Första veckorna hemma började jag visst på flera blogginlägg som jag sedan inte hann göra klart. Gissar att det är så livet med barn är, svårt att hitta oceaner av sammanhängande tid att greja på liksom. Men nu har jag buntat ihop alla utkast här istället - en hel drös "första gången"-händelser. Det är ganska mycket som händer för första gången när man är nyfödd.
Första promenaden tog vi första dagen vi var hemma från BB. Vi gick till Slottsskogen med vagnen och Elsa och det kändes lite som ett äventyr. Minns att det var urskönt att röra på sig men att det kändes som att mina organ liksom gled omkring i magen när vi gick, som om de satt löst. Så känns det tack och lov inte längre.
Första gången vi badade Nils var han nio dagar. Det var ett bad som efter att Axel måttat bestod av ungefär 50 procent vatten och 50 procent babyolja. Halt och härligt, tyckte Lillnille. Han sträckte på sina långa ben och stornjöt. Efter badet passade han på att både kissa och bajsa i sin fina badrock. Hehe.
Första kompisdejten* var med Gunnar Wiman Weimann. Jag och Johanna, hans mamma, avled nästan av gull när våra avkommor fick ligga bredvid varann på soffan. Här har vi gått med varsin mage hela vintern och äntligen sitter vi nu här med magarnas innehåll!
Roligt var förresten, apropå att jag och Johanna ju litegrann är samma person (vilket jag ju skrivit om tidigare), att även våra förlossningar blev i det närmaste identiska. Båda började med att vattnet gick, och vi hade båda fem-sex timmar av aktivt förlossningsarbete. Båda badade i två timmar, blev sedan undersökta av en skrattade barnmorska som konstaterade att det redan var krystläge. Rätt likt får man säga! Så sjukt ändå!?
Hur som helst, Gunnar och hans föräldrar är inte de enda som hälsat på de här veckorna. Massa folk har varit här – allt fikabröd vi fyllde frysen med pre birth har kommit väl till pass om man säger så. Det är något alldeles särskilt att se sina vänner tillsammans med ens unge, så fint att veta att de kommer lära känna varandra. Nils, förutom våra föräldrar och syskon har du redan träffat alla de här:
Sofia (som kom hem från Kalmar och överraskade! Jag började gråta.)
Nicole, Martin och Ella
Johanna, Erik och Gunnar
Björn och Malin och magen
Karin, Anders och Emmy
Sara, Johan, Klara och Linnea
Terese
Sofia, Andreas och Harry
Filip och Sussie
Andrea
Shef
Ted och Mania
Christian
Mark och Jimmy
Kerstin och Milla
Erik och Malin
och säkert några till som jag råkar glömma nu
Du känner väl inte så många än men det är många som känner dig!
(* Ella var faktiskt här allra först, men fick hålla sig på avstånd pga förkylning.)
Första promenaden tog vi första dagen vi var hemma från BB. Vi gick till Slottsskogen med vagnen och Elsa och det kändes lite som ett äventyr. Minns att det var urskönt att röra på sig men att det kändes som att mina organ liksom gled omkring i magen när vi gick, som om de satt löst. Så känns det tack och lov inte längre.
Första gången vi badade Nils var han nio dagar. Det var ett bad som efter att Axel måttat bestod av ungefär 50 procent vatten och 50 procent babyolja. Halt och härligt, tyckte Lillnille. Han sträckte på sina långa ben och stornjöt. Efter badet passade han på att både kissa och bajsa i sin fina badrock. Hehe.
Första kompisdejten* var med Gunnar Wiman Weimann. Jag och Johanna, hans mamma, avled nästan av gull när våra avkommor fick ligga bredvid varann på soffan. Här har vi gått med varsin mage hela vintern och äntligen sitter vi nu här med magarnas innehåll!
Roligt var förresten, apropå att jag och Johanna ju litegrann är samma person (vilket jag ju skrivit om tidigare), att även våra förlossningar blev i det närmaste identiska. Båda började med att vattnet gick, och vi hade båda fem-sex timmar av aktivt förlossningsarbete. Båda badade i två timmar, blev sedan undersökta av en skrattade barnmorska som konstaterade att det redan var krystläge. Rätt likt får man säga! Så sjukt ändå!?
Hur som helst, Gunnar och hans föräldrar är inte de enda som hälsat på de här veckorna. Massa folk har varit här – allt fikabröd vi fyllde frysen med pre birth har kommit väl till pass om man säger så. Det är något alldeles särskilt att se sina vänner tillsammans med ens unge, så fint att veta att de kommer lära känna varandra. Nils, förutom våra föräldrar och syskon har du redan träffat alla de här:
Sofia (som kom hem från Kalmar och överraskade! Jag började gråta.)
Nicole, Martin och Ella
Johanna, Erik och Gunnar
Björn och Malin och magen
Karin, Anders och Emmy
Sara, Johan, Klara och Linnea
Terese
Sofia, Andreas och Harry
Filip och Sussie
Andrea
Shef
Ted och Mania
Christian
Mark och Jimmy
Kerstin och Milla
Erik och Malin
och säkert några till som jag råkar glömma nu
Du känner väl inte så många än men det är många som känner dig!
(* Ella var faktiskt här allra först, men fick hålla sig på avstånd pga förkylning.)
1 kommentar:
Men åh, lille plutten <3
Skicka en kommentar