Andas, andas

Peppe skriver om att lugna ner sig i den politiska debatten och inte argumentera med ilska. Behövde verkligen höra detta just nu, känner att jag blir så arg när jag tänker på valet och hur det kommer gå och att det liksom kokar i mig. Vi har en facebookgrupp för grannsamverkan i området där vi bor och där är tongångarna inte alltid så härliga. En blandning av människor som uttrycker sig tanklöst, människor som verkligen har rasistiska åsikter och även - tack och lov - en massa människor som säger ifrån när sådant uttrycks.

Jag tycker verkligen att man ska ta diskussionen, och brukar såklart försöka göra det sakligt och alltid med kött på benen i form av fakta. Men jag brukar samtidigt vara helt tokig inombords. Häromdagen såg jag en liten gubbe som gick och lade flygblad i brevlådorna. Sprang och och kollade direkt och det var som jag misstänkte sd-reklam. Gick då efter honom för att "säga ifrån" men han hann dra iväg med sin bil. Hur som helst: jag ska börja tänka att jag inte ska säga ifrån (hjälper såklart inte) utan ställa frågor, på riktigt försöka lyssna och först därefter argumentera. Tack för påminnelsen och inspirationen Peppe. Polariseringen är livsfarlig.

(Apropå den här frustrationskänslan har väl ingen som läser här missat Jennys helt fantastiska inlägg (i plural) inför valet, de hon kallar sina andas i fyrkant-inlägg? Där finns en massa konkreta siffror och statistik och argument som slår hål på allt som sd lägger fram som sina sanningar. Så bra att använda sig av!)