Pysselmania

Det är så jävla roligt att pyssla. Jag älskart. Jag gör det alldeles för sällan. 

Förra helgen gjorde jag dock hela två pyssel, båda med hjälp av spetsdukar som jag köpt på loppis för inga pengar alls. Först ut: fruktskålen.

Det är precis hur lätt som helst:

1. Gör en sockerlag genom att värma vatten (tex 1 dl) i en kastrull på spisen och tillsätt socker tills vattnet inte kan lösa upp mer socker (Enligt recept: 1 dl. Enligt mig: 5 dl).  Då ser det ut ungefär som en rinnig färglös sirap.

2. Doppa ner duken tills den sugit upp så mycket vätska den kan. 

3. Lägg duken över en skål som du vill att den ska forma sig efter. 

4. Låt torka.

(Brasklappen är att duken nog kommer torka in i den skål du valt så att du får bryta loss med våld efter ett par dagar. Men det gör inte så mycket. Bryt loss när duken stelnat lite men inte helt, så kan du forma till den lite igen efter våldsattacken och då kommer den stelna ordentligt eftersom den får mer luft. Märkte jag.). 

Klart!

Pyssel nummer två var att klä om våra oerhört fula högtalare. Jag tog loss det som är löstagbart på högtalarna (duh), alltså skumgummiramarna som sitter fram. Sen klädde jag in dem i spetstyget. Hade väntat mig att behöva sy lite för hand men det räckte att trycka fast dukens hål i piggarna som ska stickas in i högtalaren. Vips var det klart. Nu har jag inga "före"-bilder, men ni kan ju tänka er själva. Stora, svarta klumpiga klossar liksom. Och nu:

Piffigare om inte annat! D var en smula skeptisk till pyssel nummer två på förhand och sa att det kommer se ut som att man kommit hem till en gammal tant. Men såhär i efterhand gillar han det (!). 
Dock tycker han att vi ska måla hela högtalarna vita så att det hela passar ihop bättre. Det tycker ju jag med. Frågan är: får man måla sina (plast-) högtalare om man aktar sig noga för allt strömrelaterat? I så fall blir det mitt nästa pyssel.

Om vitsippor på vårkanten.

Å nu är det vår! sa min mamma alltid när vitsipporna kom när vi var små. Hela skogsdungen bakom vår trädgård brukade bli alldeles vit och ljusgrön då, lagom till hennes födelsedag den 20 april. Och då visste man att snart är det sommar, snart kan vi leka ute på kvällarna utan att det blir mörkt, snart kan vi vada i bäcken utan strumpor och skor och leta små grodor vid stenarna i kanten. Bygga kojor i det stora trädet och klättra i björken med de böjda grenarna. 

När vitsipporna kom, då visste man. Snart blir det t-shirtväder. Och idag har jag plockat vitsippor.

Frågeleken del II

Frågeleken fortsätter, här kommer svaren på Jennys frågor!

1. Om du fick ge ett råd till dig själv som 14-åring, vad skulle det bli?

"Din mamma har HELT rätt: det är inte ett dugg snyggt med linnen som har en slits fram så att naveln syns. Jag vet att du vill ha det på dig på Partille Cup-discot, men alltså ge dig. Lyssna på din kloka mor. I övrigt: fortsätt som du gör bara. Ditt liv fortsätter att vara bra, de vänner du har nu kommer följa dig i livet. Och ps, när du reser i Sydostasien om ett par år, akta dig förihelvete för myggorna. Annars får du dengue."

2. Vad önskar du att 100-åriga du säger till ditt nuvarande jag? Alltså till den du är idag?

"Ställ lite mindre krav på dig själv. Och du behöver liksom inte oroa dig, livet blev som du hoppades där i 28-årsåldern". 

3. Om du fick äta middag med fem kändisar, vilka skulle du äta med? (Alltså samtidigt). 

Faktiskt sjukt svår fråga. Men okej. Barack Obama, på grund av intressant person att få intervjua, Ricky Gervais på grund av sjukt rolig (och det skulle vara flott att få återge till D vad herr Gervais gjort och sagt under middagen). Ebbot i Soundtrack of our lives för inbillar mig att han är en intressant person, Bono på grund av askänd och godhjärtad och sist men inte minst Aung San Suu Kyi, på grund av samma skäl som Obama. 

 

4. Vad får du mest skäll för av andra?

Att jag jobbar för mycket. I alla fall är det det jag får skäll för just nu. Tex av min bästis Sofia som skrev ett argt (men kärleksfullt) mail till mig häromdagen när jag hade suttit uppe en hel natt och pulat med ett reportage. Hon körde taktiken "älskar dig, men är ledsen på dig". Och bifogade listor från föreläsningar på läkarprogrammet med skräckscenarier om folk som bränt ut sig. Typ.

