån?
Nils är inne i en sån jädra drömmig period just nu. Efter potträningen i början av året hade vi en vecka eller två av täta skrik och bråk om orimliga saker. ("Men jag ville gå ut genom dörren fööörst", "Men pappa, jag ville kolla på din bajs iiiinnan du spolade!", "Nej så BLIR det inte idag faktiskt" osv osv). Sen bara gick det över. För tillfället, jag vet, men ändå!
Så just nu är allt ett sånt MYS. Eller herregud, det är ju säkert ett treårsbryt om dagen, men också så mycket "Jag älskar dig änno änno änno mest!" och "mamma, du är mitt lilla gullefjun". Hoppas så väldigt att den här harmonin varar till nedkomst av syskon.
Jag tror faktiskt att Nils börjar förstå att det här med bebisen närmar sig. Han vill hemskt gärna själv leka bebis och bli nedbäddad på ryamattan under en filt. Sitta i knät och prata bebisspråk. Det är mycket prat om bebisar som kommit ut redan (som Harry) och bebisar som inte kommit ut än. Det gäller även hos olika djur vi ser och även bebisen han tror bor i hans egen mage, som tydligen heter David (?!). Pedagogerna på förskolan sa häromdagen att Nils lutat sig tillbaka i sin stol på lunchen, tagit sig för magen och sagt "Ojojoj vad stor magen är nu. OJ, nu sparkade bebisen jättehårt!".
Kan inte förstå var han fått dessa lines ifrån... Hehe.
Han har ända sedan han fick veta i oktober berättat för alla att han ska bli "storebror i april". Han vill bjuda bebisen på chokladboll och lära den att simma, säger han. "Kan du simma då?" frågar vi och då säger han "neeeej, det kan jag ju inte" och fnissar. Men bebisen ska simma!
Han är helt säker på att den lilla knodden kommer säga "egge, egge", samt skrika ibland. "Då ska vi trösta den och krama den" (insert hjärtögonemoji). Han munpruttar mig ofta på magen och säger "nu skrattar bebisen, ha-ha-ha", eller lägger handen på magen och säger "oj, den sparkade mig i handen!" trots att han aldrig orkar hålla handen där länge nog för att faktiskt känna en riktig spark. Han pratar om "sen när den kommit ut" och petar lite på min navel samtidigt så jag gissar att han tänker att det är genom den det ska ske.
Tänk att den lille minimänniskan i vår familj snart inte är minst längre. Och inte vårt enda barn. Det tycker jag nästan är svårare att ta in än det faktum att det ska komma en till.
4 kommentarer:
Så väldigt fint! Jag tyckte också det var svårare att se mina barn som syskon än att det skulle komma en ny bebis. Det var SÅ SJUKT, sen helt självklart. Och Nils kommer att se ut som en jätte sen också. <3
Åh, Nils låter som en himla gullig liten person! Fantastiska oneliners! Hehe.
Och drömmiga faser är de bästa - det är de en får försöka fokusera på när en genomgår en period av orimliga toddler tantrums!!
Alltså Nils, en sån GULLIS!
Vilket underbart kalas!! Samt David? Haha! Gud jag dör vad gullig.
Skicka en kommentar