Olle Erik Astor

Med en färdigbyggd altan, nysått gräs och rekordvarm sommar hade vi tänkt göra Olles namnkalas till en trädgårdsfest på sensommaren. Nu fick vi inte riktigt till det där när allt kom omkring, så det fick bli ett novemberkalas istället. Som vi hade i söndags! 

Det blev bra det med. Alltid fint med kalas i lama november ju. Och om man bortser från att jag fick svinont i halsen samt feber natten innan kalaset (så typiskt, har inte varit sjuk på hela året annars!) var vi väldigt peppade, inte minst Nils. Precis som på hans namnkalas för tre år sedan körde vi på menyn "bubbel och kakbuffé", och eftersom Axel ju är inne i någon slags bak-fas i livet bakade han bröd och tusen olika sorters bullar. Jag och Nils bidrog med kladdkaksmuffins som fastnade i sina formar. Jaja.

Så nu är även Olle namnkalasad, den lille gullrumpan. Olle Erik Astor heter han; Olle efter Axels morfar, Erik eftersom alla män på Axels sida av släkten heter det, och Astor efter min farfar. Men också förstås eftersom vi tycker att det är fina namn. 

Nils instruerade alla 35 gäster att sätta sina "fingerfotavtryck" på trädet som vi hade målat i pysselrummet för nu har vi äntligen ett pysselrum! Eller, det är väl tekniskt sett ett gäst- och arbetsrum men där finns symaskin och pennor och papper och penslar och färger och tejp och lim och pärlor och ja, ni hör ju. Jag är mycket förtjust i detta rum. Fram tills nyss har det varit vårt "kaosrum", som vi ibland öppnat dörren till för att kasta in något och snabbt stänga igen, men nu har vi äntligen röjt där och gjort det till en hängvänlig plats. Fångade dock inte pysselrummet på bild, får göra ett sånt där före/efter-inlägg nån annan dag. 

Novemberlov i huvudstad

Just det ja, Stockholm! Åkte vi ju till på novemberlovet. Älskar tanken på att alltid ha novemberlov och sportlov och så vidare, ska göra mitt bästa i livet för att lyckas vara ledig då även när jag inte är föräldraledig (Axel är ju lärare och alltid ledig på lov, SÅN LYX. Tolv veckor om året peeps, tolv veckor).

I alla fall. Vad härligt det är att vara iväg någon annanstans än hemma med sin familj! Vi var alla väldigt peppade på detta avbräck i vardagen. Första dygnet tillbringade vi hos våra kompisar Johan och Lisa och deras ungar Vidar och Ruben i Huddinge. Svinmysigt. Vi käkade hämtpizza, badade badtunna i regnet och pratade om deras deterministiska livsåskådning, om moraliska aspekter av adoptioner och om hur man tidsoptimerar sin småbarnsvardag. Bland annat.
Johan är ju förresten mitt ex och jag tycker det är så gulligt att han och Axel bondat så. Det var Axel idé att jag skulle "ringa Johan och säga att vi vill komma dit och sova över, så vi hinner umgås ordentligt".

Dag två chillade vi i deras hus under förmiddagen medan de åkte till jobb och förskola, och sen åkte vi till Östermalm och installerade oss hos Axels syster Linnea. Hon var gullig nog att låna ut sin fina etta och själv flytta till en kompis eftersom vi inte kunde få plats allihop samtidigt. Så skönt för våra föräldraledighetstunna plånböcker att slippa bo på hotell.

Väl framme upptäckte vi att vi att vi glömt iPaden i Huddinge. Trist. Jag och Olle tänkte "vad är väl en eftermiddag av att ta en liten tupplur i godan ro?" och tog på oss att åka tillbaka och hämta den. Tunnelbana, pendel, buss och promenad tog mig tillbaka till Johans hus, där jag... inte hittade paddan. Eftersom den var i en av våra väskor hela tiden. Såatte.

JAJA. Som jag skrev i min instastory (parentes: har bloggen blivit det nya "print" nu eller - dvs något man gillar men som är helt efter alla snabbare kanaler?) var jag mest impad över att ingen blev sur över denna retliga händelseutveckling. Kände i efterhand att det kanske lät förmätet att kommentera det, men det var ju för att jag blev så chockad. Hade i normalfallet blivit sjukt irriterad över att lägga tre timmar på att åka någonstans helt i onödan - onödan är min sämsta grej - men allt med konceptet "lediga", "tillsammans hela familjen" och "på resa" gjorde mig bara oändligt nöjd med allt, tydligen.

Sen gjorde vi massa goa grejer de följande dagarna. Åt frukost länge (inte på flådigt brunchställe utan hemma i ettan), var på Naturhistoriska (roligt med djuren med ljudnivån?! Majgad) och Junibacken. På Junibacken var det väldigt, väldigt mycket folk. Nils var helt rädd för alla vilda barn första halvtimmen men hittade sedan sitt A-game och lekte loss halva eftermiddagen. Vi älskade sagotåget. SÅ HIMLA FINT. Astrid Lindgren alltså, geni.

Jag och A fick också gå till två barer jag redan glömt namnet på och dricka drinkar en kväll medan Linnea lade båda barnen. Det var ganska välkommet! Få prata i hela meningar med varandra en hel stund och allt det där. En annan kväll åt vi middag hos några kompisar och träffade deras bebis Bertil för första gången.

Sen blev det söndag och vi åkte tåg hem igen. Tre plus tre timmar eftersom vi hade snålat och valt nån biljett med omväg till Karlstad. Bestämde oss för att äta lunch direkt när vi klivit på tåg nummer två, i Karlstad, och hade peppat Nils på bistrovagnen lagom tills vi upptäckte att det tåget inte hade någon bistro. Vilket tåg har inte mat ombord!? Vårt, tydligen. Trodde detta skulle generera en kris men med chokladboll och en ny jämnårig kompis som satt mittemot oss gick det hur bra som helst att vänta tre timmar med lunchen. Löste situationen på Burger King sekunden efter att vi klivit av på Göteborgs central. (Där vi sedan glömde Nils nya mössa och fina hemstickade buff, men sånt händer.)

Så nöjd med denna semester. Längtar nu väldigt mycket efter jullovet då vi går på en två månader lång gemensam ledighet.