(Detta inlägg hade jag schemalagt till i morgon, men slänger upp nu apropå att Peppe idag skrev intressant på samma tema.)
Nu ska vi visst prata lite om ost igen. Allra först en mycket trivial men ostrelaterad anekdot: häromdagen ringde en av redaktörerna för Faktum (de hemlösas tidning i Gbg) och sa att hon "fått för sig att jag är extremt intresserad av ost". Det var ju lite lustigt ändå, om än sant. Om man med "intresserad" menar "intresserad av att äta". Det slutade med att jag blev intervjuad om ost i en spalt till nästa nummer, i egenskap av ostgillande person. Mycket ska man vara med om och så vidare...
Men det var egentligen inte det jag tänkte snacka om idag. Utan om det som inte är så bra med ost. Eller med kött. Trots att det ju är gott.
Vid årsskiftet för ett och ett halvt år sedan slutade jag och A köpa hem kött. Det gjorde vi på grund av miljön och på grund av att mycket av köttindustrin är så vidrig på många sätt. Det kändes som dubbelmoral att ständigt konstatera att folk borde äta mindre kött och ändå fortsätta att äta som vanligt (det vill säga varje dag). Så vi slutade köpa hem det helt enkelt (samt fisk, men det ruckar vi på lite oftare). Mitt mål var inte att bli vegetarian, jag äter fortfarande kött hemma hos andra, ibland på restaurang och ibland (dock sällan) när vi trots allt ändå köper hem, då vi vet att köttet är producerat på ett bra sätt. Men målet var att dramatiskt minska den totala konsumtionen och det har vi verkligen gjort. Ibland tänker jag att man borde göra tvärtom, det vill säga inte göra undantag när man är med andra utan då verkligen stå upp för sitt val, och då hellre fuska när ingen ser. Men man får väl hitta det som funkar helt enkelt.
När vi nu pratar om livsmedel som inte är bra för miljön: tyvärr är det ju här som också osten kommer in i bilden. En gång skrev jag ett reportage som handlade bland annat om vår matkonsumtions påverkan på miljön, och då lärde jag mig följande: Om man jämför antal kilo koldioxidutsläpp* per kilo färdig produkt ligger grönsaker väldigt väldigt lågt, kyckling på 1,4 kilo, fläskkött på 4 kilo och nötkött på 16 (!) kg. Och så kom den stora bummern, hör här: Ost.... 10 kg. (Vilket alltså innebär att det släpps ut 10 kilo koldioxid per kilo tillverkad ostbit). Kassare än flera köttsorter, alltså. I och för sig äter man kanske lite mindre mängd ost per portion, men ändå.
Och så hör man på nyheterna att chèvre, som är så vansinnigt gott, det får vi genom att killingar tas ifrån sina getmammor för att vi ska få deras mjölk. Ibland dödas de. Och vanliga mejeriprodukter som mjölk (som tyvärr är typ det bästa jag vet och som jag konsumerar abnorma mängder av), är ju oftast inte heller producerat på något drömsätt.
Det här gör mig så ledsen och också helt himla uppgiven, det är liksom FÖR SVÅRT att göra rätt mitt i allt. Hur ska man ens orka försöka? Vi kör vår köttpolicy som ovan, jag köper inte Chiquita-bananer, försöker köpa så mycket eko och fair trade jag kan. Men räcker det?
En dag på kontoret nån gång i vintras åt vi glass på veckofikan, och någon hade köpt risglass eftersom en kollega är vegan. Någon sa då "Vad bra, finns det risglass nu? Det kanske är bättre än att köpa sojaglass för soja har ju också sina nackdelar..?" Men när den i dessa frågor mest insatta personen svarade att ris minsann inte heller var så oproblematiskt längre kände jag bara en stor jävla suck inombords. NEHE, liksom. VAD FÅR JAG ÄTA DÅ?!
Hur gör ni? Tänker ni på vad ni äter och varför? Vilka principer tycker ni är viktigast?
* egentligen så kallade koldioxidekvivalenter eftersom det gäller några andra gaser också.
Nu ska vi visst prata lite om ost igen. Allra först en mycket trivial men ostrelaterad anekdot: häromdagen ringde en av redaktörerna för Faktum (de hemlösas tidning i Gbg) och sa att hon "fått för sig att jag är extremt intresserad av ost". Det var ju lite lustigt ändå, om än sant. Om man med "intresserad" menar "intresserad av att äta". Det slutade med att jag blev intervjuad om ost i en spalt till nästa nummer, i egenskap av ostgillande person. Mycket ska man vara med om och så vidare...
Men det var egentligen inte det jag tänkte snacka om idag. Utan om det som inte är så bra med ost. Eller med kött. Trots att det ju är gott.
Vid årsskiftet för ett och ett halvt år sedan slutade jag och A köpa hem kött. Det gjorde vi på grund av miljön och på grund av att mycket av köttindustrin är så vidrig på många sätt. Det kändes som dubbelmoral att ständigt konstatera att folk borde äta mindre kött och ändå fortsätta att äta som vanligt (det vill säga varje dag). Så vi slutade köpa hem det helt enkelt (samt fisk, men det ruckar vi på lite oftare). Mitt mål var inte att bli vegetarian, jag äter fortfarande kött hemma hos andra, ibland på restaurang och ibland (dock sällan) när vi trots allt ändå köper hem, då vi vet att köttet är producerat på ett bra sätt. Men målet var att dramatiskt minska den totala konsumtionen och det har vi verkligen gjort. Ibland tänker jag att man borde göra tvärtom, det vill säga inte göra undantag när man är med andra utan då verkligen stå upp för sitt val, och då hellre fuska när ingen ser. Men man får väl hitta det som funkar helt enkelt.
