Tblisi – inledningen

Klockan var strax efter halv fem i morse när planet landade. En ganska konstig tid att anlända till ett nytt land på något sätt, när man inte sovit något. En man hade i alla fall nästan stavat mitt namn rätt på skylten han höll upp, anlitad att hämta mig av min kompis Charlotte som bor här i Tbilisi sedan två år. Hon jobbar för Sida på ambassaden, som något som jag inte riktigt vet vad heter men som jag brukar benämna som "biståndsanalytiker". Det är ungefär det det är.

Taximannen körde mig genom ett nattligt Tblisi som bredde ut sig i dalgången mellan flera höga berg. Vi passerade upplysta antika gamla borgar, mängder av pampiga Sovjetmonument, spexiga moderna byggnader av glas och ännu fler gamla träruckel med snirkliga balkonger.

Det var fortfarande beckmörkt ute när jag blev avsläppt i ett parkeringsgarage vid sexsnåret. Därifrån tog jag en hiss upp till Charlottes lägenhet, som visade sig vara ett slott. Närapå i alla fall. Jag hade tänkt mig att få sova på soffan i en liten etta eller tvåa, men istället kom jag in i en våning med enormt högt i tak, två balkonger varav en jätteterass, kakelugn i vardagsrummet, två badrum och två stora sovrum. Blev tilldelad ett eget rum med dubbelsäng, linneskåp balkong. Eh va?

Jag sov några timmar, inledde dagen med lunch med Charlotte (som hämtade mig med diplomatbilen, but of course, living the glamorous life osv) och sen har jag strosat omkring ganska mycket på egen hand medan hon jobbat. Fotat hus. Många många ser ut som villa villerkulla med sneda vinklar, färgat glas och snickarglädje. Och så har jag rekat inför en massa intervjuer som jag ska göra i morgon för mina reportage.

Ikväll gick vi ut och åt, och det var så himla roligt att träffa C igen. Det var jättelängesen. Vi lärde känna varann när vi pluggade Utveckling och internationellt samarbete ihop på GU för hundra år sedan, när vi var purunga och hade en härligt oförstörd bild av världen och världspolitiken, och sedan dess har vi bara setts ganska sporadiskt. Någon gång i Göteborg, någon gång i Lund och en nästan-gång i Moçambique där C bodde länge. Där i Maputo åkte vi precis om varann, typiskt nog. Men nuså! Flera dagars häng!

Och nu blev det natt igen och ska jag sova, jävlar vad jag ska sova.

Om några timmar

... åker jag till Tbilisi, Georgien, på reportageresa. Är så SJUKT peppad! Hej så länge. 

Förlåt...

... att jag håller på och gör massa reklam för Re:public hela tiden, men det här reportaget MÅSTE NI LÄSA. Alla måste, okej? Det är så jävla bra. Det varken dömer eller analyserar utan skildrar bara, och blir till en av de starkaste texter jag läst under hela året.

Seså, läs nu så diskuterar vi i kommentaresfältet! Jag tycker att detta reportage skiljer sig väldigt mycket från upplägget i Aftonbladets "våra reportrar åker till landsbygden för att ta reda på varför lantisarna är rasister"-reportage, av så många anledningar. Håller ni med? 

Nytt nummer och en världspremiär!

Ni vet det nya numret av Re:public som jag peppade för nyligen? Det finns i butik nu!

Idag har vi också världspremiär för Re:public Radio - en podd som kommer att publiceras i samband med varje nummer av tidningen och som tar upp ämnen som vi berört i våra reportage.

I premiäravsnittet är temat gränser, och lyssnarna får bland annat följa med till den osynliga gränsen mellan Georgien och Sydossetien, till ett Marocko där EU militärt expanderar sina gränser söderut och höra författaren David Qviström berätta om gränser appropå sin bok om människor som flyr över dem. Podden produceras av vår frilansmedarbetare Lasse Edfast.

Här kan ni lyssna! Kom gärna med feedback.



...och här är en direktlänk till poddens sida på Re:publics sajt!

Gardintyg?

Hej allvetande internet! Jag är sugen på att sy nya gardiner och vill hitta ett tyg som är snyggt (surprise). Tänker mig något ganska grafiskt och enkelt, gärna svv men kan också få vara färg. Så var hittar jag snygga gardintyger? Kan man till exempel beställa på nätet nånstans? Har såklart googlat men mest hittat ställen som verkar ha alla typer av tyger i hela världen, vill liksom hitta någon sajt eller butik som bara har massa snygga grejer så att jag slipper leta så mycket. Har väldigt låga krav osv som ni hör, hehe.

Tack på förhand!
PS. Andra roliga sytips, typ sybloggar eller mönstersidor eller what have you, är också välkomna!

