Idag var mina kusinbarn här, för pepparkakshusbak och allmänt julmys. Sjukt härligt. Kreativiteten hos en fyraåring och en tvååring når verkligen inga gränser – pepparkakshuset således fantastiskt tjusigt i slutändan! Glasyren blev alldeles lagom klistrig och skorstenen fastnade trots att Linnea hade gnagt en del på den i smyg före monteringen på taket.
När vi var färdiga kom en smart idé från Klara, fyra år:
– Vi borde kanske äta upp pepparkakshuset nu direkt?
– Nej, vi kan äta några vanliga pepparkakor istället! Och så tar ni med er huset hem sen?
– Men det är ju gott att äta det direkt.
– Jo det förstås. Men tänk så fint det är att ha det att titta på ett tag först.
– Mm. Men tänk om nån slår ihjäl oss nu för att vi inte har ätit upp det med en gång.
Kanske inte det troligaste scenariot världen, men det vore ju helt klart väldigt väldigt synd om någon slog ihjäl oss, det vore det ju.
Och så det totala hjärtsmältet när Klara sa att hon var "gladare än man kan vara" över att vara hemma hos mig. Dessa ungar alltså. Mina hjärtan.
När vi var färdiga kom en smart idé från Klara, fyra år:
– Vi borde kanske äta upp pepparkakshuset nu direkt?
– Nej, vi kan äta några vanliga pepparkakor istället! Och så tar ni med er huset hem sen?
– Men det är ju gott att äta det direkt.
– Jo det förstås. Men tänk så fint det är att ha det att titta på ett tag först.
– Mm. Men tänk om nån slår ihjäl oss nu för att vi inte har ätit upp det med en gång.
Kanske inte det troligaste scenariot världen, men det vore ju helt klart väldigt väldigt synd om någon slog ihjäl oss, det vore det ju.
 |
| (Att Elsa försöker posa som kidsen när kameran tas fram – mkt underhållande.) |
Och så det totala hjärtsmältet när Klara sa att hon var "gladare än man kan vara" över att vara hemma hos mig. Dessa ungar alltså. Mina hjärtan.
2 kommentarer:
Haha! Vad fint!
Haha, underbart - och Elsas pose är ju fantastisk!
Skicka en kommentar