När vi nu pratar om livsmedel som inte är bra för miljön: tyvärr är det ju här som också osten kommer in i bilden. En gång skrev jag ett reportage som handlade bland annat om vår matkonsumtions påverkan på miljön, och då lärde jag mig följande: Om man jämför antal kilo koldioxidutsläpp* per kilo färdig produkt ligger grönsaker väldigt väldigt lågt, kyckling på 1,4 kilo, fläskkött på 4 kilo och nötkött på 16 (!) kg. Och så kom den stora bummern, hör här: Ost.... 10 kg. (Vilket alltså innebär att det släpps ut 10 kilo koldioxid per kilo tillverkad ostbit). Kassare än flera köttsorter, alltså. I och för sig äter man kanske lite mindre mängd ost per portion, men ändå.
Och så hör man på nyheterna att chèvre, som är så vansinnigt gott, det får vi genom att killingar tas ifrån sina getmammor för att vi ska få deras mjölk. Ibland dödas de. Och vanliga mejeriprodukter som mjölk (som tyvärr är typ det bästa jag vet och som jag konsumerar abnorma mängder av), är ju oftast inte heller producerat på något drömsätt.
Det här gör mig så ledsen och också helt himla uppgiven, det är liksom FÖR SVÅRT att göra rätt mitt i allt. Hur ska man ens orka försöka? Vi kör vår köttpolicy som ovan, jag köper inte Chiquita-bananer, försöker köpa så mycket eko och fair trade jag kan. Men räcker det?
En dag på kontoret nån gång i vintras åt vi glass på veckofikan, och någon hade köpt risglass eftersom en kollega är vegan. Någon sa då "Vad bra, finns det risglass nu? Det kanske är bättre än att köpa sojaglass för soja har ju också sina nackdelar..?" Men när den i dessa frågor mest insatta personen svarade att ris minsann inte heller var så oproblematiskt längre kände jag bara en stor jävla suck inombords. NEHE, liksom. VAD FÅR JAG ÄTA DÅ?!
Hur gör ni? Tänker ni på vad ni äter och varför? Vilka principer tycker ni är viktigast?
* egentligen så kallade koldioxidekvivalenter eftersom det gäller några andra gaser också.
8 kommentarer:
Bra inlägg! Great minds osv hehe. Men precis som ni gör önskar jag att de flesta skulle göra. Alltså man behöver inte gå över till hundra procent på vegansidan, men just dramatiskt dra ner på animaliska produkter.
Sen är ju åtminstone soja tusen gånger bättre än kött och mjölk. De flesta djur föds ju upp på soja som importeras från Sydamerika, men det människan äter i jämförelse med vad en ko äter är minimalt. Alltså mycket mindre miljöpåverkan.
Det GÅR JU INTE att hålla reda på allt. Och ju mer jag vet desto värre mår jag. Försöker odla så mycket vi kan, köpa kött från gården nästgårds och typ hålla för öronen för att inte skrika högt.
Jag tycker att man ska göra så mycket man kan. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Jag har varit vegetarian i 16 år, var vegan i 3 år men saknade (som sagt) den där jäkla osten för mycket. Jag äter fortfarande kanske 80% veganskt och köper ost utan löpe osv, men igen: INGEN kan göra allt. Jag är verkligen inte perfekt. Huvudsaken tycker jag är att man är medveten om att de val man gör har konsekvenser, och gör så gott man kan.
Håller med Cinderalley om att det är omöjligt att göra allt rätt. De som anstränger sig blir ironiskt nog också alltid mycket hårdare granskade. "Jasså, du är vegetarian, men flög faktiskt på semester förra året. HUR GÅR DET IHOP?"
Håller med er allihop. Ingen kan leva helt perfekt, men man har en skyldighet att i alla fall reflektera över sina val och göra vad man kan, tycker jag. Jag gör jättemånga val som är dåliga för miljön (reser exempelvis mycket och bidrar därmed till jätteutsläpp, buhuu) men även om jag har svårt att låta bli det är det ju bra att försöka kompensera på andra sätt istället.
Och ja, det är ju sjukt att den som faktiskt försöker granskas hårdast. Som när folk blir arga på miljöpartister som kör bil men inte på moderater, typ. Blir galen på sådant resonemang, det håller EJ.
Jag har varit vegetarian i 25 år och äter numera 95% veganskt. Köper alltid veganskt själv men äter ibland ost/mjölk ute. Har dock några par skinnskor och skinnväskor eftersom de håller i 10 år jämfört med veganskor som ofta pajar efter en säsong (=inte miljövänligt). Tycker fler borde bli medvetna om vad deras val innebär och fler borde äta mindre animaliska produkter då vi har långt kvar innan de är producerade utan att djuren blir lidande. Håller dock helt med om att man får göra så gott man kan. Bättre något än inget.
Bra inlägg! Jag blir också helt knäckt ibland över att precis allt verkar påverka miljön negativt. Men som Peppe skriver - det är skillnad på att en människa äter sojaprodukter och att en ko gör det. Jag är inte vegetarian och ja, jag äter kött hemma ibland. Men jag har dragit ner mycket och försöker göra det jag kan. Förhoppningsvis är det i alla fall värt en del!
Jag hörde på radio för ett tag sedan om getter och getost osv: http://t.sr.se/1S2Lbqo
http://t.sr.se/1JJUQzm
Skicka en kommentar