Jag hade som mål att läsa 24 böcker 2017, två i månaden. Läste 25! Så det gick ju vägen. Fick också in minst en klassiker och minst en på annat språk än svenska, vilket jag brukar ha som minimum-"krav". Här är de:
Jag gillade att läsa sviter uppenbarligen, två kvartetter blev det ju. Båda väldigt bra. Anyurus bok som ju fick Augustpriset var otroligt skickligt skriven, ett sorts läskig dystopi om ett framtida Göteborg. Livet och patriarkatet borde användas i skolor tycker jag, så smart förklarat om vårt samhälle, våra normer och strukturer och vad de gör med oss. Konstigast var Nötskal, där berättaren är ett foster som ligger i sin mammas mage och lyssnar till hennes mordplaner på fadern. Jag var besviken på Amineh Kakabavehs bok som förvisso skildrar en superintressant historia om hennes bakgrund som peshmergasoldat, och lärde mig en hel del, men samtidigt var ganska stolpigt skriven och hade kunnat berättas på ett bättre sätt av Johan Ohlson som varit med och skrivit den. Gillade de flesta av årets böcker, många var bra men av helt olika anledningar. Om jag snabbt skulle kasta ur mig en rekommendation bland dessa böcker till någon skulle det säkert bli Bright shiny morning eller Och varje morgon blir vägen hem längre och längre.
Sammanfattningsvis....
... har jag läst tjugofem böcker av arton olika författare. Nio kvinnor och nio män, om vi förutsätter att pseudonymen Elena Ferrante är en kvinna, vilket hon ju tros vara (de flesta tror att hon är översättaren Anita Raja). Jag känner en av författarna personligen (hej Peppe!).
Precis hälften av författarna är svenskar, övriga kommer från Italien, USA, Storbritannien, Polen, Frankrike, Norge, Tyskland och Finland (en finlandssvensk). Bland de svenska författarna finns de med rötter i Iran och Uganda, men oj vad västerländskt det ändå blev i år. Vill verkligen bredda det till nästa.
En av böckerna var på engelska, resten på svenska. Fem var dokumentära/verklighetsbaserade, tjugo skönlitterära (om än ofta baserade på verkligheten). De skrevs mellan 1949 och 2017, och utspelar sig från mitten av 1800-talet fram till nutid.
2017 var verkligen ljudböckernas år, skaffade väl Storytel någon gång i slutet av förra året. Försöker ha en läsbok och en lyssnabok igång samtidigt hela tiden. Fler än hälften av ovan böcker är lyssnade på.
Vilka var era bästa böcker 2017? Tar gärna emot tips inför årets läslista!
- Min fantastiska väninna (Neapelkvartetten #1) av Elena Ferrante
- Hennes nya namn (Neapelkvartetten #2) av Elena Ferrante
- Den som stannar, den som går (Neapelkvartetten #3) av Elena Ferrante
- Störst av allt av Malin Persson Giolito
- Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman
- Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn
- Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout
- Nötskal av Ian McEwan
- Hjärterkung av Hanna Krall
- Bonjour tristesse av Francoise Sagan
- Det förlorade barnet (Neapelkvartetten #4) av Elena Ferrante
- Amineh - inte större än en kalasjnikov: Från peshmerga till riksdagsledamot av Amineh Kakabaveh och Johan Ohlson.
- Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle
- Min Kamp 1 av Karl Ove Knausgård
- Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker
- Livet och patriarkatet av Peppe Öhman
- Hjärtats innersta röst av Jan-Philipp Sendker
- Bright shiny morning av James Frey
- Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
- De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
- Vi mot er (uppföljaren till Björnstad) av Fredrik Backman
- Utvandrarna (Utvandrarsviten, #1) av Vilhelm Moberg
- Invandrarna (Utvandrarsviten, #2) av Vilhelm Moberg
- Nybyggarna (Utvandrarsviten, #3) av Vilhelm Moberg
- Sista brevet till Sverige (Utvandrarsviten, #4) av Vilhelm Moberg
Jag gillade att läsa sviter uppenbarligen, två kvartetter blev det ju. Båda väldigt bra. Anyurus bok som ju fick Augustpriset var otroligt skickligt skriven, ett sorts läskig dystopi om ett framtida Göteborg. Livet och patriarkatet borde användas i skolor tycker jag, så smart förklarat om vårt samhälle, våra normer och strukturer och vad de gör med oss. Konstigast var Nötskal, där berättaren är ett foster som ligger i sin mammas mage och lyssnar till hennes mordplaner på fadern. Jag var besviken på Amineh Kakabavehs bok som förvisso skildrar en superintressant historia om hennes bakgrund som peshmergasoldat, och lärde mig en hel del, men samtidigt var ganska stolpigt skriven och hade kunnat berättas på ett bättre sätt av Johan Ohlson som varit med och skrivit den. Gillade de flesta av årets böcker, många var bra men av helt olika anledningar. Om jag snabbt skulle kasta ur mig en rekommendation bland dessa böcker till någon skulle det säkert bli Bright shiny morning eller Och varje morgon blir vägen hem längre och längre.
Sammanfattningsvis....
... har jag läst tjugofem böcker av arton olika författare. Nio kvinnor och nio män, om vi förutsätter att pseudonymen Elena Ferrante är en kvinna, vilket hon ju tros vara (de flesta tror att hon är översättaren Anita Raja). Jag känner en av författarna personligen (hej Peppe!).
Precis hälften av författarna är svenskar, övriga kommer från Italien, USA, Storbritannien, Polen, Frankrike, Norge, Tyskland och Finland (en finlandssvensk). Bland de svenska författarna finns de med rötter i Iran och Uganda, men oj vad västerländskt det ändå blev i år. Vill verkligen bredda det till nästa.
En av böckerna var på engelska, resten på svenska. Fem var dokumentära/verklighetsbaserade, tjugo skönlitterära (om än ofta baserade på verkligheten). De skrevs mellan 1949 och 2017, och utspelar sig från mitten av 1800-talet fram till nutid.
2017 var verkligen ljudböckernas år, skaffade väl Storytel någon gång i slutet av förra året. Försöker ha en läsbok och en lyssnabok igång samtidigt hela tiden. Fler än hälften av ovan böcker är lyssnade på.
Vilka var era bästa böcker 2017? Tar gärna emot tips inför årets läslista!
4 kommentarer:
Om du ska lyssna på Ester Blenda-boken vill jag höja ett litet varningens finger för att det är samma uppläsare som till Björnstad (om du nu lyssnat på den?). Gjorde mitt huvud så väldigt förvirrat de första timmarna. Rösten hörde ju till Björnstad?
Älskade Ett litet liv så mycket.
Det svenska hatet av Gellert Tamas var bra precis som hans tidigare böcker! Kom nog 15 eller 16 så kanske du läst den tidigare år?
A little life som nämns här ovan! SÅ bra. Hade även läst att den var så sorglig att den knappt gick att läsa men även en sjukt gråtmild person som jag tog mig igenom utan problem. Mycket mycket bra bok dock.
Skicka en kommentar