Halvvägs

TUSEN tack för alla era fina kommentarer och grattisar. Blev jätteglad för varenda en! Och så kul att ha outat här på bloggen inser jag nu. Har ju knappt skrivit alls under hösten eftersom så mycket jag tänker på trots allt handlar om just detta.

Nu är vi i vecka 20, halvvägs! Jag tycker att det precis börjat synas så det känns ju smått overkligt att det gått så pass lång tid redan. I måndags var vi på rutinultraljudet. Ni som varit med om detta vet ju redan hur det är, men alltså, så overkligt att se en liten levande varelse därinne. Vi gjorde ett ultraljud även i v 12 och det var ju också härligt, men så mycket mer man såg nu! Bebisen rörde på sig, körde lite yoga, visade upp armar och ben och en hel drös organ som såg ut som de skulle enligt barnmorskan. Otroligt vad tränade de är på att se det förresten, ultraljudsbarnmorskorna. Bilden på skärmen ser ut som en mosad semla stundtals och ända pekar de ut specifika små blodkärl eller en hjärna eller det lilla hjärtats fyra rum.

Jag upplevde inte att jag var så värst nervös innan (inte förrän på spårvagnen på väg till sjukhuset), men ändå: LÄTTNADEN som infann sig efteråt. Sån glad känsla i magen. Den verkar må prima, hurra!

Lilla fröet

Det är i början av juli, Axels födelsedag, hans 29:e. Jag väcker med kaffe på sängen jättejättetidigt och på brickan med mönster av färgglada fåglar ligger presenter i matchande inslagspapper. Där ligger också en liten plaststicka mitt i allt. Jag har inte tittat än. Jag sjunger Ja må han leva, men A är ivrig och frågar "Ska vi få ett barn? Titta nu!". Han ler jättestort. Så jag vänder på stickan, och den har två streck. Två! Och vi blir glada, vi blir så sjukt jävla glada. Och en liten smula panikslagna.

Vi går till jobbet, det känns konstigt konstigt konstigt och bubbligt i magen och svajigt i knäna. Det känns konstigt konstigt konstigt och samtidigt som världens självklaraste. Jag vill skrika till alla jag träffar att vi ska få en bebis, att jag precis fått veta det och att detta är den mest speciella dagen någonsin. Men det gör jag såklart inte, jag håller vår hemlis. Försöker jobba som vanligt. Det går sådär. Jag sitter vid datorn men gör ingenting på hela dagen. Jag tänker på att det är så himla galet att vi pratat om dig, lilla onge, men bara hypotetiskt ju. Och så plötsligt finns du.

Jag tänker på par som försöker länge, som inte lyckas för att någon av dem inte kan eller för att de inte matchar perfekt tillsammans eller bara har otur, och jag tänker på hur lyckliga vi är som inte är ett av de paren. Som bara kunde göra en bebis sådär, på första försöket. Ynnesten i det.

På lunchen köper jag en mozzarellaochtomat-macka och äter vid datorn, halvvägs in i den avbryter jag mig mitt i tuggan. Googlar "äta mozarella när gravid?" med ena handen och inser att det är mycket vi måste lära oss nu. Vilka ostar man får äta. Sådana saker.

Det är eftermiddag och äntligen slutar vi jobbet. Jag får cykla hem och pussa på A, vi tittar på varann och tittar på varann och tittar på varann där i hallen. Vi ler.
En liten stund senare åker vi till Bexet, för dagen efter fyller jag 30 år. Vi firar där med bådas familjer hela helgen. Två födelsedagar och ett litet frö.

Easy to please

Drömmen. (Bild lånad av Clas Ohlson)

Jag är så jävla sugen på att äga en pappersskärare. Måste nog köpa en. A har kommit med en stilla önskan om att jag inte ska välja en sån där svinstor som har ett helt bordsunderlägg med olika markeringar under sig, vilket man ju kan förstå med tanke på att vi snart fyllt två förråd i källaren med prylar som inte direkt används varje dag. Jag har alltså tiggt till oss ett extraförråd av en granne som ändå inte använder sitt = genialiskt upplägg. Men ändå. En pappersskärare behöver man väl? Tänk att kunna sitta vid sitt skrivbord och skära papper, foton och annat i PERFEKTA vinklar. Det är drömmen det.
Det är nästan så att jag tror att en sådan mackapär skulle kännas lika magisk att äga som min dymo och/eller min häftpistol.

mvh väldigt pysselsugen

Pepp för nytt nummer av Re:public!

Har varit i Stockholm sedan i onsdags och haft produktionsvecka för nästa nummer av Re:public som kommer ut snart. Jag gillar verkligen de här små Stockholmsvisiterna. Den här vändan har jag till exempel hunnit käka middag hos Karin och Anders och deras lilla pluttbebis Emmy, äta två asgoda utemiddagar med Linnea V (på Cantina Real vid Hornstull och på Sardin vid Nytorget), gå ut med Re:publicarna och gå på inflyttningsfest hos Emma. Massa fint häng bara sådär.

