Nils två år!

Hej min bästa onge!

Idag fyller du två år. Hurra hurra hurra för dig! (Hurrar bara tre gånger för din farfar har lärt mig att det fjärde hurra:et är för kungen, och det känns ju lite onödigt rojalistiskt? För DIG vill jag dock hurra hundra miljoner gånger!)

I morse väckte vi dig med sång, några paket, ostmackor och bakelser från konditoriet på Järntorget. Du äter ju inte socker så himla ofta så jädrar vad poppis den frullen blev. Smulor i sängen och chokladbollskladd på täcket.
De senaste dagarna har våren kommit och det är otroligt välkommet efter en marsmånad som hittills varit en enda lång magsjuka hos oss. Du har blivit dålig tre gånger, jag två och Axel en. Hoppas vi gjort vårt nu och får vara friska resten av året. (Eller resten av livet, det känns rimligt efter det här!). 

Det känns stort att du fyller två. Men också logiskt för du har blivit så stooor de senaste veckorna. Talet har exploderat och det är underbart att prata med dig om olika saker. Du kan oftast förklara vad du menar och vill, och referera till saker som hänt tidigare eller ska hända. När jag frågar hur gammal du är säger du stolt ”ett år!”, och nu får vi öva på att säga ”två år!” istället. Om vi promenerar mitt i vägen (kommer ju sällan bilar på kullerstensgatorna i Haga) så visar du att vi ska gå på trottoaren istället. Och häromdagen hörde jag dig plötsligt räkna till 15 helt själv! Det är ju inte riktigt klokt, du var ju en spädis för ett ögonblick sedan. Att följa alla dina små och stora steg i livet är det roligaste som finns.

Du älskar majs. Om vi öppnar en burk äter du upp hela i ett huj. Ropar ”mera majs!” innan tallriken ens är tom. Du älskar en massa annat också. Som att bygga kojor och spela luftinstrument. Bubbelvatten och senap.
Ibland blir du arg, som igår när vi var hos tandläkaren och du gastade hela besöket för att du ville leka med leksaks-ugnen i väntrummet. Samma sekund som vi kom tillbaka dit upphörde illvrålet och du var mycket, mycket belåten.

Du har världens bästa pappa och att se er tillsammans är det finaste jag vet. Han är fantastisk med dig. Och med allt annat också. Så klok och omtänksam och rolig, och han tänker alltid på vad som blir bäst för dig i alla situationer. Min mamma sa en gång till mig att det viktigaste val man gör i livet är att välja den man ska skaffa barn ihop med, och det finns inget val jag någonsin fattat som jag är mer nöjd med än det!

Vet du vad? Om bara en vecka flyttar vi. Det här är vår allra sista helg i lägenheten i Haga. Det känns spännande såklart, men just precis nu också så sorgligt. Det har hänt så oändligt mycket fint under vår tid här.
Första gången din pappa sa att han älskar mig var i den här hallen. Det var en augusti under Way Out West-festivalen när vi tittade in här lite snabbt innan vi cyklade ner på stan för resten av kvällens spelningar. Axel sa ”jag måste bara säga en grej till dig för jag kan inte vänta längre” och jag blev alldeles ställd för jag hade tänkt säga samma sak till honom och ville hinna först. (Fast det var bara orden som kom ut då, känslan hade kommit långt tidigare).

Det var också i den här lägenheten som vi fick veta att du fanns. På Axels 29-årsdag, dagen före min 30-årsdag, en fredag, och jag hade med mig alla paket och frukost på sängen och en sticka som vi vände och tittade på tillsammans. Det har jag säkert redan berättat för dig i något annat brev och tusen gånger till innan du läser detta, men ändå. Tänk att det var DU som var den lilla ärtan!

Och det var hit, till den här lägenheten, som vi kom hem med dig när du var nyfödd. Det var i det här sovrummet vi lade ner dig i ditt babynest och lät Elsa komma och sniffa på dig. Det var i den här soffan vi satt och ammade den våren och lyssnade på ljudet av fontänen som porlade på innergården. Det var och kommer alltid vara i de här kvarteren du bodde dina två första år, och jag kommer alltid att minnas dem som underbara.

