En julhelg i februari

Vattenpumpen i Bexet gick sönder alldeles innan jul. Vi kunde därför inte åka dit som vanligt i mellandagarna, trots längtet. Men så kom min mamma på den briljanta idén att åka ner nu istället allihop och ta igen det.

Det var verkligen mitt i prick, sådan bra uppvilning inför min allra sista arbetsvecka innan föräldraledigheten. På vägen ner på fredagen stannade jag och A i Ullared och fyllde bilen med saker som Nicole, Sofia A och Johanna skrivit i listor till oss att man behöver till en bebis. Så bra med kompisexperter! Vi köpte till exempel barntermometer, badleksaker och tvättlappar. Barnolja, napp, nappflaska och ny skötbordsmadrass och en nässug (?) och världens finaste påslakan och örngott som Axel hittade.

I stugan resten av helgen spelade vi spel vid brasan och åt goda saker. Axel badade varje kväll. Det snöade Byllerbystora flingor och blev riktig vinter plötsligt, som för att kompensera att vi missade Bexet i julas. Fint. Anders motade bort isflaken vid stentrappan med en sopkvast så att Axel kunde springa i och doppa sig. Sedan tinades tårna framför brasan.

På lördagkvällen försvann Elsa. Axel gick ut med henne och eftersom det var becksvart ute och hon dessutom är alldeles vit mot den vita snön smälte hon liksom in i omgivningen. Hon var säkert alldeles nära hela tiden men för en sekund såg han henne inte längre. Han hämtade oss och vi slängde på oss skor och sprang ut och alltså. Hjärtsnörpet jag hann få. Vet ju att hon aldrig skulle knalla iväg ifrån oss, men tänk om hon hade börjat gå åt fel håll för att leta efter oss? Tänk om snön skulle matta våra rop och hon inte skulle höra dem? Jag dog inombords av tanken. Två sekunder efter att jag hade börjat ropa hennes namn kom hon dock kutandes rakt emot mig. Lilla lilla pälsboll. Försvinn aldrig.

Det här var nog sista helgen vi var samlade i den gamla vanliga konstellationen hela familjen. Tre veckor före bf. Nästa gång är vi en människa till!

Världsrekord i fredagspepp

Fredag idag!

Det innebär ju precis som varje vecka att det kommer en helg nu. Och det är ju nice i sig. Men eftersom jag tänkt att detta ska vara min sista arbetsdag innan bebisen kommer, så kommer DEN HELGEN INTE ATT VARA I TVÅ DAGAR UTAN I JÄTTEMÅNGA MÅNADER! Helt sjukt ju!

En mycket angenäm känsla måste jag säga. Ikväll är det minsann jag som firar med Axel och ett glas (alkoholfritt) bubbel på Oscar och den lille, vårt stammishak. 

Slut

Alltså rundan av ärenden jag försökte uträtta efter jobbet igår:

• Började på Siba för att köpa en present (personen i fråga läser kanske här, hence den kryptiska foruleringen) - men produkten ifråga var slut. 
• Åkte till Mediamarkt för att köpa presenten + mikrovågsugn. Presenten fanns inte i sortimentet i den butiken, och de tre (!) modeller av mikrovågsugn jag kunde tänka mig var slut. 
• Åkte till Elgiganten. Där fanns en jättebra mikro som matchade våra kriterier, det vill säga billig men inte billigast, och inte superful. Den visade sig dock vara - surprise - slut. Frågade efter produkten jag vill ge bort i present. Den var OCKSÅ slut. 
• Sen åkte jag bort till IKEA för att köpa ett par mintgröna lådor jag spanat in, att ha till skötbordet. Och jajjamän - de mintgröna lådorna var slut. 

Ganska sjukt ändå?

På elgiganten log jag dock soligt (vädjande) och bad att få köpa skyltexet. Det fick jag. Slutet gott, allting gott. 

En måndag

Idag kom mina urgulliga kusinbarn hit på lunch med sin mamma. Det passade himla bra eftersom jag var hos barnmorskan på morgonen och jobbade hemifrån resten av dagen. (Uppdatering BM: allt var tiptop nu också förutom att bebben inte fixerat sig ännu.)

Nu har både Klara och Linnea sagt ordentligt hej till sin nya lilla syssling. Klämt på hens fötter genom magen och fått en liten hej-buff tillbaka. (Här skulle jag vilja jag infoga den där mobilsmileyn med hjärtan i ögonen.)

