Årslistan 2014

1. Hände något/gjorde du något i år som aldrig hänt förut? 

Jag åkte på min första cykelresa (till Köpenhamn). Och fick känna en bebis göra volter i magen!

2. Höll du ditt nyårslöfte?

Tror jag var rättså kass på det i år faktiskt. Men ska stämma av gentemot förra årets lista, se punkt 30 nedan. 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja, massor! Johan och Lisa fick Ruben i februari, Martin och Sofia fick Einar i april och strax efter det fick Sofia och Andreas lille Harry. Erik och Torunn fick Lilly i maj, Nicole och Martin fick Ella i juni, Karin och Anders fick Emmy i augusti. På sensommaren föddes också Kerstins och Anders Milla. Fantastiskt! (Och förlåt tusen gånger om ifall jag glömt någon nu.)

4. Dog någon som stod dig nära?
Ja, mammas bästis man tillika mina barndomskompisars pappa: Kjell. Som jag känt sedan jag föddes. Det var otroligt sorgligt och jag grät mig igenom hela begravningen. Fy fan livet, sluta göra såhär mot folk. Det är inte okej. 

5. Vilka länder besökte du? 
Thailand, Grekland, Danmark, Georgien.

6. Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Hm nä, tror inte det. Tid känns ju i och för sig alltid som en bristvara, det vore underbart om föräldraledighet visar sig kännas som oceaner av tid. Hehe. Vi får se hur det blir med den saken. 

7. Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Fjärde juli, för då fick vi veta att fröet fanns. (Och femte juli med, då fyllde jag 30 och hade en go sommardag i Bexet.)

8. Vad var din största framgång 2014?

Jobbmässigt - kanske att ha sett till att göra ett bra årsresultat så att jag får bra lön och föräldrapenning. Privat - att jag och Axel haft den stora glädjen att kunna bli gravida.

9. Största misstaget?
Att vi inte passade på att ta en go weekendresa tillsammans under hösten, jag och A, pre-bebis. Förstår ju att man kan resa sen också, men det hade suttit fint med en "bara-vi"-tripp helt klart.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej. Mått skitbra! 

11. Bästa köpen?

SÄNGEN! Jag och Axel köpte en dyr men jävligt ljuvlig säng från Kungsängen i våras, så fruktansvärt värt. Vi är glada över den varje kväll, det känns som att gå och lägga sig på lyxhotell. Har aldrig ont i ryggen. 

12. Vad spenderade du mest pengar på?

"Resor och god mat" skrev jag förra året, stämmer nog ganska bra i år med. Eller nej förresten, inte resor kanske för både Grekland och Georgien var ju jobbresor. Och på Thailandssemestern med Sofia gjorde jag ett snabbt reportage som gjorde att flygbiljettskostnaden blev plus minus noll. 
Mest pengar spenderade var förresten såklart på ovan nämnda säng, den kostade en go månadslön. Tur att den var så skön att det inte ens gav oss ångest. Har också köpt två betydligt-dyrare-än-vanligt-vinterjackor från Hope, en till mig och en i julklapp till Axel. Så nu håller vi oss varma i alla väder. Det bekommer mig inte ens när det ösregnar längre, så det verkar vara välinvesterade pengar. 
Vi har inte lagt så mycket på babygrejer än, vilket man kanske hade kunnat tro. Faktiskt inte köpt en enda sak än! Allt vi har hittills har vi fått av snälla människor i vår omgivning. (Men har precis börjat kika på vagn osv - puh vilken jävla djungel.)

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Väldigt mycket gjorde mig väldigt glad. Axel. Elsa. Magen. Hur glad min lillebror blev när vi berättade om den lilla myran som bor därinne. Tröjan som min mamma stickat till bebisen, och tanken att mina och Axels föräldrar kommer vara mor- och farföräldrar till denna lilla person. Blev också mycket mycket glad över att ha inte mindre än två nära vänner som ska få barn under samma halvår som jag (J är beräknad sju veckor före mig, M tre månader efter). Guld.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2014?

Back to Bagarmossen med Les big byrd, Since Last Wednesday med Highasakite, Run to your mama med Goat. Säkert massor fler. 

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Oj. Gladare tror jag! Men 2013 var också ett väldigt glatt år, så det blir ett jämnt race de åren emellan. 

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Knipövningar? Man borde ha börjat med det by now, eller? I övrigt önskar jag att jag hade cyklat mer, läst mer. 

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Stressat upp mig över saker jag tänker att man "måste" hinna. Och jobbat när jag borde varit ledig.
(Gav dock mig själv sju veckors semester i sträck under sommaren, herregud så bra det var. Ska alltid ha svinlånga somrar från och med nu.)

18. Hur tillbringade du julen 2014?

Julaftonen på Ådäljan med familjen som vanligt, i alla fall dagen. På kvällen var jag på Paradisgatan med Axels familj (och mina föräldrar!). Det blev inget Bexet i mellandagarna i år dock eftersom vattenpumpen gick sönder. Men det var fina dagar i Göteborg, med årets första snö. 

19. Blev du kär i år?

Jag fortsatte att vara uppöveröronen-bubbelimagen-kär. 

20. Favoritprogram på TV?

Mycket på SVT play. Tex Historieätarna, Niklas mat, Atleterna, Engelska antikrundan och dokumentärer.
Vi har också kollat massa serier på HBO Nordic, bland annat True Detective, Girls, Masters of Sex och Walking dead (tycker vanligtvis att det är astrist med vampyrer och zombies och sånt trökigt, men den här är spännande ändå). 

21. Bästa boken du läst i år?

Det kommer ett separat inlägg om bokåret 2014! Har bestämt mig för att summera de lästa böckerna varje år som ett sätt att få mig att ta mig tid att läsa mer. 