Och nya numret blir förresten himla bra, ni borde verkligen köpa/prenumerera! (Inte minst för att vi som gör tidningen jobbar gratis för att vi tror att den här sortens journalistik är viktig, hint hint, och blir jätteglada var varenda prenumeration eller tidningsköp. Förlåt för tjat.) Den här gången har vi många reportage på temat gränser, och berättar bland annat om hur EU expanderar sina gränser söderut i Nordafrika, om migranter som färdas på tågtaken i Mexiko, om Brandy som bor i en trailer i Missouri och vars liv exemplifierar konsekvenserna av USA:s politik, om glaciärer som smälter i bolivianska Anderna, om vardagen i Stockholms tunnelbana och om Sverigedemokraternas Småland.
Det sista jobbet är ett reportage i dagboksform gjort av vår bildredaktör Alexander Mahmoud, som i somras åkte tillbaka till småländska Grimslöv där han växte upp. Där har SD ett starkt fäste och Alex har hängt med sin familj och sina gamla kompisar såväl som sin barndoms mobbare och pratat med dem om dagens Sverige, invandring och framtidsdrömmar. Texten och bilderna ger en unik bild av hur den svenska rasismen ser ut och ett av de bästa och starkaste reportagen jag läst i år. Naglade handflatan konstant.

Jag har skrivit lite också, bland annat ett reportage tillsammans med Johanna Wiman om kvinnor vars p-stavar "försvunnit" i deras armar och inte kunnat lokaliseras på flera år, trots att detta enligt såväl sjukvården som läkemedelsproducenten inte ska kunna hända.

Och så innehåller numret massa skoj också, inte bara elände även om det kanske låter så. I butik typ 27 oktober.

Anna hänger första sidskissen och jag står i en fin hiss på Nybrogatan. 

En familjehelg i Bexet

Här kommer ytterligare en "september i backspegeln"-uppdatering.

Det var sommarens sista ryck och vi samlades som vanligt hela släkten i Bexet. I år var vi nitton personer på plats, sex saknades. Maja och Ellen lekte outtröttligt med Elsa, det fiskades, badades, pratades och åts. Ungefär så. Ett utmärkt sätt att förlänga sommaren.

Utpost Hållö

I september (jag jobbar visst på det här med att efterhandsblogga, har haft fullt upp på sistone) var vi också på kickoff med frilanskontoret. Jag och den andra Johannan var arrangörer och hade valt Hållö vandrarhem.

Jag har aldrig varit där tidigare men det visade sig vara en fantastisk plats. En hel ö som bara är klippor, det finns inte ens någon liten stig att gå på. Bara en träspång som binder ihop bryggan med vandrarhemmet mitt på. Och en fyr. Hit vill jag åka igen!

Ebolan

Det här att min bästa vän läkaren just sms:at att hon anmält sig som frivillig för ett ebola-uppdrag i Liberia, samma dag som nyheterna berättar om sjukvårdspersonal som smittats där "trots dubbla skyddsdräkter".
Det ger ju onekligen upphov till en del känslor. Som till exempel de här: 1. att hon ska åka dit med sitt kassa immunförsvar är det är det sista jag vill i hela universum och 2. någonstans förstår jag henne.

Men dö bara för helvete inte, okej? Because I need you. 

Flottfärden

I mitten av september gjorde jag och Linn ett resereportage om att åka flotte på Klarälven. Vi tog med oss Axel, Elsa och Linns kompis Ellinor och roadtrippade upp till Torsby, en liten håla i Värmland. Där byggde vi med hjälp av en instruktör vår egen flotte av 60 tunga trästockar (var helt förundrad över detta).

Det var någon form av brittsommar och trots att hösten hade satt igång hade vi sol och härlig värme hela eftermiddagen. Vi bodde i en liten röd stuga längs älven och tidigt i gryningen morgonen därpå packade vi våra picknickpaket och gav oss ut på vattnet.

Sedan satt vi där hela dagen, medan flotten i sakna mak flöt nedströms med oss på. När solen tittade fram var det jättevarmt och skönt och vi hoppade i vattnet och badade trots klar hösttemperatur i vattnet.  Elsa premiäranvände sin nya flytväst och var löjligt söt. Och rätt cool faktiskt, hon verkade gilla att åka flotte.

Sådana här dagar tycker jag att mitt jobb är det bästa i hela världen. (Nästan alltid tycker jag det).

Bilderna ovan är (minus de små mobilbilderna) tagna av Linn Bergbrant. Fler bilder av henne kan ni se här.