Klockan var strax efter halv fem i morse när planet landade. En ganska konstig tid att anlända till ett nytt land på något sätt, när man inte sovit något. En man hade i alla fall nästan stavat mitt namn rätt på skylten han höll upp, anlitad att hämta mig av min kompis Charlotte som bor här i Tbilisi sedan två år. Hon jobbar för Sida på ambassaden, som något som jag inte riktigt vet vad heter men som jag brukar benämna som "biståndsanalytiker". Det är ungefär det det är.
Taximannen körde mig genom ett nattligt Tblisi som bredde ut sig i dalgången mellan flera höga berg. Vi passerade upplysta antika gamla borgar, mängder av pampiga Sovjetmonument, spexiga moderna byggnader av glas och ännu fler gamla träruckel med snirkliga balkonger.
Det var fortfarande beckmörkt ute när jag blev avsläppt i ett parkeringsgarage vid sexsnåret. Därifrån tog jag en hiss upp till Charlottes lägenhet, som visade sig vara ett slott. Närapå i alla fall. Jag hade tänkt mig att få sova på soffan i en liten etta eller tvåa, men istället kom jag in i en våning med enormt högt i tak, två balkonger varav en jätteterass, kakelugn i vardagsrummet, två badrum och två stora sovrum. Blev tilldelad ett eget rum med dubbelsäng, linneskåp balkong. Eh va?
Jag sov några timmar, inledde dagen med lunch med Charlotte (som hämtade mig med diplomatbilen, but of course, living the glamorous life osv) och sen har jag strosat omkring ganska mycket på egen hand medan hon jobbat. Fotat hus. Många många ser ut som villa villerkulla med sneda vinklar, färgat glas och snickarglädje. Och så har jag rekat inför en massa intervjuer som jag ska göra i morgon för mina reportage.
Ikväll gick vi ut och åt, och det var så himla roligt att träffa C igen. Det var jättelängesen. Vi lärde känna varann när vi pluggade Utveckling och internationellt samarbete ihop på GU för hundra år sedan, när vi var purunga och hade en härligt oförstörd bild av världen och världspolitiken, och sedan dess har vi bara setts ganska sporadiskt. Någon gång i Göteborg, någon gång i Lund och en nästan-gång i Moçambique där C bodde länge. Där i Maputo åkte vi precis om varann, typiskt nog. Men nuså! Flera dagars häng!
Och nu blev det natt igen och ska jag sova, jävlar vad jag ska sova.
Taximannen körde mig genom ett nattligt Tblisi som bredde ut sig i dalgången mellan flera höga berg. Vi passerade upplysta antika gamla borgar, mängder av pampiga Sovjetmonument, spexiga moderna byggnader av glas och ännu fler gamla träruckel med snirkliga balkonger.
Det var fortfarande beckmörkt ute när jag blev avsläppt i ett parkeringsgarage vid sexsnåret. Därifrån tog jag en hiss upp till Charlottes lägenhet, som visade sig vara ett slott. Närapå i alla fall. Jag hade tänkt mig att få sova på soffan i en liten etta eller tvåa, men istället kom jag in i en våning med enormt högt i tak, två balkonger varav en jätteterass, kakelugn i vardagsrummet, två badrum och två stora sovrum. Blev tilldelad ett eget rum med dubbelsäng, linneskåp balkong. Eh va?
Jag sov några timmar, inledde dagen med lunch med Charlotte (som hämtade mig med diplomatbilen, but of course, living the glamorous life osv) och sen har jag strosat omkring ganska mycket på egen hand medan hon jobbat. Fotat hus. Många många ser ut som villa villerkulla med sneda vinklar, färgat glas och snickarglädje. Och så har jag rekat inför en massa intervjuer som jag ska göra i morgon för mina reportage.
Ikväll gick vi ut och åt, och det var så himla roligt att träffa C igen. Det var jättelängesen. Vi lärde känna varann när vi pluggade Utveckling och internationellt samarbete ihop på GU för hundra år sedan, när vi var purunga och hade en härligt oförstörd bild av världen och världspolitiken, och sedan dess har vi bara setts ganska sporadiskt. Någon gång i Göteborg, någon gång i Lund och en nästan-gång i Moçambique där C bodde länge. Där i Maputo åkte vi precis om varann, typiskt nog. Men nuså! Flera dagars häng!
Och nu blev det natt igen och ska jag sova, jävlar vad jag ska sova.
1 kommentar:
Så häftigt! Och så himla bra med diplomatvänner. Jag hade en liknande upplevelse i Berlin.
Skicka en kommentar