22. Största musikaliska upptäckten?

Jag upptäcker ju fasen aldrig ny musik längre, det är så dåligt av mig!! Kommer snart bli en sån där hemsk person som svarar att jag lyssnar på "lite allt möjligt" när folk frågar om min musiksmak. Men okej, om jag tänker efter har jag tex upptäckt Les big bird som vi sett live två gånger, på WoW och nu i vintras på Göteborg filmstudios då de hade spelning tillsammans med Goat, som också är mycket bra. 

23. Något du önskade dig och fick?

Ja! Både när det gäller prylar/presenter och mer livsavgörande saker. Oerhört tacksam för allt. 

24. Något du önskade dig men inte fick?

Nej. Jo kanske tid till den där resan med Axel, se punkt 9. Fattar ingenting när folk säger att en graviditet segar sig fram, den går ju HUR JÄVLA FORT SOM HELST. Man hinner knappt blinka. 
  
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2014?

Jag var i Bexet och firade med min och Axels familj. Sen hade jag 30-årsfest "lite" i efterskott i mitten av november, med massa vänner i vår lägenhet i Haga.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Nej men typ inte. Eller alltså, det finns det väl alltid, men inget givet. 

27. Vad fick dig att må bra?

Kärlek. Och att det alltid fanns/finns mjölk i kylen. Älskar mjölk. Och sju veckors semester, det fick mig verkligen att må finfint. 

28. Vilken kändis var du mest sugen på?

Har dålig koll på kändisar måste jag säga. Går inte runt och är så särskilt sugen på dem.
 
29. De bästa nya människorna du träffade? 
Jag har nog inte träffat så jättemånga nya i år. Kanske några vänner till Axel som jag inte träffat tidigare? Några nya trevliga ansikten bland kontorskollegorna också... men annars har jag mest hängt med gamla godingar. 

30. Vad har du för nyårslöften inför 2014?

Först ska vi se hur jag lyckades med förra årets. Löftena i kursiv text, resultaten inom parentes:

• Först, den eviga: göra fotoböckerna av alla mina bilder. (Fail. Är fortfarande på år 2003.)
• Träna minst tre gånger varje vecka. (Fail. Jag har tränat helt okej bitar av året, men definitivt inte några tre gånger i veckan om man slår ut det på alla månader. Inte ens nära. Cyklade iofs till Köpenhamn i början av graviditeten, det var ju ändå lite hurtigt. Och det har funkat utmärkt att träna som preggo. Men jag kom av mig lite efter en förkylning i november. Axel har dock slagit rekord och loggat mer än 365 träningstimmar totalt, alltså mer än en timme om dagen! Tur att vi glömde bestämma pris/straff för detta gemensamma nyårslöfte, eftersom jag är den uppenbara förloraren :))
• Ge cyklingen en chans både som träningsform och aktivitet, se hur frälst jag kan bli. (Halvgodkänt? Har inte cyklat alls så mycket som jag tänkt, förutom cykelsemestern, men gillar det verkligen! Och har gått en del på spinning i alla fall..hehe.)
• Läsa minst en bok i månaden. (Misslyckat. Fast inser nu när jag räknat att jag trots allt fått ihop nio, så det var ju inte mil ifrån i alla fall. Kan ha glömt någon bok också). 
• Komma en bit med bokprojektet jag och Erik tänkt dra igång. (Nej, det kan man inte säga att vi gjort. Mest pga det kommande barnaalstrandet. Allt får ha sin tid.)
• Att någon gång sortera alla mina papper och tidningar och grejer på kontoret så att jag får tokbra ordning. En dag av 365 borde jag ju rimligen lyckas avsätta till det. (YES!!! Gick till kontoret på min lediga dag och gjorde detta I FÖRRGÅR! Bättre sent än aldrig.)
• Och så har jag och A lovat klimatet att vi ska minska vår köttkonsumtion ordentligt. (Ja, den har vi också klarat! Jag äter kött ibland på stan och hemma hos andra, men vi har inte köpt hem vare sig kött eller fisk hem till oss på hela året. Ett liiitet men ändå viktigt steg för miljön, osv). 

Och så årets. Inför 2015 lovar jag mig själv:

• Att verkligen vara ledig under föräldraledigheten (från jobb alltså, och från tankar på jobb).
• Att inte ha massa förutbestämda uppfattningar om exakt hur förlossning/amning osv ska bli. Det blir som det blir ju!
• Att (försöka!) sluta dricka mjölk direkt ur paketen eftersom det annars blir svårt att hälla från dem. 
• Att sy grejer. Sydde ett iPad-fodral till Axel i julklapp och insåg hur sjukt roligt det är. 
• Och så lovar jag, igen, att läsa minst tolv böcker. 
• Och att få gjort någon av de där himla fotoböckerna. 

Ja, det var väl det. Ett fint år, det här 2014. Ser fram emot allt nytt och spännande som kommer under nästa.
De sista timmarna av året ska vi tillbringa hos Björn och Malin på nyårsmiddag. Hoppas ni alla får en fin kväll, och ett fantastiskt nytt år!

Godiset

Att baka (eller ja, äta) julgodis är bland julens bästa grejer, tycker jag. I år blev det sju sorter, och flera av recepten var himla bra så jag skriver ner dem för att minnas till nästa år. Följande bakades:

Citronkola
Lakritsknäck

Mintchokladfugde

Vit chokladfudge med limesmak
Rostade mandlar i choklad
Krossad turkisk peppar i choklad
Snickerskakor

Sån himla tur att jag samlat på mig sådana grandiosa mängder av plåtburkar genom åren, att lägga allt gott i...hehe. Här kommer recepten så att jag hittar tillbaka nästa jul. 