5. Vad får du mest skäll för av dig själv?

Att jag jobbar för mycket, och att det den senaste tiden nog gått ut över D, vår relation och vårt hem. Men jag vet att det är en ovanligt intensiv period just nu eftersom jag heltidsjobbar på GP och samtidigt måste göra färdigt en massa redan insålda frilansjobb vid sidan av. Det kommer att lugna ner sig. Plus älskar mitt jobb.

6. Var måste man absolut gå och äta?

På Lötschberg i Bern. Beställ "panierter Tomme auf getoastetem Brot". Det är asgod sallad och bröd med panerad ost. Mmm ost. Och börja med chäseteller som förrätt. Ost kan man ju inte få för mycket av. 

7. Hur kommer jorden att gå under?

Jorden i sig vete sjuttom, men mänskligheten kommer nog gå under på grund av alla dumheter vi människor hittar på. 

8. Vem har du/skulle du vilja ha frikort på - man?

Så många kändisfrågor, jag är askass på kändisar. Men han Adrian Grenier är ju het. 

9. Vem har du / skulle du vilja ha frikort på - kvinna?

Kanske Natalie Portman?

10. Konstigaste sexminnet du har?

När jag - eh - somnade mitt i en gång *skäms ihjäl*.

11. Ditt bästa råd till mänskligheten?

Ta hand om varandra. Intressera er för världen i stort och försök se bortom er egen horisont. Bejaka människors olikheter men notera också att vi alla faktiskt är ganska lika. 

Cykelmarodören

Häromdagen när jag skulle pumpa mitt cykeldäck utanför en cykelbutik exploderade hela däcket. Det dog. Eftersom jag smidigt nog befann mig fem meter från en cykelverkstad gick jag in och frågade vad det skulle kosta att laga den. 179 för däcket, 229 för arbete och slang, sa killen bakom disken. Han KAN ha sagt 249 på slutet, men jag minns iaf att det skulle hamna någonstans mellan 400 och 450.

Väl förvissad om att man såklart kan byta däck själv (och med "man" menar jag pappa eftersom jag inte vet hur man gör, kände stort självhat när jag insåg att jag faktiskt inte kan) bestämde jag mig för att köra på verkstadsdealen. Då slapp jag ju tex rulla hem en cykel med exploderat däck.

Igår kom ett sms. "Din cykel är klar! Kostnad: 812 kr".

Gemene man skulle kanske bli arg, men i sådana här lägen blir jag mest taggad. VAD FAN tänker jag och sen sitter jag och smider planer för hur jag ska argumentera för att inte betala en krona mer än 450. Jag nästan njuter för att jag ser fram emot det så. Hur ska det gå? Kan de ha skrivit fel i sms:et? Kan de ha hittat på det "billiga" priset i butiken? Kan de ha råkat byta bakdäcket också av bara farten? (Det var schletet men ej pajj).  Eller vad är det frågan om? Jag laddar för att - om de råkat byta båda däcken fast jag inte bett om det, och nu vill ha betalt - säga att de får sätta tillbaka ett schletet men ej pajj däck där bak och ge mig cykelfan tillbaka. För max 450 kr. 

Spänningen hörrni, spänningen!

UPPDATERING: De hade skrivit fel i sms:et. Eller rättare sagt hade killen räknat fel, och skrivit fel även i sina papper. Det skulle i alla fall sluta på 408 kronor. Blev nästan lite besviken över att inte få argumentera när jag var så laddad.

Hipp hipp för mor

Igår fyllde mamma år, hurra hurra hurra hurra, och jag och D gick ut och åt samt gick på bio med henne för att fira. (Pappa var bortrest och Anders och Linnea busybusy). Hur som helst, vi käkade tapas på vino tapas på övre husar, och jag nästan smällde av för att det var så jävla gott.

Jag skulle kunna äta tapas varje dag i resten av mitt liv.

Just nu på redaktionen

Kollega (man 50+): Du, det var en räälig färg du har på naglarna.

Jag: Jag blir helt glad av den! Visst är den fin?!

Kollega: Njee. Det kan man inte riktigt säga...

Hehe.
Och en stund senare:

Jag till kollega 2: Tycker du också att jag har förskräckliga naglar? Det tycker X.
Kollega 2: Eeehm ja, faktiskt så tycker jag nog det.

Gillar ändå att vi är ärliga mot varann här på redaktionen!

(Reebok, se hit!)