9 down, ONE to go

I did it!

Babynestet blev klart till slut! Himla nöjd med att jag faktiskt genomförde det och hann färdigt i tid. Det hela gick utan större fadäser även om jag höll på att bli tokig på kantbandet vid flärparna på slutet, och på vaddet när det skulle in i kanalen.

Klockan har visst hunnit bli 03.20, men det var det värt! Glömmer alltid att gå och lägga mig om Axel inte är hemma, det är så kul att sitta uppe och greja. Och nu är han i Sthlm över helgen och hänger med våra syskon och några kompisar, det är nån festival. Går dock ingen nöd på mig - ljuvliga Sofia A (för övrigt en STOR källa till sy- och pysselinspiration) var här och hängde i eftermiddags och hade köpt med sig alkoholfritt bubbel, mintchoklad, greyère, fikonmarmelad och lyxknäcke. Denna kvinna alltså, så mitt i prick.)

Elsa har förresten godkänt sovnästet, hon kastade sig ner i det omedelbart. Uppenbarligen övertygad om att det var till henne. Men tänk att det ska ligga en annan liten filur däri om bara några veckor! Vår lilla myra.

Sist av allt sydde jag en liten vändbar kudde till också.

Slut på bildmaraton. Igen: tipsa jättegärna om roliga sybloggar eller enkla mönster på saker att sy, ni som kan sånt!

Blank spot project

Jag blir så glad av att läsa om nya Blank spot project, sajten för utrikesjournalistik som Martin Schibbye med flera just startat. ÄNTLIGEN. Älskar initiativet, älskar att någon äntligen vågar tro på att människor är intresserade av den typen av journalistik och att på att folk är beredda att betala för den. På tiden!

Jag minns när jag gjorde min allra första journalistpraktik, på GP utland, och den dåvarande utrikesredaktören välkomnade mig till "journalistikens rolls-royce" redan i hissen. Något år senare var jag på DN och fick på utlandsredaktionen höra nästintill samma fras: "Välkommen till journalistikens formel 1". Även om detta sammanträffande förstås var himla komiskt (och rätt bajsnödigt!) har utrikesjournalistiken ändå alltid varit just rolls-royce, formel 1 eller vad man nu vill kalla den, för mig. För det är något helt fantastiskt att få titta på hela världen och välja ut vad man tycker är viktigt att berätta om. Och sen göra det. En sån ynnest.

Men (det finns alltid ett men). Den typen av journalistik kräver att det finns resurser – på tidningen om man är anställd, eller i tidningarnas frilansbudgetarnar om man är frilans. Just nu är vi ju inne i en tid då nästan alla tidningar skär ner, på ett brutalt machetevis, och det får naturligtvis konsekvenser. En är att många utrikesredaktioner försvinner. De smälts samman med de generella nyhetsredaktionerna vilket gör att färre journalister arbetar specifikt med utrikesnyheter, och det är ett skitstort problem. Inte för att de andra reportrarna inte är duktiga nog att skriva utlandsjobb - det är klart att de är - men för att ingen då har tid att bevaka sina områden, hålla koll på "sina" frågor, hitta egna unika grejer som inte förmedlas via nyhetsbyråerna. Om ingen arbetar specifikt med utrikesjournalistiken försvinner enormt mycket spetskompetens och erfarenhet som behövs för att bedöma vad som är viktigt att rapportera om. Och för att ens hitta de grejerna. Då blir det mer Oj det är visst översvämning i Bangladesh igen, vem tar det? än Här har vi en egen intressant grej från landet XX som vår tidning berättar om eftersom vår reporter följt den frågan under flera år. 

Så vill jag inte ha det, och så tror jag inte heller att läsarna vill ha det. Jag blir galen när folk säger att tidningarna "ska skriva det som läsarna vill ha", och alltså utgå ifrån vad som blir klickat på nätet och vilka löp som säljer lösnummer. Inget kunde bli mer fel. Jag tycker att journalister har ett ansvar i att berätta om det som läsarna inte tidigare visste att de ville läsa om. Det är ju hela poängen.