Citronkola

100 g smör
3 dl socker
2 dl vispgrädde
1 dl ljus sirap
1 msk vaniljsocker
1 citron (zesten)

Koka upp smör, socker, vispgrädde, sirap och vaniljsocker i en tjockbottnad kastrull. Rör om, koka sedan utan lock tills smeten klarar kulprovet (eller tills temperaturen är ca 125 grader). Koktiden varierar mellan 15 och 30 min. 
När smeten är klar: riv zesten från en citron och blanda i. Häll ut på bakplåtspapper på en plåt. Toppa med flingsalt. Låt stelna. Skär i rutor i några omgångar medan smeten stelnar, så går det bra att bryta rutor när kolan stelnat helt!

Lakritsknäck

2 dl vispgrädde
2 dl ljus sirap
2 dl socker

(Det här är grundreceptet för knäck och smeten kan såklart smaksättas med vad som helst, tex hackade nötter. Men eftersom jag älskar turkisk peppar körde jag på hackad sådan som smaksättare. Och lade till en tsk vaniljsocker!)
Koka ihop grädde, sirap, socker och vaniljsocker i en tjockbottnad kastrull. Koka utan lock tills smeten får massa små bubblor och klarar kulprovet. Häll ut på bakplåtspapper på en plåt och gör på samma sätt som citronkolan ovan; det vill säga toppa med flingsalt och skär sedan i rutor i omgångar för att kunna bryta rutorna när smeten stelnat helt. Det här blir svingott!

Mintchokladfugde

2 dl grädde
100 gram smör
4 dl strösocker
200 gram fin choklad med mintsmak (jag tog Marabou mint den här gången, vilket blev jättegott, men nästa gång vill jag prova en mörkare mintchoklad)

Rör ner grädde, smör och socker i en tjockbottnad kastrull. Låt sjuda upp och koka på svag värme i tio minuter. Dra kastrullen från värmen och bryt ner chokladen i blandningen. Rör tills chokladen smält och allt blandat sig. Häll smeten i en form med ett bakplåtspapper i (ungefär 20 x 20 cm). Låt fudgen stelna i kylskåp, gärna över natten, och skär sedan upp den i små kuber (typ 2 x 2 cm). 

Vit chokladfudge med limesmak

2 dl grädde
100 gram smör
4 dl strösocker
200 gram vit choklad
2 lime (zesten)

Gör på samma sätt som fudgen ovan, det vill säga rör ner smör, grädde och socker i en kastrull och låt sjuda i tio minuter. Smält ner chokladen i smeten, och tillsätt även lite salt samt zesten från två lime (spara lite). Häll i en form klädd i bakplåtspapper, toppa med flingsalt och med resten av zesten. Låt stelna, skär i kuber och njut, helt stört gott blir det. 

Rostade mandlar i choklad

Två påsar med mandlar
ca 300 gram god choklad

Rosta mandlarna på bakplåtspapper i ugn, tillsammans med olja och salt tills de blir knapriga (kanske tio minuter eller så?) Smält choklad över vattenbad, häll sedan i mandlarna. Blanda runt och använd en sked för att klicka upp små högar på ett bakplåtspapper, med tre-fyra chokladklädda mandlar i varje hög. Låt stelna. Jag gör detta godis varje jul: det är sjukt enkelt, går sjukt snabbt och är helt omöjligt att misslyckas med. Axels pappa sa förresten "herregud, nu steg du SÅHÄR mycket i rang hos mig" när han smakade dem, och gjorde en gest mot taket. Tolkade det som ett bra betyg :)

Krossad turkisk peppar i choklad

Turkisk peppar
God choklad

Samma som ovan, fast ännu enklare. Istället för att rosta mandel hackar du bara turkisk peppar. Häll godiset i den smälta chokladen och gör små högar med hjälp av en sked. Tar kanske tio minuter totalt, otroligt värt. 

Snickerskakor

1 burk (ca 340 gram) jordnötssmör
2 dl ljus sirap
1 dl socker
ca 1 liter Rice Krispies
300 gram choklad, gärna Marabou mjölkchoklad
lite flingsalt 

Blanda jordnötssmör, socker och sirap i en kastrull och värm så att det smälter ihop (ej kokar!). Tillsätt sedan Rice Krispies tills det hela är en frasig röra. Bred ut smeten på en plåt med bakplåtspapper, platta till en stor rektangel, ca 1,5 cm tjock och låt kallna i kylen. 
Smält 300 gram choklad över vattenbad och bered sedan ut den över snickerskakan. Toppa med flingsalt, och snåla inte för salt är pricken över i:et i alla sådana här sockriga recept. Häll gärna lite salt i själva smeten också förresten. När den har svalnat igen: skär i rutor. Klart!

Förresten tänkte jag göra pepparkakscheesecake också, men hann inte. Får bli nästa år. 

Julaftonen

Så kom den äntligen, julen, efter en fem-sex veckor av alldeles för mycket jobb och för högt tempo. Efterlängtad. Vi samlades allihop på Ådäljan kvällen före, slog in julklappar, bakade det sista, spelade julklappsleken lite i förskott. Jag och A sov i vardagsrummet och vaknade när Lennon satt i fönstret vid granen och smackade ljudligt åt en fågel i trädgården.

Vi åt julaftonsfrukost och hade tidig klappöppning eftersom vi var på lite olika håll senare på kvällen. Som vanligt har vi sagt att vi ska ta det lite lugnt med julklappar och som vanligt hade ingen tagit det det minsta lugnt. Det var ett berg med paket under granen, det tog timmar att öppna och prick alla presenter jag fick var fantastiskt fina. Kan omöjligt ha varit sådär snäll.

Mamma hade stickat en pytteliten gul tröja som var det finaste jag sett i hela mitt liv. Blev helt tårögd när jag höll i den. Tänk att hon suttit där om kvällarna i höst och stickat och stickat och tänkt på lille bebisen. Och att den snart är här! Att det snart ska bo en liten människa i den där fina, fina tröjan.

