Från dymmelonsdag till annandag påsk

Det är onsdag före påsk och jag jobbar sista dagen på kontoret. För veckan, månaden, hela året. Både konstigt och väldigt skönt, det känns lagom att gå hem nu. Låta magen vila lite på dagarna. Samma dag är det också Axels sista dag på jobbet, för efter påsklovet börjar han på nya jobbet! Kanske kommer han hinna jobba några dagar där innan bebisen kommer, kanske inte. Vi får se.
På kvällen har vi födelsedagskalas för Nils med våra familjer. Korv med bröd, blåbärs-Bingtårta och ballonger. Äntligen ljust ute på kvällarna.

Dagen efter är jag helt slut och jobbar det sista jag har kvar att göra (well nästan det sista i alla fall) från sängen. Välbehövligt att inte flänga in till stan. Nils åker med farmor och farfar i förväg till Bergsvik för påskfirandet och jag och Axel har några kompisar över på middag.

Så blir det påsk också! Vi ansluter till de andra i Bergsvik, pratar om namn i bilen på vägen upp. Jag läser upp alla förslag vi fått här på bloggen, några hamnar på vår lista. Vi kommer fram och efter vad som känts som (och väl också varit rent meteorologiskt) en svinlång vinter blir det det äntligen vårigt och barnen springer runt utan jackor. Blåser såpbubblor och jagar varann. Mina svärföräldrar och Axels syskon har försökt en hel dag att få fjutt på en jättebrasa med blöt ved, detta lyckas äntligen under påskaftonen. Påskharen kommer och gömmer påskägg till kidsen i trädgården, G är för första gången för stor för att leta med ett snöre, som L och N, och får ledtrådar på lappar istället. 

På påskdagen känns det som att något händer i kroppen. Jag blir supertrött. Vilar flera gånger mitt på dagen, för första gången på hela graviditeten känns det som. Sover sedan dåligt, jag som aldrig sover dåligt. Magen drar ihop sig och gör lite ont och jag tycker det känns jättesvårt att veta om det bara är som den tränar eller om det sätter igång snart. Ska jag undra det i två veckor till? Allt var ju så supertydligt förra gången, det här diffusa förstår jag mig inte på.