Halvvägs

TUSEN tack för alla era fina kommentarer och grattisar. Blev jätteglad för varenda en! Och så kul att ha outat här på bloggen inser jag nu. Har ju knappt skrivit alls under hösten eftersom så mycket jag tänker på trots allt handlar om just detta.

Nu är vi i vecka 20, halvvägs! Jag tycker att det precis börjat synas så det känns ju smått overkligt att det gått så pass lång tid redan. I måndags var vi på rutinultraljudet. Ni som varit med om detta vet ju redan hur det är, men alltså, så overkligt att se en liten levande varelse därinne. Vi gjorde ett ultraljud även i v 12 och det var ju också härligt, men så mycket mer man såg nu! Bebisen rörde på sig, körde lite yoga, visade upp armar och ben och en hel drös organ som såg ut som de skulle enligt barnmorskan. Otroligt vad tränade de är på att se det förresten, ultraljudsbarnmorskorna. Bilden på skärmen ser ut som en mosad semla stundtals och ända pekar de ut specifika små blodkärl eller en hjärna eller det lilla hjärtats fyra rum.

Jag upplevde inte att jag var så värst nervös innan (inte förrän på spårvagnen på väg till sjukhuset), men ändå: LÄTTNADEN som infann sig efteråt. Sån glad känsla i magen. Den verkar må prima, hurra!