Vi åt julmat och såg på Kalle Anka såklart – här bryts inga traditioner minsann – och efter det var pappa jultomte hos grannarna. Snart får han vara det igen hos oss också. Anders och Linnea åkte till Linneas föräldrar i Kungsbacka på kvällen och jag, Axel, mamma och pappa åkte till Axels familj och firade resten av aftonen där. Älskar att våra familjer gillar varann så mycket.

Sen blev det kväll och kallt och då kom snön. Första flingorna på hela vintern.

Och nu i mellandagarna brukar vi ju vara i Bexet. Det är vi inte i år. För vattenpumpen har gått sönder. Buu buu för det. Jag som hade tänkt ligga framför brasan och sträckläsa några böcker för att nå förra årets nyårslöfte med minst tolv utlästa under 2014. Och gå vinterpromenader och sånt. Men men, det har varit fina dagar i Göteborg också. Den krispiga kylan har stannat kvar, det ligger ett snötäcke över hela stan som knarrar gott under mina nya fina julklapps-vinterskor. 

Igår såg vi Pride (filmtips!) med familjen på Hagabion, och på kvällen var jag, Axel, Anders och Linnea och andra Linnean och lite annat folk på Pustervik på nån spelning. Skoj men allra goast var att komma hem till vårt kök med Anders och Linnea som sov här, och falafelrullar, och snacka politik och allmänna världsvisioner till fyra. 

Nu känns det lite som om jag håller på att bli förkyld. Jag hoppas intensivt att jag har fel. Och att ni alla haft en bra jul!

GOD JUL!

Hoppas ni alla har en magisk julafton. 

Omslag yo

Den andra Johannan jobbar ju utöver frilansandet halvtid som redaktör på tidningen Skriva. Detta har föranlett att min glada nuna nu syns på omslaget till nya numret och därmed syns lite överallt. Såhär ser det ut!

Bilden snodd från Skrivas instagramkonto (@tidningenskriva)

(Tyvärr var det inte så att de bara "Å hon Johanna Lagerfors verkar så intressant, henne måste vi ha på omslaget!". Det var snarare så att jag, efter att en kollega på vårt kontor varit omslagspojk på förra numret, messade Johanna "Jag vill också!!!" eller något annat i samma ödmjuka ton. Hehe.)

Jag tänkte liksom att jag skulle få se lika asfräsig ut som PJ gjorde på sin bild. Men little did I know.  Temat den här gången var "att bli utgiven", och stylingen byggde på att jag skulle ha klänning och smink och spruta champagne för att fira att jag äntligen var klar med min bok, men samtidigt fortfarande bära raggsockar och myskofta över, som om jag suttit i min lilla stuga och skrivit och skrivit i veckor. Vet inte riktigt hur tydligt det budskapet gick fram direkt, men det var i alla fall sköj att lajva photoshoot i en studio i ett garage i Majorna.

Såhär blev de bilder som kom med i publiceringen. Spexigt va? :)

Ähäntligen.

NU GÅR JAG HEM OCH TAR JULLOV!!!!!!!

Tänkte att ni kanske ville veta. :) Har haft en helt sinnessjukt jobbintesiv höst, åtminstone andra halvan av den, med ungefär tusen jättestora reportage på en och samma gång. Väldigt roliga i och för sig, men hej vad jag är trött nu.

Det står fortfarande en hel drös saker på min todo-lista som "hade varit bra" om de blev klara före jul. Men det skiter jag i. Det som måste bli klart har blivit klart och nu tänker jag gå hem och bara tänka på julgodis, julklappar, glöggfester och sådant. Till sjunde januari eller nåt, för det tycker jag att jag är värd. High five livet!

PS. Älskar att vara frilans och få bestämma själv.

Dödsstöten

Alltså, att alliansen vill minska stödet till landets kulturtidskrifter med 75 procent – så sjukt trist det är. Och så sjukt sjukt det är.
Om det blir så skulle Re:public med största sannolikhet försvinna, stödet från kulturrådet är i princip hela vår budget. Detsamma gäller för jättemånga samhällsmagasin och tidskrifter.

Läs i dagens DN om varför detta är problematiskt, gå med i den här facebookgruppen om ni vill, och/eller skriv på här om ni vill protestera. Det behövs många röster i svensk media och det vore hemskt trist om en betydande del av dem tystades ner sådär abrupt, tycker jag.  

Jennys lista

Blev utmanad av Jenny (som skriver magiskt bra, läs henne!) att svara på följande frågor. Och vem är jag att säga nej? Här kommer svar:

1.) Hur kommer jorden att gå under?
Ha! Ingen aning. Men det är väl rimligt att anta att mänskligheten kommer att fucka upp det hela. Fast att hela planeten skulle försvinna då är kanske inte helt sannolikt, mer att vår civilisation går under. Jorden kommer kanske finnas kvar ändå. Eller så finns det redan en jättemeteor eller något som är på väg i bana mot oss utan att vi vet om det, som kommer krossa både planeten och mänskligheten på ett mer eller mindre avlägset datum. Så kan det förstås vara.

2.) Hur ser ditt liv ut 2035?
År 2035 är jag 51 år. Då gissar jag att jag, Axel och våra barn bor i ett härligt hus (jag tänker snygga brädgolv men vi får väl se) någonstans ganska nära, men utanför, Göteborg. Barnen som jag hoppas att vi har kommer ju vara ganska stora då - den som ligger i magen nu fyller 20 det året. Kanske är hen precis på väg att flytta hemifrån?
2035 har jag och Axel lika roligt tillsammans som vi har nu. Vi lägger fortfarande timmar varje dag på att bara prata bort massa tid. Vi pussas mycket. Våra barn är trygga, roliga och insiktsfulla individer. Vi tycker fortfarande om våra jobb, och om vi mot förmodan inte gör det har vi hittat nya. Vi har inte ett "perfekt liv", det har ju ingen, men vi är lyckliga. Och Elsa har mirakulöst nog överlevt genom alla år och blivit världens äldsta shih tzu, 25 år gammal.