Jag berättade ju nyss att Lisa gått och köpt träningsskorna som jag tipsade om. Nu har även Tuffast av alla-Josefine fått feeling och inhandlat ett par, Jonna har rapporterat att hon spontanåkt för att köpa dem, men de var slut (säkert bara för att jag tipsat alla ;)) och Lisa W skriver att hon går och lurar på att köpa ett par hon med.

Alltså jag känner mig som värsta inspiratören nu. Låt oss alla köpa dessa najsa skor och komma in i årets träningsryck! (Jag har gjort det, har tränat nästan varje dag sedan jag köpte dem).

Och snart måste jag faktiskt sluta ge Reebok gratisreklam. Thats all for now.

Frågeleken del I

Nu har jag blivit taggad fyra gånger i den här "svara på frågor"-leken som cirkulerar - skoj! Ska försöka svara på alla frågor, och sen hittar jag på elva egna att skicka vidare när jag svarat på dem. Först ut: Jonnas frågor.  

1. Vilket är ditt första minne?
Det är ju helt omöjligt att veta vad som är det första minnet. Kronologin flyter liksom ihop lite. Men jag minns att min "snuttis" (snuttefilt) jag hade i sängen som lite hade en blå anka på sig, och att jag vid sidan om den vanliga kudden hade en med jordgubbar på som perfekt fyllde upp resten av sängens bredd. För sängen var ju för smal för två kuddars bredd. Det tyckte jag visst var väldigt convenient när jag var fyra eller så. Gillade jordgubbar, och jordgubbskudden.

2. Vilka föreningar är du, eller har du varit, medlem i?
Hm. Friluftsfrämjandet när jag var liten, sen Sävehof, handbollsklubben jag spelade i. Och så Friskis och Svettis. Och hmm, kommer inte på någon mer. Tänker kanske fel?

3. Vad samlar du på?
Bilder, för de utgör såna fina minnen och berättelser från ens liv. 

4. Vilket gymnasieprogram gick du och vilket borde du egentligen ha gått?
Gick natur. För att jag hade bra betyg och efter natur kunde man bli "vad som helst". Lät bra tyckte jag, trots att jag ju egentligen visste redan som liten att jag ville bli journalist. Borde ha gått samhäll om man ser till mina intresseområden, men trivdes bra på natur ändå. (Men herregud ämnena. Kemi/fysik liksom. Ingen partyhöjare direkt.). 

5. Vilket var ditt favoritprogram på tv när du var liten?
Ronja Rövardotter, om det räknas som program. Älskade filmen/henne. Ville vara Ronja, bo i skogen. Jag hade till och med mitt eget ställe i en klippskreva nära vårt hus där jag flätade sittunderlag av torrt gräs och krattade löv. Fick dock inte sova där själv för mamma och pappa.  

6. Om du bara fick äta en sak resten av livet, vad skulle du välja?
Lätt - avocado! Eller förresten haloumi. Om man med som "sak" kan säga tapas, så säger jag tapas och slänger in både avo och haloumi. 

7. Vilken ministerpost skulle passa dig bäst?
Utrikesminister tror jag. 

8. Hur ser din drömsemester ut?
Den är ett par veckor lång, inte stressad men ändå varierad och innehållsrik. Jag åker med nära och kära och vi upplever lite stad, lite strand, lite kultur, lite strapatser, lite natur, lite landsbygd och lite äventyr. 

9. Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Americanos av Magnus Linton. Dokumentärlitteratur om Latinamerika. Perfekt. 

10. Vilken är din värsta ovana?
Enligt min kille är det en het kamp mellan två olika: 1. Att jag inte ställer skorna i skohyllan när jag kommer hem utan låter dem stå på golvet framför den (hur stort problem kan det rimligen vara? undrar jag) och 2. Att det ramlar ner hårstrån från mitt huvud i handfatet. Eller ovanan består väl i att jag inte är så bra på att ta bort dem efter mig. 

11. Pest eller kolera?
Nä. 

Därja!

Haha, vet ni? Sedan jag tipsade om de underbara träningsskorna har Onekligen-Lisa gjort följande:

Rosa skor - check! Känner mig mycket nöjd. Jag gick rakt in i butiken, tog ett par och gick. Eller ja, jag provade ju och betalade också, är inte helt wild, men du fattar. Inget velande! Ingen beslutsångest! Bara chop, chop, klart. MYCKET SMIDIGT. Tack för tipset!

Alltså hurra! Och jag svarade henne genom att berätta att hon inte kommer att ångra sig. Det vet jag eftersom jag fortfarande kallar skorna för "mina träningsskor somjagälskar". Senast i morse ropade jag: "Daviiiid, har du sett mina träninsskor somjagälskar?"

