ALLTSÅ! Det här med så kallad amningshjärna kan inte vara en bluff/överdrift, det är bevisat nu. Idag har det nämligen visat sig att min hjärna SLUTAT fungera. Helt lagt av bara. Jag tänkte att jag snabbt skulle sno ihop en liten mössa (en sån där vändbar som jag sydde på tio minuter tidigare i våras) och det ville sig inte, milt uttryckt.
1. Först kollade jag en beskrivning på nätet, som sa att jag skulle lägga tyget "avigsidan mot avigsidan" innan första sömmen. Tyckte det var lite konstigt, men löd. Insåg i mössans sista moment att det såklart var fel, och slängde mössan.
2. Började om från början. Lade istället räta mot räta som man ju brukar, det kändes rätt och gött. Kom till sista momentet, insåg då att det ÄNDÅ INTE FUNKADE. Att det var fel igen. Dog inombords. Tänkte: hur kunde jag vara så dum att tro att beskrivningen på nätet var fel, varför skulle den vara det? Dubbelkollade till och med mot mössorna jag sydde till Nils innan han kom, och nej, detta kunde ju inte vara rätt kom jag fram till.
Jag ville inte slösa mer tyg så jag sprättade hela skiten och sydde om igen, på samma sätt som jag alltså gjorde från freakin början.
3. Kom till sista momentet, tredje gången gillt. Och det är nu det blir sinnessjukt. Då fick jag fanimej ändå inte ihop den himla mössjäveln. Alltså förstår ni nivån av galenskap? Tyget hade alltså legat helt rätt innan jag lade en halvtimme på att sprätta varenda liten söm. Beskrivningen på nätet som jag följde från början var alltså fel trots allt, som jag mycket väl tyckte det kändes som, men det hjälpte ju inte direkt nu att den magkänslan stämde. När alla andra magkänslor var så totalt jävla värdelösa.
Nu sitter jag här och överväger om jag ska göra ett nytt försök eller om det är att utmana ödet. Känns som att vad som helst kan hända i så fall.
(OBS: Är ej dum i huvudet vanligtvis. Brukar till och med vara tämligen smart. Även om jag förstår att detta påstående mot bakgrund av ovan verkar orimligt.)
1. Först kollade jag en beskrivning på nätet, som sa att jag skulle lägga tyget "avigsidan mot avigsidan" innan första sömmen. Tyckte det var lite konstigt, men löd. Insåg i mössans sista moment att det såklart var fel, och slängde mössan.
2. Började om från början. Lade istället räta mot räta som man ju brukar, det kändes rätt och gött. Kom till sista momentet, insåg då att det ÄNDÅ INTE FUNKADE. Att det var fel igen. Dog inombords. Tänkte: hur kunde jag vara så dum att tro att beskrivningen på nätet var fel, varför skulle den vara det? Dubbelkollade till och med mot mössorna jag sydde till Nils innan han kom, och nej, detta kunde ju inte vara rätt kom jag fram till.
Jag ville inte slösa mer tyg så jag sprättade hela skiten och sydde om igen, på samma sätt som jag alltså gjorde från freakin början.
3. Kom till sista momentet, tredje gången gillt. Och det är nu det blir sinnessjukt. Då fick jag fanimej ändå inte ihop den himla mössjäveln. Alltså förstår ni nivån av galenskap? Tyget hade alltså legat helt rätt innan jag lade en halvtimme på att sprätta varenda liten söm. Beskrivningen på nätet som jag följde från början var alltså fel trots allt, som jag mycket väl tyckte det kändes som, men det hjälpte ju inte direkt nu att den magkänslan stämde. När alla andra magkänslor var så totalt jävla värdelösa.
Nu sitter jag här och överväger om jag ska göra ett nytt försök eller om det är att utmana ödet. Känns som att vad som helst kan hända i så fall.
(OBS: Är ej dum i huvudet vanligtvis. Brukar till och med vara tämligen smart. Även om jag förstår att detta påstående mot bakgrund av ovan verkar orimligt.)
1 kommentar:
Jag kan bara säga att jag mycket väl förstår frustrationen!
Tips från mormor: tråckla först... :)
Skicka en kommentar