3.) Dina tankar om städhjälp?
Å, den är svår och intressant. Min spontana känsla är att jag inte kan tänka mig att låta någon annan städa hemma hos mig/oss. Det bygger jag på en diffus känsla av att det är ojämlikt att betala någon för denna tjänst, samtidigt som jag vet att man verkligen kan ifrågasätta den synpunkten/känslan med många bra argument. Jag betalar ju gärna för att någon ska laga min bil, lägga om rören i mitt badrum och klippa mitt hår, till exempel. Och här kan man i sin tur argumentera för att det där är saker jag inte kan göra själv, men ärligt talat - att byta däck på bilen, vilket jag också lejer bort, skulle jag ju rimligtvis kunna lära mig. Så det argumentet håller inte riktigt, det erkänner jag. (Och flyttstäd tycker jag av någon anledning känns mycket lättare att anlita än vanligt städ. Varför då?)

Men den här debatten handlar ju egentligen inte om städyrket i sig, utan om Rut-avdrag och att staten subventionerar städhjälp i privata hem. Att höja statusen på yrket är jätteviktigt, liksom på andra typiska "kvinnoyrken" som värderas lågt, och städare gör förstås ett otroligt viktigt jobb på alla möjliga platser – offentliga platser, kontor, butiker, sjukhus, parker osv. (Jag har förresten själv städat och jobbat i kök under mitt första sommarjobb, när jag var 17). Och visst skulle det kunna vara bra för städföretagen om arbetsmarknaden vidgades till att även inkludera privata hem. Men. Att staten ska subventionera detta känner jag mig mycket tveksam till. Det beror framför allt på att all statistik (som jag tagit del av i alla fall) ju visar att det främst är höginkomsttagare som utnyttjar Rut-avdraget för att få städhjälp. De ensamstående utbrända föräldrarna som det snackades så mycket om initialt i Rut-debatten väljer, inte helt oväntat kanske, att lägga sina pengar på annat.
Och då tycker jag att det finns något väldigt ojämlikt i det här. Varför ska personer som redan tjänar bra få bidrag från staten för att slippa städa hemma, för att istället kanske få mer tid över till sina arbeten så att de kan tjäna mer pengar? Vore det inte ur ett rent samhällsstrukturellt sätt vettigare att vi alla jobbade lite mer rimliga arbetstider (då hinner man faktiskt städa sitt hem utan större problem), och att fler arbeten i samhället skapades tack vare det?

Jag kan hålla med om att det skulle vara fantastiskt härligt om mitt hem automatiskt blev städat på regelbunden basis. Jag har råd och det skulle säkert kännas värt det rent ekonomiskt. Men skulle det kännas rätt under dessa premisser? Nä. Kan RUT-pengarna göra bättre nytta i någon annan del av samhället? Det tror jag!

Hur tänker ni??

4.) Vem skulle du gifta dig med, ligga med och döda – Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra och Annie Lööf.
Haha. Vilken jävla fråga Jenny. Får panik över att ens behöva tänka på detta skräckscenario. Pass?

5.) Du ska skriva en kontaktannons i tidningen på 30 tecken (mellanslag ej inräknat) – hur ser den ut?
tämligen kul tjej sökr briljant man

6.) Vilket är ditt favoritinlägg på din egen blogg?
Hjälp vad svårt. Minns nog inte så många av dem, och det finns visst 1330 stycken att välja bland. Men kanske det om när vi fick veta att fröet fanns?
(Det om våren 2013 gillar jag med, för det var första gången jag nämnde A på bloggen, tror jag (?) Mvh cheesy girl.)

7.) En liten text på temat ”om jag lämnar dig nu” – kan handla om Sverige, en stad, en partner osv.
Göteborg, om jag lämnade dig nu skulle det nog inte vara för alltid. Jag kan tänka mig att bo någon annanstans ett litet tag, som ett äventyr. Några månader eller så. Med Axel och ungen. Kanske i New York en vår, eller i norraste Norrland en vinter, eller någon helt annanstans. På någon spännande plats. Men sen skulle vi återvända till dig, för du är hemma. Och jag tror faktiskt att du alltid kommer att vara det.

8.) Vad tror du kommer att hända 2015?
Jag tror att vi kommer att få en bebis!! Det är onekligen väldigt mycket som tyder på det. Sån himla grej alltså.

9.) Vad vill du ska hända 2015?
(Med risk att svara väldigt självupptaget på alla frågor:) Jag vill att vi ska få en frisk bebis i mars och att vi under resten av året får en fin första tid som trepersons-familj. Att sömnbristen inte gör oss galna, att det blir en skön, lång och ledig sommar. Och att det politiska kaoset i Sverige reder sig och att rasism inte får någon plats i politiken.

10.) Vem i din familj/på ditt jobb/av dina vänner vet om att du bloggar och vad tycker de om det?
Typ alla jag känner vet. Nä. Men de flesta som känner mig väl. Vänner, min familj, Axels familj (hej hej om ni läser detta! :)) Jag tänker att det är lika bra att utgå ifrån att alla läser eftersom alla kan läsa det som finns på internettet, även personer jag inte vet om. Det händer att jag önskar att jag hade en mer anonym blogg, det hade varit smidigt ibland. Men det är ju så dags nu. Dessutom skulle det vara svårt eftersom jag framför allt använder bloggen som någon sorts dokumentation över vardagen och saker som händer som jag vill kunna gå tillbaka till. Och så vill jag ju lägga upp bilder. Så då får den väl vara in the open. Men varför tillåter Blogger inte låsta inlägg? Det stör mig!