Och den givna frågan nu är ju: när ska Reebok börja ge mig gratisprodukter som tack för den gratisreklam de fått genom mig? Vavava?

Om ondska.

Jag sitter och tittar på livestreamingen av Breivikrättegången, kanske den största rättssaken i Norges historia. Blir så berörd, mer än jag väntat mig, och slungas tillbaka till sommaren. Minns när jag kom till Oslo direkt efteråt för att bevaka det obegripliga som hade hänt. Minns dem jag talade med, människors chockade ansikten på stan och sorgen i ögonen på dem som var mer konkret berörda. Hur hela landet absorberades av tragedin. Hur ingen förstod någonting. Hur vi åkte till norra Norge och hörde en flicka som var med på ön berätta hur det var. I timmar trodde hon att hon skulle dö, men när mannen som sköt äntligen gripits och hon passerade honom, så höll hon blicken högt för att inte låta honom vinna. Det glömmer jag aldrig. Och jag minns hur Stoltenberg grät i domkyrkan och hur jag naglade handflatan hårt för att hålla mig professionell. Hur alla journalister - inklusive jag själv - ändå torkade kinderna där på raden långt bak i kyrkan och skickade servetter fram och tillbaka. Alltså fy fan. Det där kommer alltid att finnas med.
(Såhär skrev jag i somras när jag hade kommit hem, efter nio dygn i Norge.)

Klara och Linnea

Passa kusinbarn - himla bra söndagssysselsättning!

Nu. Jävlar.

DEN ÄR TILLBAKA! Träningslusten. Eller den har ju funnits där hela tiden, men sinkats pga himla förkylning.

Men idag ba: sprang en timme på löpband (En timme! Nästan en mil!). Sen gymmade jag en timme till av bara farten. Orkade stå skitlänge i plankan och när jag åkte hem längtade jag efter att få träna nästa gång. Fiffan vad gött. Nu jävlar alltså.

Mål:

Såna här träningsskor har jag köpt. De
är de skönaste jag NÅGONSIN haft på
mig. Alltså köp, de är underbara. Väger
inget, man rullar fram när man springer
plus glad färg. Allt man kräver av skor.

• Få vadmuskler som syns (ni vet en sån där vertikal linje på vaden, så jävla snyggt. Alltid velat ha.)
• Att magen ska se ut dygnet runt som den gör på morgonen. (Inte hålla på och fluffa till sig under dagen och bli mjuk. Hatart.)
• Att bli stark i midja/rygg så att kroppen bättre fixar när min rygg pajjar.
• Att bli generellt snyggare bara. Typ slanka överarmar med definierade bi/triceps. Ej "biffig" pga asfult, men liksom mer fit. Lite fastare. Lite snyggare.

(Mirijam - tack för att din blogg blivit en träningsblogg, mkt inspirerande!)

Om deadlines.

Det här med att man så lätt tänker "det reportaget slänger jag ihop ikväll efter jobbet" trots att man knappt hade börjat och man inte slutade jobbet förrän 23? Whats up med det?

Klockan är nu 04.27 och jag hörde just tidningen dimpa ner genom brevinkastet. Jag fick givetvis hjärtinfarkt av detta plötsliga ljud. Och nej, jag är inte klar med texten än.

_________________

UPPDATERING: Nu är klockan 05.42. Jag är inte klar. Men nu går jag faktiskt och lägger mig. Himlen är ljus och fåglarna har börjat kvittra och jag känner mig som ett freak som är vaken.

Rune 90

På påskafton var vi i Jönköping och firade Davids farfar som fyllde hela 90 år. Rune var pigg och glad och hade som vanligt massor att berätta om. Den som har levt sedan 1922 har ju varit med om en hel del. Och han skojade och skrattade mycket som han alltid gör, underbart!
I present fick Rune en ny radio. Han älskar att lyssna på radio så mycket att han kallar sig själv radiot. 

Dagens fail.

I min artikel i dagens GP har jag lyckats stava ordet brott med å. (Och det var alltså inte "bråttom" utan "kriminell handling" jag menade.) HUR lyckas man med en sån sak? Mycket störigt.

Det konstigaste som hände i Dublin...

... var när jag fick ett telefonsamtal på mobilen av en kvinna som sa ungefär såhär:

Hej! Jag har hittat din hemsida på nätet och har ett uppdrag som verkar kunna passa dig. Jag undrar om du vill åka med en oljetanker från Egypten till Sri Lanka genom de somaliska piratvattnen i Adenviken? Den avgår i morgon.

