Du är charmig men för sent ute, vintern

Jävel vad kallt det är just nu. Fint i teorin med riktig vinter såklart, men alla de här "-12, känns som -22"-prognoserna känns inte perfekt tajmade med vår plan att börja bygga en altan. Vet förresten att det låter knäppt att hinna bygga altan innan bebisen kommer (och byta lite fasadpanel, måla huset vitt eller grått, samt bygga två förråd. Och byta ytterdörr. Och flytta ett staket)  men betänk då också detta: hur gött det blir om det där är på plats i tid för bebisledigheten. Målbild: sitta invirad i nån filt på ny altan och möta våren.

(Obs vi ska dock inte göra allt själva utan har en kunnig männscha, mitt ex Johans pappa för övrigt, till hjälp, som ska bygga och fixa här. Han startade snickarfirma som pensionär – perfekt för oss. Upplägget är att vi hjälper till själva det vi hinner. Kanske mest Axel eftersom vi nog hamnar rätt nära bf när det väl blir dags att spika och greja. Men liiite borde jag väl kunna snickra ändå, inbillar jag mig? Vi får se.)

Jaja, det där var egentligen en parentes. Kylan var det ju! Folk kom in på kontoret och kved av köld i morse. Antar att människor från norra Sverige skrattar åt detta, men ändå. Tolv minus är ändå tolv minus. I lördags höll sig vädret dock på optimala -1 och sol, så välgörande för själen. Andrea och Magnus plus barn kom till oss och vi gick omkring i skogen i tre timmar. I ganska långsamt tempo kan tilläggas, för de två treåringarna ville åka rutschkana på varenda bergshäll längs vägen. Vi fikade vi på berget med vy över havet, och Axel fick använda sina 44-minusgrader-boots vilket ju inte direkt är varje dag... ("Jag visste att de var ett bra köp!"). Nils höjdpunkt var att få titta på Elsas bajs i en buske, det pratade han om i flera dagar sen. En guldlördag helt enkelt.