Så blev det en tisdag i juni och Nils allra sista dag på förskolan i Haga. Efter sommaren börjar han på en ny som ligger nära nya huset, vilket såklart är logiskt. Men det känns ändå konstigt! Vi hämtade honom båda två idag och när en av förskolepedagogerna sa "Vi kommer verkligen sakna dig Nils, lycka till med allt i livet" grät jag en liten sentimental tår. Hade lätt kunnat släppa på den kranen alltså..
Sedan gick vi iväg i solen (äntligen äntligen sol!), Nils fick köpa en ny snutte på Liten Karin och så åkte vi hem och drack olika versioner av bubblor i trädgården. Mineralvatten till barnet och fir-bubbel till de vuxna, för nu har Axel och Nils sommarlov till mitten av augusti. Jag jobbar en vecka till, sedan joinar jag semesterligan.
Och nog är det magiskt att kunna sitta här i vår egen trädgård, men en dag som denna tillåter jag mig att vara lite sentimental över Haga ändå. Också. När vi nu inte ska dit till förskolan varje morgon har vi ju flyttat därifrån på riktigt. Så märkligt. Inget mer nära exakt allt. Butiker, barer, restauranger och Slottsskogen. Hagabion/Kino. Skansen Kronan och alla fik. Kullerstensgatorna i Haga, vår lilla oas mitt i stada. På dem vandrade vi hem efter roliga kvällar och på dem gick vi ut med Elsa i pyjamasbyxor. På dem gick vi barnvagnspromenader och det slår mig: ska jag inte gå där varje dag längre? Hur konstigt är inte det?
I Haga träffades vi, där flyttade vi ihop, där gjorde vi Nils, förlovade oss och var småbarnsföräldrar. I Haga hände allt det bästa.
Jag kommer vara den där mamman som säger vet du att DÄR bodde vi när du föddes! till Nils varje gång vi går förbi, för all framtid, och han kommer säga jaa, det har du sagt tusen gånger. Han kommer kanske inte minnas men han kommer tro att han gör det, för att vi tjatat om det och visat och pekat.
För lite lite hemma kommer det alltid att vara där. Nu börjar nya roliga kapitel men Haga kommer alltid att vara a love story.
Sedan gick vi iväg i solen (äntligen äntligen sol!), Nils fick köpa en ny snutte på Liten Karin och så åkte vi hem och drack olika versioner av bubblor i trädgården. Mineralvatten till barnet och fir-bubbel till de vuxna, för nu har Axel och Nils sommarlov till mitten av augusti. Jag jobbar en vecka till, sedan joinar jag semesterligan.
Och nog är det magiskt att kunna sitta här i vår egen trädgård, men en dag som denna tillåter jag mig att vara lite sentimental över Haga ändå. Också. När vi nu inte ska dit till förskolan varje morgon har vi ju flyttat därifrån på riktigt. Så märkligt. Inget mer nära exakt allt. Butiker, barer, restauranger och Slottsskogen. Hagabion/Kino. Skansen Kronan och alla fik. Kullerstensgatorna i Haga, vår lilla oas mitt i stada. På dem vandrade vi hem efter roliga kvällar och på dem gick vi ut med Elsa i pyjamasbyxor. På dem gick vi barnvagnspromenader och det slår mig: ska jag inte gå där varje dag längre? Hur konstigt är inte det?
I Haga träffades vi, där flyttade vi ihop, där gjorde vi Nils, förlovade oss och var småbarnsföräldrar. I Haga hände allt det bästa.
Jag kommer vara den där mamman som säger vet du att DÄR bodde vi när du föddes! till Nils varje gång vi går förbi, för all framtid, och han kommer säga jaa, det har du sagt tusen gånger. Han kommer kanske inte minnas men han kommer tro att han gör det, för att vi tjatat om det och visat och pekat.
För lite lite hemma kommer det alltid att vara där. Nu börjar nya roliga kapitel men Haga kommer alltid att vara a love story.
4 kommentarer:
Åh! Fattar precis. Haga är mitt Södermalm.
Åh så fint att jag får gåshud.
Så vackert! Vår kille är 3 år och det är ju nu hans barndomsminnen formas. Vet ju själv hur otroligt djupt mitt barndomshus sitter rotat i mig (natt-drömmer jätteofta att jag bor där fortfarande). Det är fint att allt man gör nu kommer sitta kvar i dem och ha ett magiskt skimmer för alltid, typ 'där har tiden gjort en hållplats'. Tycker om det.
Södermalm är mitt Haga menar jag ju! Mvh en ska inte skriva kommentarer mitt i natten när en ammar...
Skicka en kommentar