Min familj har just varit här för tredje gången så den senaste veckan har vi haft det härligt och inte gjort annat än att umgås, spela Buzz och åka skidor. Ungefär såhär:
Dag 1: Adelboden.
Även om våren är här och snön sjunger på sista versen i backarna nu (läs: bra förmiddagar men jättestora kullar av blötsnö på eftermiddagarna) fick vi en grym dag i Adelboden i fredags. Smällsol och jättevarmt. Det var massor av år sedan vi åkte skidor ihop hela familjen så det uppskattades verkligen dubbelt upp.
(Dagens blunder var när jag på vägen hem råkade tanka ett par dl bensin i vår dieseltank på bilen. Inte bra. Någon (jävla idiotjävel) hade satt slangarna fel och det slog mig inte förrän handtaget var intryckt att
"helvete den är ju grön. Varför är slangen GRÖN?"
Fick ringa Peugeot, Peugeot igen, sen SOS International (!), sen SOS i Schweiz, och slutligen en bilmekaniker-schweizare, som uttalade de magiska orden att det var så lite bensin att det inte gjorde något. Jag kunde tanka diesel och åka hem. Hade då sett framför mig skräckscenariot bärgning av bil till en kostnad av tusentals kronor och en billös helg med familjen på besök. Skönt att det slutade väl men jag har en känsla av att jag kommer få höra detta en och annan gång framöver...)
Dag 2: Elsigen-Metsch.
I lördags var David också på plats igen efter sin Sverigevisit. Mamma hade stukat en tumme stackarn och stannade i Bern, men jag, David, pappa och Anders drog iväg till Elsigen-Metsch för lite mer skidåkning, och mötte dessutom upp Sofia, Andreas, Peter, Helena, Pippo, Petter och Lina.
Vädret pendlade mellan sol och kraftigt snöfall, men när snön kom satt vi lyckligtvis inne i den lilla stugan i backen och käkade alpost och drack Schümlipflümli.
 |
| Peter fyllde år och hade med sig citrus-öl att bjucka på i backen. Gillar den här europeiska varianten där det är födelsedagsbarnet som tar med sig något gott åt de andra - inte tvärt om. |
 |
| Två glada Lagerforsare. |
Dag 3: Promenad vid Aare.
På söndagar är ju allting stängt i Schweiz, men ibland är det lite gött. Den här söndagen promenerade vi runt lite, plockade vitsippor och fikade, och sedan kollade vi på the Office och spelade Buzz hemma i TV-soffan resten av dagen. (Det visade sig vara en smart grej: pappa kan ju precis allting, men tryckte lite långsammare på knapparna än vi = ett för oss barn mer gynnsamt resultat än vid andra frågesportspel!)
Dag 4: Montreux
Igår ställde vi oss frågan: var har vi inte varit ännu? Svaret blev Montreux, och därför åkte vi dit. Lärde oss att det var där Freddie Mercury dog 1991 (hence statyn) och det var där Deep Purple såg rök på vattnet (efter en brand under en konsert med Frank Zappa, kan hända att jag blandat ihop något här) och skrev "Smoke on the water".
Det var rätt mycket smoke in the water igår med, i form av dimma, men väldigt, väldigt fint ställe ändå. Vingårdar, blommor överallt, palmer, sommarkänsla.
Sen göttade vi oss lite på balkongen. Är ju som vi alla vet mycket viktigt att få solkyssta kinder när solen tittar fram. Hejdå vintergenomskinlighet.
Idag har vi shoppat vinylskivor på stan, hittade Beatles Blue Box som komplementerade den röda vi redan hade alldeles perfekt.
Och nu ikväll åkte alla hem igen. Mycket tomt i lägenheten. Jag och D har latat oss och käkat glass och njutit av BBC:s dokumentärserie "Human Planet". (Ni som inte sett den: gört! Bara gört!)
I övermorgon kommer Staffan och Karin på besök!
Ugglan är klar, tjoho! Nu får David sluta säga "mycket snack och liten verkstad" när han talar om mig och mina syprojekt. Är särskilt stolt över de små fötterna (luriga att sy) och det förvånade uttrycket i ansiktet. Och att det faktiskt ser ut som en uggla trots att jag ritat allt på fri hand. 
Dagens höjdpunkt var dock att jag hämtat min familj på flygplatsen i Zürich. Underbart att ha dem här, och i morrn blir det skidåkning, såklart. Har inte åkt med mor, far och bror på flera år, många år till och med, så det blir spännande att se om min bror (som tävlat i slalom och störtlöpp) fortfarande åker snabbare än oss andra. Jag skulle tippa på att svaret är ja. 
På tal om artighet... Svenskarna är ju inte så oartiga de heller har jag just kommit på! Är det inte världens svenskaste beteende att alltid lämna kvar den sista matbiten/godisen/potatisen på tallriken? "Inte ska väl jag ta den sista?", liksom. 
Det fenomenet blev i alla fall väldigt tydligt när jag, Sofia, Therese och Elin käkade tapas på Volver ikväll*. Kvar på varje liten tallrik mot slutet låg en sista stackars matbit och väntade på att slukas av den av oss med minst skam i kroppen (läs: mig). 