Men nu flyttar vi mot nya äventyr och nya minnen. Eftersom din pappa är duktig på framförhållning har vi redan packat ganska mycket, så det står flyttkartonger lite överallt. På söndag ska vi ha kalas för dig med familjen hemma hos mormor och morfar. Du ska få tårta som vi ska baka i morrn kväll och en alldeles egen balanscykel! Axel har preppat dig med att kolla youtube-klipp på barn som gör coola tricks med balanscyklar, så du har blivit väldigt intresserad av cyklar nu lagom tills att presenten ska öppnas… Jag ser fram emot att se din reaktion.

Nils. Min tvååring.

Jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig. Oändligt.

Tack livet för att jag får vara din mamma.

.

Men alltså... jag kan lika gärna döpa om detta till magsjukebloggen. Nu är jag magsjuk igen. Ligger och darrar som ett asplöv. Det är alltså sjätte gången på tre veckor som någon i den här familjen blir magsjuk. 

Third time's a charm

Solen sken och det var lite vår i luften igår eftermiddag, ni vet sådär så man känner livet pirra i en. Jag gick lite tidigt från jobbet, hämtade upp Nils, gick ett ärende på stan och kände fredagspeppen. Vi mötte upp Axel som sa att vi skulle ta en sväng till hans föräldrar i Masthugget, och väl där: överraskning! Axel sa att Nils skulle stanna hos farfar och vi skulle gå ut och äta. Så härligt, trodde liksom inte det fanns tid för sånt nu de sista helgerna före flytt. Blev så glad.

Så gick vi till Bord 27, hann få ett glas vin och äta råbiff och laxtartar till förrätt. Då ringde Leif: Nils kräktes. Alltså, detta är hans tredje magsjuke-vända på två veckor. Det är ju sjukt!? Vi avbokade huvudrätten, betalade notan, hastade upp för berget för att hämta honom och då hade han kräkts tre gånger. En gång till när vi kom, och sen igen när vi precis kom innan för dörren hemma. Och sen ytterligare sju gånger under kvällen och natten. Bytte lakan ungefär tusen gånger.

Idag mår han bra som tur är, pigg som aldrig förr konstigt nog (alltså barn?!), men jag känner ändå att detta är orimligt. Jaja. Vi kör väl en tredje magsjukehelg i rad då. Av de fyra sista i den här läggan, kan tilläggas. Återstår att se om vi får vara friska nästa helg, den allra sista här, när Nils fyller två dessutom.

Idag har jag börjat jag packa ner grejer i lådor. Känns konstigt. Men lite gött också. Så skönt att rensa ut gamla kläder och skit som inte behövs längre. Och ikväll ska jag käka nånstans med Linnea och sen gå på min brors spelning på Pustervik, om jag inte börjar kräkas innan dess vill säga. Hoppas inte. 

Neverendingstoooryyyy

Det där jag skrev om att vi var på bättringsvägen visade sig vara rent tjurbajs. Inatt gick Nils in i en vända två av vinterkräken och även Axel tog klivet in i vår magsjukegemenskap. SKOJ! Liten veckolång familjeaktivitet att roa oss med den här sista tiden vi har i den här lägenheten. Jaja.

Nu ska jag försöka att inte sjukgnälla mer. Vi pratar om något annat. Till exempel alla fantastiska texter om kvinnokamp och kvinnors rättigheter jag läst i samband med 8 mars. Det finns verkligen motkrafter till allt det som är skit, det finns så många kloka och kreativa människor som outtröttligt kämpar för det som är bra. Tack och lov för det. Heja er alla.

Magsjukeland

Nä hörrni, jag trodde faktiskt att jag var klar med sjukdomar den här vintern efter två månaders förkylning, följd av influensa och öroninflammation. Men nu har även vinterkräksjukan gjort entré. Först Nils och sen följde jag efter i måndags, lagom lägligt till min och A:s fyraårsdag aka tvååriga förlovningsdag. Jaja. (Vad är väl mer romantiskt än att ha någon som går och drar på sig gummihandskarna när man kräkts ner hela hallgolvet, anyways?)

Vi är inte riktigt bra ännu men idag åt jag i alla fall min första bit mat sedan i helgen, så det går framåt! Idag har jag och Nils målat med vattenfärg (blev lite abstrakt konst samt ett kvinnomärke pga 8 mars, krossa patriarkatet!) och så har jag legat på golvet när han lekt med bilar och tåg runt mig.