Vattenpumpen i Bexet gick sönder alldeles innan jul. Vi kunde därför inte åka dit som vanligt i mellandagarna, trots längtet. Men så kom min mamma på den briljanta idén att åka ner nu istället allihop och ta igen det.
Det var verkligen mitt i prick, sådan bra uppvilning inför min allra sista arbetsvecka innan föräldraledigheten. På vägen ner på fredagen stannade jag och A i Ullared och fyllde bilen med saker som Nicole, Sofia A och Johanna skrivit i listor till oss att man behöver till en bebis. Så bra med kompisexperter! Vi köpte till exempel barntermometer, badleksaker och tvättlappar. Barnolja, napp, nappflaska och ny skötbordsmadrass och en nässug (?) och världens finaste påslakan och örngott som Axel hittade.
I stugan resten av helgen spelade vi spel vid brasan och åt goda saker. Axel badade varje kväll. Det snöade Byllerbystora flingor och blev riktig vinter plötsligt, som för att kompensera att vi missade Bexet i julas. Fint. Anders motade bort isflaken vid stentrappan med en sopkvast så att Axel kunde springa i och doppa sig. Sedan tinades tårna framför brasan.
På lördagkvällen försvann Elsa. Axel gick ut med henne och eftersom det var becksvart ute och hon dessutom är alldeles vit mot den vita snön smälte hon liksom in i omgivningen. Hon var säkert alldeles nära hela tiden men för en sekund såg han henne inte längre. Han hämtade oss och vi slängde på oss skor och sprang ut och alltså. Hjärtsnörpet jag hann få. Vet ju att hon aldrig skulle knalla iväg ifrån oss, men tänk om hon hade börjat gå åt fel håll för att leta efter oss? Tänk om snön skulle matta våra rop och hon inte skulle höra dem? Jag dog inombords av tanken. Två sekunder efter att jag hade börjat ropa hennes namn kom hon dock kutandes rakt emot mig. Lilla lilla pälsboll. Försvinn aldrig.
Det här var nog sista helgen vi var samlade i den gamla vanliga konstellationen hela familjen. Tre veckor före bf. Nästa gång är vi en människa till!
Det var verkligen mitt i prick, sådan bra uppvilning inför min allra sista arbetsvecka innan föräldraledigheten. På vägen ner på fredagen stannade jag och A i Ullared och fyllde bilen med saker som Nicole, Sofia A och Johanna skrivit i listor till oss att man behöver till en bebis. Så bra med kompisexperter! Vi köpte till exempel barntermometer, badleksaker och tvättlappar. Barnolja, napp, nappflaska och ny skötbordsmadrass och en nässug (?) och världens finaste påslakan och örngott som Axel hittade.
I stugan resten av helgen spelade vi spel vid brasan och åt goda saker. Axel badade varje kväll. Det snöade Byllerbystora flingor och blev riktig vinter plötsligt, som för att kompensera att vi missade Bexet i julas. Fint. Anders motade bort isflaken vid stentrappan med en sopkvast så att Axel kunde springa i och doppa sig. Sedan tinades tårna framför brasan.
På lördagkvällen försvann Elsa. Axel gick ut med henne och eftersom det var becksvart ute och hon dessutom är alldeles vit mot den vita snön smälte hon liksom in i omgivningen. Hon var säkert alldeles nära hela tiden men för en sekund såg han henne inte längre. Han hämtade oss och vi slängde på oss skor och sprang ut och alltså. Hjärtsnörpet jag hann få. Vet ju att hon aldrig skulle knalla iväg ifrån oss, men tänk om hon hade börjat gå åt fel håll för att leta efter oss? Tänk om snön skulle matta våra rop och hon inte skulle höra dem? Jag dog inombords av tanken. Två sekunder efter att jag hade börjat ropa hennes namn kom hon dock kutandes rakt emot mig. Lilla lilla pälsboll. Försvinn aldrig.
Det här var nog sista helgen vi var samlade i den gamla vanliga konstellationen hela familjen. Tre veckor före bf. Nästa gång är vi en människa till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar