Om konsten att slänga en 50-öring i ett trapphus

Gårdagkvällen bjöd på en guldkantad tillställning på Viktor Rydbergsgatan, då den inhandlade alkoholen från Tysklandsroadtripen såldes till förmån för korpfotbollslaget Adaktussons framtida inköp av riktiga fotbollströjor. Det blev en härlig kväll som överraskade med oväntat många märkliga men trevliga aktiviteter av spridd karaktär. Ett snabbt urval av dessa rymmer att:

1. Jag och D lyckades kasta en 50-öring ner för fyra, nej fem, våningar i trapphuset, utan att den fastnade någonstans på vägen (och en hel massa annat skräp, som dock inte nådde ända ner). Briljant lek. Verkligen alldeles, alldeles förvånansvärt roligt.
2. Jag hoppade längst från en gunga i en strålkastarbelyst lekpark med fina klotformade lyktstolpslampor. [Tog dock i med händerna vid landningen, vilket naturligtvis resulterade i en skugglängs avdrag på hopplängden. Då förlorar man. Det vet ju alla.]
3. Någon lyckades låsa in nycklarna i lokalen, och jag tänkte Men hey, jag är ju faktiskt ganska bra på att klättra. Det här löser jag. Fick pressa mig in i buskarna på baksidan och häva mig upp och in genom ett fönster som jag med nöd och näppe nådde upp till. Det gick. Jag hängde en lång stund men släppte inte taget. Det var skoj, för att säga som B.

PolitiVidar -som jag inte känner så särskilt väl egentligen men som vi hängde med lite i Rio, i december, var här och hälsade på. Han blev fullare än någon annan 32-åring jag känner. Det var dock roligt att ha honom här, han förgyllde mångas kväll med spännande storys från sitt jobb som narkotikapolis i Oslo.

Ja jösses.