Och för det krävs resurser. Resurser att vara på plats där saker faktiskt händer. Resurser att stanna kvar såpass länge att du faktiskt hinner upptäcka berättelserna du inte hade koll på innan du lämnade skrivbordet på ditt kontor i Sverige. Jag har, när jag jobbat på utrikesredaktion, blivit skickad på utlandsuppdrag där sidorna till de planerade reportagen redan varit ritade. Där någon chef alltså redan på förhand, hemifrån, tänkt ut vad bilderna ska föreställa och där det redan är givet vad vinkeln i texten ska bli. Det lämnar inte så mycket utrymme för den sanning man ofta inte ser förrän man är på plats. Den man inte förstår förrän man pratar med människor som är berörda. Kanske lyckas man ibland i dessa fall trots allt skildra en verklighet som stämmer, men man missar lätt allt det komplexa. På reportageresor jag åkt på som frilans har det flera gånger hänt att vi vinklat om reportagen efter att ha fått nya insikter på plats, insikter som gjort att de journalistiska prioriteringarna blivit annorlunda. Vill den svenske konsumenten vara utan dem? Det tror inte jag!

Och därför blir jag så glad när jag läser om Blank spot project. För jag vill inte ha tidningar där utrikesbevakningen endast består av byrå-rewrites om naturkatastrofer. Jag vill ha tidningar med utrikesbevakning som är genomarbetad, oväntad och som har fått ta tid. Det är då den blir bra, nämligen. Det är då den spelar roll.

(Puh. Dagens ryt. Tack du som orkade läsa.)

SPA-unningen

Å alltså vet ni hur vi inledde den här veckan? Med att lyxa på spa måndag-tisdag! Sankt Jörgen Park Resort. När jag fyllde 30 fick jag ett presentkort på en spa-ritual för oss båda av Malin, Björn och Emma (tack tack tack för fantastisk present) och eftersom Axel har sportlov den här veckan (the perks of being a lärare) tog jag mig också ledigt (the perks of being frilans). Och så bokade vi in oss på spa:et och lade till för att få stanna över natten. Det gjorde vi helt klart sjukt rätt i för det var u-n-d-e-r-b-a-r-t.

Först kom vi till vårt rum, som var stort och fint och visade sig ha utsikt över hela stan, även om det inte riktigt syns på bilden. Vi började hotellvistelsen med att krypa ner och sova en timme. Värt.

Sen tog vi på oss våra morgonrockar och varsin bok under armen och knallade ner till spa:et för att glassa. Det var vårväder med sol och blå himmel, äntligen.

Vi låg en stund på någon sorts relaxsäng som gungade fram och tillbaka och tog en massa selfies. Skrattade åt att vi såg kul ut i grodperspektiv.

Sen var det dags för spa-ritualen vi var inbokade på. Vi fick till exempel basta i bastuar som doftade av olika goda saker, smeta in varann i lera och is, bada kallt och varmt och bada fotbad och skrubba oss och sånt. Det hela tog flera timmar och var ljuvligt.

Sen chillade vi lite till i spa:et. Till exempel fanns det en utomhusbassäng som var 38 grader med ljusslingor och öppen eld intill. Jag flöt omkring och bara magen stack upp ovanför ytan, rakt upp i vädret mot natthimlen. Den är rätt stor nu alltså, med bara fem knappa veckor kvar.

På kvällen fick vi trerätterssupé, som serverades av en brittisk köksmästare som tog sig tid att sitta ner vid bordet och berätta om allt på menyn tills det vattnades i munnen på oss. Det gick att beskriva rätterna med väldigt väldigt många ord (vilket köksmästaren gjorde) men beskrivet med normal-få ord fick vi: lax till förrätt, sej till huvudrätt och "chokladjord" till efterrätt. Jag toppade chokladefterrätten med att dricka varm choklad till. Köksmästaren såg ut att tycka att beställningen var aningen okonvensionell, men man kommer helt klart undan med mycket som gravid. Samtliga rätter var hur som helst mycket mycket goda.

Vi pratade om förlossningen, vad vi ska ta med oss i den där väskan som snart ska packas, om sommaren och föräldraledigheten. Och bollade några nya namn till bebisen. Egentligen har vi ju två namnförslag som regerat ända sedan början av graviditeten och det blir nog något av dem. Har alltid trott att jag ska älta det där med namn i all evighet och så tog det oss ungefär fem minuter att bestämma. Knäppt. Mellannamnen börjar förresten också falla på plats, även om vi inte riktigt spikat ännu. Jag älskar namn och vill helst ha ett förnamn och två mellannamn på barnet, precis som jag själv har. Kul att få välja ut hela tre stycken ju!