(Förresten så tänker jag extremt sällan på att folk jag känner läser här. Varje gång någon säger att de "läst något på min blogg" blir jag superförvånad och lite generad. En ganska orealistisk reaktion egentligen.)

*****

Och här kommer mina frågor/rubriker, som Lisa, Josefine, Annika, Egon och Inte skyldig gärna får svara på (liksom alla andra som vill, såklart):

1. Vad är du mest nöjd med av allt du åstadkommit 2014?
2. Vad skrämmer dig i livet?
3. Vem ser du upp till och varför?
4. Vilket är ditt bästa lifehack? (Du vet upptäckter som "revolutionerat" din vardag, typ att upptäcka att det finns vitlök på burk, att det inte svider i ögonen om man sköljer kniven i vatten innan man hackar lök osv).
5. Vad gör du när ingen ser dig?
6. Skänker du pengar till tiggare på gatan? Varför/varför inte? 
7. Berätta om en situation du upplevt och lagt på minnet, men som du tidigare inte pratat med någon om. 
8. Vem var du under högstadiet?
9. Vad ångrar du med 2014, som du vill ändra på till nästa år?
10. Ge mig din/ditt bästa 1. bok 2. låt 3. julklappstips

Och så utmanar jag - som en liten bonus! - Jenny att svara på sina egna frågor! :) 

Min hund är en frukt

Okej. Det här är det roligaste jag någonsin sett.

Banan?                                                Vår hund Elsa?

(Ihopklippt av A:s syster Linnea. Eloge!)
Jag skrattade så mycket åt detta igår kväll att jag väckte Axel flera gånger men jag kunde. inte. sluta. 

Säg upp er inför sommaren istället?

Hör på nyhetsmorgon om "den stora barnmorskebristen" i Göteborg. Att situationen för dem som arbetar på Göteborgs förlossningsavdelningar är så kass att många av de erfarna barnmorskorna sagt upp sig under hösten. KUL ATT HÖRA! Verkligen.

I inslaget stod också en ung tjej som säkert är duktig men inte direkt personifierade uttrycket "trygg" med sin kommentar om att de nya verkligen behöver hjälp och stöd från de äldre barnmorskorna, de som varit med länge. De som alltså inte finns kvar längre för att de sagt upp sig. Och så verksamhetschefen, som "inte ville ställa upp på en intervju".

Jo men det blir ju skoj det här med förlossning i mars...

Värvet

I väntan på nästa avsnitt av sjukt spännande podden Serial (ni lyssnar väl på den?!) så har jag åter börjat lyssna på Värvet. Det var längesen nu, så det finns intervjuer med MÅNGA nya personer att välja bland. Men det jag märkt är att jag bara väljer dem som jag instinktivt inte gillar. Som om de är mer intressanta att lyssna på. Och det är de kanske också – intervjuer med personer jag redan tycker om utmanar ju inte mina föreställningar på samma sätt.

De senaste dagarna har jag lyssnat på:

Isabella Löwengrip
Marcus Birro
Camilla Henemark
Filippa Reinfeldt

Gör ni också såhär?

Föräldrahäng

Nu när jag ska bli en förälder (fattar det fortfarande inte), märker jag att jag ofta längtar lite extra mycket efter mina egna föräldrar. De bor ju tämligen nära så vi ses ju rätt ofta, men jag märker ändå att jag drabbas av extra längt mellan varven.

Häromdagen var jag ute och åt finmiddag på stan med pappa – bara vi – eftersom jag hade gett honom det i födelsedagspresent tidigare i år. Himla fint att umgås lite på tu man hand. Mamma fick också en upplevelsepresent, nämligen SPA som vi var på tillsammans i augusti. Det var magiskt, just då var jag väldigt "början av gaviditeten-trött" minns jag, så vi låg mest i härliga spa-sängar på varma stenar och läste böcker i timmar. Otroligt njutbart.

Därför är mitt tips nu när det vankas julklappsplanering: ge era nära och kära trevliga upplevelser som ni själva kan vara med på! :) Det är ju genialiskt.

Nu äre jul igen

Kolla vad A köpte till mig i måndags när det blev december: En chokladkalender fylld med fin-chokladpraliner från den nyöppnade delikatessbutiken på vår gata. Får lyxa med dessa varenda morgon nu. Och bäst av allt - vissa dagar finns det luckor för halva dagarna också! Så briljant. 

ÄNTLIGEN december och julpepp! Har längtat sen september.

Preggomåendet, för dokumentation och komihåg

Hur mår du nu då? är en fråga man får väldigt ofta som gravid. Varje dag tror jag. Och den är ju befogad - folk verkar kunna må lite hur som helst. Som ett lotteri. Jag har än så länge haft turen att må bra. I början var det ju i och för sig en rätt stor omställning för kroppen, då var jag lite trött förstås. Men nu, den här mittenperioden? Mår helt som vanligt. Så himla skönt.

Symtom jag haft, om än i väldigt liten omfattning (och bara i början):

* Svimmig om jag stod upp länge, typ lång kö på Hemköp, pga lågt blodtryck
* Tröttare än vanligt
* Osugen på mat (men inte illamående. Yey!)
(* Och en gång, när vi var i Kalmar och hälsade på Sofia, fick jag kristallsjukan. Det är när balansorganet rubbas och allt bara snurrar hysteriskt varje gång man råkar vinkla huvudet åt något håll. Det var hemskt konstigt men försvann efter några timmar.)

Jag har läst igenom mina minnesanteckningar och gjort en liten recap över hur jag mått hittills. Det är egentligen bara för mitt eget personliga komihågs skull, but here goes:

Trimester ett, vecka 1-14:

Någon vecka efter att vi fått två streck på stickan gick vi på semester. Löjligt bra timing. Att vara sommarpreggo innebar i och för sig att jag inte fick dricka öl eller vin på hela semestern vilket kändes väldigt konstigt först, men det var underbart att vara lediga ihop jättemånga veckor mitt i den spännande nyheten.
En dryg vecka efter beskedet, i mitten av graviditetsvecka sex, åkte vi iväg på vårt cykeläventyr då vi cyklade från Göteborg till Köpenhamn. Jag var så beredd på att få ont överallt eftersom min cykelvana är väldigt liten, och som gravid räknade jag också med att vara tröttare än vanligt. Så blev det inte alls! Vi läste i graviditetsappen på kvällarna i tältet att "många kvinnor nu är trötta och måste vila varje dag efter jobbet". Det fick mig att känna mig som en superwoman, som cyklade tio mil om dagen och ändå var pigg om kvällarna. Kände mig helt himla oövervinnerlig dessa dagar och det var sjukt härligt.

Sen blev jag övervinnerlig. Första förmiddagen framme i Köpenhamn var det som om någon slagit mig i huvudet. Jag blev matt, ville inte äta och orkade knappt stå upp. Det var sådär. Det blev dock bättre snabbt och vi kunde flanera runt i stan som planerat under dagen, gå ut och äta på kvällen. Men jag var tröttare än jag brukar vara. Denna förmiddag är faktiskt enda gången under graviditeten jag mått kasst, vilket nog måste ses som en väldig tur.

Under de kommande veckorna därefter märkte jag av graviditeten genom att jag behövde pausa oftare än vanligt (typ sätta mig och vila lite då och då), och genom att jag inte var så sugen på mat. Jag har inte mått det minsta illa, men hade några veckor då mat bara inte kändes så tilltalande när den ställdes framför mig. Kunde vara jättehungrig men ändå inte vilja äta. Ovant för mig som normalt tycker att mat är det bästa som finns.

En konstig grej jag noterat är att jag har lättare att äta kolhydrater än nyttiga goda grönsaker. Det är tydligen vanligt (?). Hellre pasta och pizza än sallader, och vissa grönsaker jag normalt gillar (tomat, broccoli), kan till och med äckla mig. Besynnerligt! Någon som känner igen detta?

Trimester två: vecka 15-28:

Är nu i slutet av den här mittenperioden, vecka 25. Nu och under överskådlig tid tillbaka har jag mått helt och hållet som vanligt, och det är så otroligt skönt. Jag mår bra, känner mig pigg, orkar lika mycket som jag brukar. Axel är som vanligt tröttast av oss på kvällarna, så allt är i sin ordning :) Magen växer och växer och även om jag tror att den kommer kännas otymplig på slutet är den än så länge inte "i vägen". Den liksom bara är där. Och kiddot sparkar och har sig, magiskt.

Har försökt dokumentera putet vecka för
vecka, men glömmer så det blir lite sporadiskt.
Här är i alla fall senaste bilden, vecka 25 (24+3)

Jag har vant mig vid att vara gravid nu, men det känns fortfarande HELT overkligt att det faktiskt ska komma en bebis till oss. Det känns jättekonstigt att tänka att jag kommer att vara någons mamma, nu och för alltid. Fint men galet. När fattar man det där, tror ni?

Idag var vi hos barnmorskan för första gången på väldigt länge, och fick lyssna på hjärtljud. Axel hörde dem redan kvällen innan med örat mot magen, men det förstod vi inte alls då. "Jag hör inte bebisens hjärta för DIN puls tar ju över allt". Hehe.

Jag har gått upp 2,8 kilo, vilket känns väldigt lite (?!), speciellt med tanke på hur mycket jag fikar och gottar mig. Men magen är så stor som den ska vara så allt verkar bra. Till och med i övre halvan av normalspannet enligt barnmorskan som idag mätte det där "solar plexus till bäckenbenet-måttet" (26 cm). Det kändes länge som att jag bara hade minilite put, sen sade det liksom boom.

Slutsats och sammanfattning: Än så länge ger jag graviditeten mycket höga poäng på mående-skalan! Och håller tummarna stenhårt för att det håller i sig. 

Nya nivåer av ångest

Jag har alltid undrat hur det skulle vara att bli förkyld och täppt i näsan utan att ha nässpray. Det är med fasa jag tänkt tanken, kan nästan inte föreställa mig något värre. Så blev jag dödens förkyld förra veckan. Och kom ihåg att en kompis som har barn sagt att man inte får ta nässpray när man är preggo, vilket låter skumt men detta faktum gjorde ändå att jag struntade i att gå och köpa. Tänkte "jag får väl klara mig utan".

Alltså. Vilket jävla misstag. Nivån av ångest det framkallade att inte ha lite goa kemikalier att skingra näsgångssvullnaden med! Trodde först att jag inte skulle sova en blund den natten, gick upp och försökte medelst en gammal öronpipettgrej (oklart varför vi har en sådan eller ens vad det är) försökte spruta vatten i näsan och skingra snoret. Det gjorde det hela ännu värre och även öronen kloggade igen. Jag somnade till slut och drömde hela natten att jag kvävdes. Sprang ut till apoteket på Linnégatan i mysbrallor och kofta i panik så fort de öppnade klockan åtta och bara "hjääälp mig". Vilket de gjorde, för det fanns ju ett par sorters nässpray (även riktig, inte bara koksalt) som var godkänd för gravida.

Tack. gode. gud. för det.

(Detta med nässprayens storhet har jag visst konstaterat även tidigare.)