Mycket märklig upplevelse. Som ni märker befinner jag mig inte - av en rad anledningar - på ett fartyg i Adenviken, men jag får erkänna att jag gillar att ha ett jobb som innebär att ett sådant samtal kan komma helt out of the blue. 

Dublin!

Jamen ja, Dublin! Dublin var kul. Det var dels som man trott, föreställt sig och hoppats (pubar med livemusik, glada gubbar och skummig Guinness) och dels som man inte väntade sig (till exempel att det fanns värsta moderna arkitektmeckat längs kanalen). En go mix. Jag skulle jättegärna åka dit igen.

Saker jag gillade:

* Att jag inte behövde ha jacka på mig på fyra dagar. Alla sa att det förmodligen var årets sommar, att det aldrig någonsin är så soligt där annars. Flax.

* Att alla var så snälla mot varann. Tex på pubarna där de tjoar och sjunger och ölar som vore det ett hobbitkalas i the Shire, och ändå blir ingen sur för att man trängs. 

* Att jag lärde mig gilla att dricka Guinness. Känns så klockrent att ha lärt sig det just här. 

Jag ska ju skriva ett resereportage om det hela så sparar resten av orden till det, men här kommer en liten bildkavalkad. (Jag jobbade med en fotograf från London den här gången - han var jättetrevlig och jätteduktig - och jag kunde inte med att lägga för mycket tid på att fota själv för nöjes skull. Men här kommer några av bilderna jag hann knäppa i alla fall!)

(Kolla mitt hotellrum, bild nio uppifrån. Typ det tjusigaste ever. Kunde ligga åt vilket håll som helst i sängen och jag tog ändå inte upp mer än en bråkdel av den. Kändes luxuöst.)

Den om sportinlägg

Min kille bara: "Du ska kanske inte skriva om sport på bloggen J. Det är ingen som kommenterar hos dig då". 

Hehe.

Om kvartsfinalrysaren.

Just nu pågår slutspelet i svenska innebandy-elitserien och eftersom D är huvudtränare för Pixbo är ju detta crazy spännande som ni alla förstår. Pixbo placerade sig tvåa i serien - mycket högre än vad någon tippat - och fick därmed välja motståndare i kvartsfinalen som avgörs i bäst av fem matcher. 

Valet föll på Warberg. De är bra, men Pixbo hade varit riktigt grymma mot dem tidigare under serien så det kändes ändå som ett gött upplägg. Och det blev en hiskeligt spännande kvartsfinalserie: Pixbo förlorade första matchen hemma med ett mål, vann sedan borta, förlorade hemma, och vann borta. Jag missade tyvärr två matcher på grund av Dublin, men i torsdags åkte jag och några av de andra flickvännerna (haha, känner mig som en innebandyfru) ner till Varberg och såg den goa bortasegern i match fyra. Någon som sett matchen på tv sa att vi fem-sex personer hade hörts i tv:n när vi jublade efter Pixbos mål samtidigt som de dryga 2000 Warberg-fansen var deppade och tysta. Hehe. Gott så. Man blir ju en liten bitch när man ser på idrott, herregud, jag njöt obeskrivligt av att få stå upp och tjoa medan omgivningen irriterat/frustrerat tittade på. Knäppt.

Men sen stod det alltså 2-2 efter fyra matcher, och den avgörande ödesmatchen spelades idag, hemma i Lisebergshallen. Det faktum att Pixbo vunnit båda bortamatcherna och förlorat hemmamatcherna kändes ju inte så gött... David hade funderingar på att hyra en buss och köra runt killarna i den före matchen så att det skulle kännas som en bortamatch. Roligt! Men dyrt. De nöjde sig till slut med att spela i borta-tröjorna, och matchen blev så sjukt jävla spännande. 1-1. 2-2. 3-3. I mitten av sista perioden tog Warberg ledningen med 4-3 och minuterna bara flög iväg. Klockan tickade på frenetiskt, inget hände framåt, vi var redan svimfärdiga av allt hejande på läktaren och började känna paniken stiga lite lätt. Det såg inte särskilt ljust ut. 

Men så klockan 19.01, med 59 ynka sekunder kvar av den sista perioden i den sista matchen, så smäckte Pixbo till med en kvittering. Fyra-fyra! Resultatet stod sig tiden ut, och när det blev förlängning dröjde det bara någon minut eller två innan Isaac klämde dit 5-4 och Pixbo vann!

Och alltså, när idrott är såhär, just så som idag, så är det så jävlajävlajävla roligt. 

(Bilderna är tagna av Per Wiklund, och jag har olovligen lånat dem från Pixbos hemsida. Per Wiklund, om du ser detta och vill att jag tar bort bilderna: hojta!)