Efter några hektiska veckor med nytt jobb för Axel och mycket jobb för mig kändes det så perfekt att få åka bort och bara ta det lite lugnt. Från och med nu är "ta det lugnt" förresten min plan i största allmänhet. I söndags gjorde jag den sista (tror jag i alla fall) intervjun så nu har jag bara ett gäng reportage som ska skrivas ut och skickas in, lite bokföring att få färdigt och en del annat småpill. Tänkte jobba februari ut, men kommer nog kunna unna mig korta dagar och mycket hemifrånjobb den kommande tiden. Himla skönt! Nov-jan har varit ganska hektiska månader jobbmässigt och hittills har jag flängt runt precis som vanligt. Känner ännu inte av den där berömda gravidtröttman så mycket, men den kommer säkert nu på slutet.

Efter middagen kollade vi lite serier på rummet, sov gott med Göteborgs siluett utanför glasväggen, vaknade utsövda, kollade nyhetsmorgon och gick ner till frukosten där vi åt våfflor och läste tidningen i godan ro. Sen hämtade vi Elsa som sovit hos mamma och pappa och tillbringade resten av dagen med att spatsera på stan och köpa massa nya snygga kläder till Axel som var sugen på att förnya garderoben.

Med risk att låta som nån form av yogamänniska måste jag säga att jag känner mig totalt jävla harmonisk nu.

På väg hem

Snabb summering av Sthlmsveckan:

Detta var plus!

• Att jag bodde hos Anders och Linnea och fick hänga med dem en hel vecka!
• Att jag hann åka till Diggi och Erin i deras nya lägenhet och bli bjuden på middag. Och att jag hann luncha med Emma och Kristoffer. 
• Att det snöade bullerbyn-flingor och att snön låg kvar, vilket den verkligen inte gjort i Göteborg i vinter. 
• Att bebisen inte fick för sig att vilja komma tidigt när jag var 55 mil hemifrån och utan Axel. 
• Att vi blev klara med Re:publicnumret på fem dagar (vi brukar ha produktionsvecka sju dagar). Samt att det blir himla bra! 

På minussidan:

• Att jag vaknade en natt med kramp i en ryggmuskel och fick sitta på en pall bredvid sängen en timme mellan 04 och 05 och glo och vänta på att krampen skulle släppa. Det var inte superfestligt. (Tror jag fick kramp för att jag av någon sorts lättja legat blickstilla på luftsängen i femsex timmar istället för att röra på mig som en normal människa. Men till mitt försvar: det var liksom ett litet projekt att vända mig på luftmadrassen med magen och allt). 
• Att Vidde blev magsjuk så att jag inte kunde hälsa på Johan och Lisa och barnen som planerat. (Dock riktigt högt upp på plussidan: att han blev sjuk innan jag hann dit och bli smittad). 
• Att jag inte tog med Elsa. Hade varit perfekt. 

Nu anländer tåget snart Göteborg och jag ska äntligen få helg och ledigt. I morrn ska vi till Björn och Malin och spela spel - vår nya grej. Och på söndag ska vi till Johanna och Erik och fika och framför allt: säga hej till Gunnar! På söndag är han två veckor och en dag gammal.

Re:publicredaktionen! Jag sitter förstås strategiskt placerad närmast semlorna. 

Anders och Linnea skämde bort mig med jättegod mat samt bubbel! Vi firade
bland annat att Anders blivit uppmanad av ett jättestort skivbolag att han ska
släppa en soloskiva snart (hurra!), inte bara producera andra, och att Linnea
blivit kallad till några roliga jobbintervjuer. 

grrh

Om två tangenter på ens Macbook då och då (men inte hela tiden) plötsligt slutar fungera en liten stund i stöten – exempelvis a:et och radera-knappen –VAD KAN DÅ VARA FEL?

Mvh Blir galen

Re:public på instagram!

Snabbt tips: nu finns Re:public på insta! In och följ: @tidningenrepublic
Det blir nog en brokig blandning av uppdateringar, med bakomkulisserna-bilder från produktionsveckorna, bilder från (och länkar till) våra reportage, kanske kommentarer från våra skribenter och fotografer och en massa annat.

För er som inte redan sett i instaflödet kommer här en sneakpeak på tänkbara omslag till numret vi just nu producerar. Vid genomgången idag lyckades vi inte välja utan sköt upp det hela till senare under veckan. Vilket tycker ni är snyggast/intressantast?