Haha

Som för att riktigt bekräfta det jag skrev om i förra inlägget, hade slumpen gjort att jag och andra Johannan klätt oss såhär igår, upptäckte vi när vi möttes upp på Järntorget. I likadana koftor, gravidstrumpbyxor och "ganska" lika skor. (Men Johanna har ju bruna skor, och jag svarta. DET är en skillnad.)

Same same no diffrent

Min fantastiska kompis Johanna är också gravid just nu. Sju veckor före mig. Det är så himla, himla roligt. Det är en slump även om vi skämtat mycket tidigare om att vi skulle "tajma". Sen blev det så ändå. När Johanna och Erik berättade för oss att de väntar barn låg vår bebis redan i magen, fast vi visste det inte riktigt ännu då.

Folk tycker hur som helst att det är väldigt komiskt att vi är gravida samtidigt eftersom vi redan innan detta var ganska lika och gör samma saker. När Johanna efter sommaren sa till folk att hon väntade barn fick hon många, många gånger följdfrågan "Lagerfors också eller?".

Idag gick vi för att vaccinera oss mot influensan som det står överallt att man ska om man är gravid. Tillsammans, såklart, eftersom det är mycket roligare än att gå själv. När sköterskan ropade upp "Johanna" ställde vi oss båda upp.

– Är det okej att vi kommer in samtidigt?
– Javisst. (Läser våra papper). Å heter ni båda Johanna?! Vad lustigt! (Går in i rummet, läser lite mer). Åh är ni gravida, båda två?!
– Jajjamän.
– Haha vilken grej. Jaha.. vad jobbar ni med då?
– Vi är journalister.
– Båda?
– Mmm.
– Vad roligt! Var jobbar ni då någonstans?
– Vi frilansar.
– BÅDA TVÅ? Hahaha. Haha.
– Ja. ... Vi sitter på samma frilanskontor.
– Det är ju fantastiskt.
– I samma rum.
– !! ... Men en av er har brunt hår och den andra är blond.
– Sant.

Så här såg vi ut för 5,5 (!) år sedan när vi var i Sydafrika i fem veckor och skrev exjobb.

Balunset

I lördags hade vi fest för att efterhandsfira min 30-årsdag (4,5 månader i efterskott, är mkt bra på att få tummen ur som ni märker). Det var jätteskoj. Det var 35 personer i vår trea och det blev inte så trångt som jag befarat, bara härligt. Gästerna kom sju och den sista gick hem 05:10. Tio timmar kalas alltså, så fint. Såna strålande vänner.

Axels pappa och hans kompis var två änglar och lagade värsta superbuffén. Hela dagen stod de i vårt kök i förkläden och skapade den ena fantastiska rätten efter den andra. Till efterrätt hade vi en buffé bestående av blåbärscheesecake som min mamma bakat, samt kladdkaka på mintchokladbas och hallon- och jordgubbspaj med vit choklad som jag bakat. Det var inte så äckligt direkt.

Elsa var klädd i nyinköpt röd sammetsfluga och var ungefär så gullig en varelse kan bli. Hon var helt chill hela kvällen och sov i soffan, nöjd med uppmärksamheten från folk. Jag var tyvärr HELT värdelös på att fota och tog upp kameran en enda gång. Samt tog nog inte en enda skarp bild? Det ångrar jag lite. Men men. Minnen finns kvar i hjärtat osv.

Kaukasusbergen, Kazbegi och Chinurivin

Sista dagarna i Georgien var det helg. Jag och Lotta tog hennes grymma terrängbil och åkte högt upp i Kaukasus, till ett ställe i bergen som heter Kazbegi som ligger alldeles vid gränsen till Ryssland och Tjetjenien. Där var fantastiskt vackert trots att vi hade rätt kasst väder. Mycket dimma, moln och kyla. Men också otroliga höstfärger och sånt där bergsvatten som blir alldeles poolblått.

I Kazbegi finns mycket otippat ett fantastiskt snyggt hotell (Rooms) som två unga kvinnliga georgiska arkitekter ritat. Det var magiskt fint, med mycket råa obehandlade träytor (även i duschen, hej mögel om några år), bokhyllor med massor av vackra fotoböcker och jordglober och öppen brasa och industrilampor och varm bassäng och ja, ni fattar. Sånt man gillar. I övrigt fanns det bara vidder, berg och små byar med riktigt riktigt ruckliga ruckel i sten. Det måste vara så jävla kallt och kargt och tufft att bo i där. Så långt ifrån allt.

På morgonen när vi vaknade var utsikten helt vit. Det berodde dels på dimma, dels på snöstorm. Det blev en ganska långsam färd hemåt om man säger så. Terrängbil i all ära, men sommardäck, serpentinvägar, 3000 meters höjd och en trafikkultur som är bland det knäppaste jag sett borgade för viss försiktighet.

På vägen tillbaka till Tbilisi körde vi tema vinresa och åkte först till ett slott med vintillverkning, sen till en liten gård där en mycket trevlig man vid namn Iago tillverkar 3000 vinflaskor om året enligt gammal georgisk tradition, med nedgrävda lerkärl i marken. Visste ni att vin kommer från Georgien?! Denna metod är den äldsta vintillverkningen man känner till, 8000 år gammal. Iagos föräldrar lagade mat till oss, khinkali (fyllda degknyten) och khatchapuri (bröd med smält ost, drömmen) medan Iago berättade om sin lilla business. I Georgien är det traditionellt bara män som tillverkar vin, och det tyckte Iago och hans fru Marina med rätta var en konstig och onödig tradition. Så Marina startade ett eget vinmärke tillsammans med en väninna och blev landets första kvinnliga vintillverkare. Första vändan sålde slut omedelbart. I byn där de bor fick de elektricitet för fem år sedan.

Jag fyllde väskan med fin som jag ska smaka i vår när kiddot tittat fram. Alla flaskor höll under flygresan, ett smärre under.

Och nu - förstås - bildkavalkad: