Annan grej som hänt lately: vi har kommit på att Nils eksem beror på att han är tillfälligt överkänslig mot komjölksprotein. Jag har ju alltid sagt (på skoj, är ej en idiot) att det värsta som kan hända är att mitt barn inte ska tåla mjölk. Älskar ju verkligen mjölk. Mmmm, mjölk. Så självklart är det ju just det han inte tål (och inte jordgubbar som jag uteslöt ur kosten hela sommaren i onödan..haha. Dammit.)
Det goa med det här är ju att det går över. Det är tydligen jättevanligt och av alla barn som är överkänsliga/allergiska mot komjölksprotein har 80 procent blivit av med känsligheten innan de fyller två. (99 procent tål mjölk igen när de är fem år). Tack och lov! Axel tycker också att det ger oss ett gyllene tillfälle att minska vår mjölkkonsumtion, och jag får väl motvilligt hålla med om att han har rätt där.
På minussidan ligger ju dock den trista verkligheten att behöva undvika mjölk helt medan Nils fortfarande ammar. Att laga mjölkfri mat till honom känns inte så svårt, men att inte äta ost ALLS är ju... rätt svårt faktiskt. Eller trist om inte annat. Dör frustrationsdöden över att behöva beställa menyns tråkigaste alternativ varje gång vi äter ute, och välja bort alla goda chèvremackor och mozzarellapastor för nån torr sallad utan parmesan. (Hej hej dagens i-landsproblem).
Folk fattar ju uppenbarligen inte heller vad mjölkfritt innebär. Är det såhär allergiker har det?! Måste vara olidligt. Exempel: jag åt en vegansk buffé på stan igår för att vara säker på att den var mjölkfri. Hittade på buffén en morotskaka som såg alldeles oemotståndlig ut, och blev lite misstänksam.
– Är den här verkligen mjölkfri?
– Nej.
– Nähe? Den står ju framme på den veganska buffén.
– Jaha. Nej men vi brukar alltså inte ha den på buffén. Men vi ställde dit den idag.
– ??
Sen skar jag upp lite bröd, smörade skivorna ordentligt med smör från en skål och då väcktes den lilla misstänksamheten igen: om de kan ställa morotskaka på den veganska buffén kan de säkert ha ställt dit vanligt smör också. Och det hade de ju gjort. Såklart.
Alltså nu är ju Nils bara lite överkänslig och inte ens allergisk på riktigt (han har ju bara fått eksem som symtom trots min gigantiska mjölkkonsumtion...), men tänk de som är allergiska på riktigt? Som har allvarligare symtom? Eller som vill äta helt veganskt? Känns ju jobbigt att behöva dubbelkolla allt som restaurangpersonalen säger.
(Det här påminner mig också om när jag var gravid och frågade en servitris om ädelostsåsen varit upphettad till minst 70 grader. Hon skulle fråga kocken, försvann och kom tillbaka. "Varken kocken eller någon annan i köket vet om den har varit uppe i 70 grader tyvärr. Men den har kokat och så i alla fall! Räcker det tror du?". Eh?)
Det goa med det här är ju att det går över. Det är tydligen jättevanligt och av alla barn som är överkänsliga/allergiska mot komjölksprotein har 80 procent blivit av med känsligheten innan de fyller två. (99 procent tål mjölk igen när de är fem år). Tack och lov! Axel tycker också att det ger oss ett gyllene tillfälle att minska vår mjölkkonsumtion, och jag får väl motvilligt hålla med om att han har rätt där.
På minussidan ligger ju dock den trista verkligheten att behöva undvika mjölk helt medan Nils fortfarande ammar. Att laga mjölkfri mat till honom känns inte så svårt, men att inte äta ost ALLS är ju... rätt svårt faktiskt. Eller trist om inte annat. Dör frustrationsdöden över att behöva beställa menyns tråkigaste alternativ varje gång vi äter ute, och välja bort alla goda chèvremackor och mozzarellapastor för nån torr sallad utan parmesan. (Hej hej dagens i-landsproblem).
Folk fattar ju uppenbarligen inte heller vad mjölkfritt innebär. Är det såhär allergiker har det?! Måste vara olidligt. Exempel: jag åt en vegansk buffé på stan igår för att vara säker på att den var mjölkfri. Hittade på buffén en morotskaka som såg alldeles oemotståndlig ut, och blev lite misstänksam.
– Är den här verkligen mjölkfri?
– Nej.
– Nähe? Den står ju framme på den veganska buffén.
– Jaha. Nej men vi brukar alltså inte ha den på buffén. Men vi ställde dit den idag.
– ??
Sen skar jag upp lite bröd, smörade skivorna ordentligt med smör från en skål och då väcktes den lilla misstänksamheten igen: om de kan ställa morotskaka på den veganska buffén kan de säkert ha ställt dit vanligt smör också. Och det hade de ju gjort. Såklart.
Alltså nu är ju Nils bara lite överkänslig och inte ens allergisk på riktigt (han har ju bara fått eksem som symtom trots min gigantiska mjölkkonsumtion...), men tänk de som är allergiska på riktigt? Som har allvarligare symtom? Eller som vill äta helt veganskt? Känns ju jobbigt att behöva dubbelkolla allt som restaurangpersonalen säger.
(Det här påminner mig också om när jag var gravid och frågade en servitris om ädelostsåsen varit upphettad till minst 70 grader. Hon skulle fråga kocken, försvann och kom tillbaka. "Varken kocken eller någon annan i köket vet om den har varit uppe i 70 grader tyvärr. Men den har kokat och så i alla fall! Räcker det tror du?". Eh?)
9 kommentarer:
Min syster är en av dom vars mjölkproteinallergi inte växte bort (vi är ju av det allergiska slaget i vår familj, så not to worry för Nils) villet ju gör att vi har rätt bra koll på alternativ. Anna tål getmjöl/fårmjölk/buffelmjölk, men inte komjölk. Det är tydligen vanligt då det är helt olika proteiner inblandade. När hon fick reda på det öppnades ju helt naturligt en helt ny värld eftersom ostar som fetaost (äkta, man måste läsa på förpackningen), chevre, buffelmozzarella, pecorino, manchego och diverse andra ostar går alldeles utmärkt. Ett litet tips bara!
Som Linn säger! Finns massor av goda ostar som inte är gjorda på komjölk. Sen skulle jag tipsa om Facebook-gruppen "vad lagar du för veganmat idag?" för fantastisk inspiration.
Men annars, I hear ya, sister. Ost var anledningen #1 till att jag slutade vara vegan efter två och ett halvt år. Hoppas inte allergin håller i sig så länge.
Hej!
Tack för er input! Känns skönt att höra att din syster tål ost från andra djur Linn. Jag hade också googlat mig till att det är olika proteiner, men sedan sa dietisten vi fick information av att det "var så lika att det inte går med mjölk från NÅGOT djur om man inte tål komjölk". Bevisligen är det som allt annat - individuellt - så det lär ju vara värt att prova i alla fall! Det skulle ju göra gigantisk skillnad.
I övrigt håller jag med er om att det är lugnt, vi har lagat massa supergod veganmat. Tycker att det finns jättebra mjölkfria alternativ till det mesta! (utom ost då :))
Vad bra att ni har fått träffa en dietist. Just i början när barnen är allergiska är det högre risk att de även går andra allergier, särskilt om proteinerna är lika. Den risken minskat med åren. Du ska även undvika soja protein innan Nils är ett. Någon gång då och då går bra (kanske en gång varje till varannan vecka), men det ska inte vara din huvudsakliga mjölkersättning. Kör på havre, även om havregrynsgröt med havremjölk blir lite för mycket havre i min smak.
Jag beställde en mjölkfri semla på ett konditori en gång. Beställde som i att ringa in beställningen flera dagar innan. Det visade sig att själva semlan var mjölkfri, men det var riktig grädde i. Just caféer är luriga, det händer att vetebröd och semlor och annat som egentligen inte innehåller mjölkprotein ibland sprayas med just mjölkprotein för att få en glansig yta och dop tänker de inte på det, för att det är så liten mängd och de flesta vuxna som är allergiska ändå inte reagerar på den lilla mängden.
Om utslagen inte försvinner dop fundera på om det finns inslag av äggallergi också. De finns ofta som kombination hos små barn och är tyvärr svårare vad gäller ersättningsprodukter.
Hör gärna av dig om du har några frågor, A har varit allergisk sedan hon var alldeles nyfödd och hon har fortfarande kvar det även om det blivit mycket bättre. Nu kan hon äta mjölkprodukter som är tillagade (ifall det inte blir enorma mängder) men hon tycker att ost är det äckligaste hon vet.
Jag å andra sidan kan inte få nog av ost sedan jag först var gravid och sedan ammade en mjölkallergiker i tio månader..
Och just det. Det absolut vanligaste är att folk säger att det är mjölkfritt och dopp är det egentligen laktosfritt. Du måste bli jätte-paranoid!
HEJ IGENKÄNNING. Nu är jag mkt bättre och det är inte hela världen om jag råkar få i mig laktosfritt istället för mjölfritt, men HERREGUD så man får dubbelkolla allt. Ost är verkligen det jobbigaste att ersätta. Jag klarar ju t ex getostar, men det tog 2 år innan jag ens vågade mig på att prova tror jag, och det är nog väldigt klokt att vara strikt åtminstone såhär i början. Säg till om du undrar något, men som du säger - det är inte så svårt att hitta ersättningsprodukter (förutom ost).
Tack för all input!!
Det som är skönt är att Nils inte är jätteallergisk utan mest "överkänslig" som läkaren beskrev det. Det vill säga: små mängder verkar han inte reagera på, och stora mängder får han utslag av, men inga värre symtom. Skönt! Med det sagt vill jag förstås ändå vara jättenoga så att han slipper få någon reaktion alls. Så tack för alla tips!
Lisa: Blev osäker på det du skrev om soja som alternativ till komjölk, menar du att det är dåligt även för mig som ammande mamma att byta till sojaprodukter, tex sojafraiche eller soyghurt? Varför är det dåligt/skadligt? (mer än för miljön, den debatten har jag iaf lite koll på. Men hälsoaspekten?) Tack för att du delar med dig!
Dietisten som vi träffade när A var liten sa att om barnet får sojaprodukter under första året är det en högre risk att det också utvecklar sojaproteinallergi. Jag förstod det som att om jag åt sojaprodukter så gick sojaprotein över i bröstmjölken och över till A. Jag fick äta soja, men det skulle inte vara min huvudsakliga ersättningsprodukt.
Ah, det har jag inte hört alls. Vad bra att du sa! Vi kör iofs mkt havre också, typ iMat och iFriache osv. Men jättebra att veta, tack igen.
Skicka en kommentar