I år hade jag som mål att läsa minst 30 böcker. Det gjorde jag inte, men det blev 19. En mindre än 2015. Här är de:
Malin Jonson, en av mina bästa vänner, har skrivit den (med rätta!) väldigt hyllande biografin om boxaren Frida Wallberg: Alltid lite till. "En av de bästa sportbiografier som skrivits på svenska" sa SVT:s recensent i morgonsoffan och jag är övertygad om att han har rätt trots att jag inte läst så många böcker i genren. Malin har porträtterat Frida så jädra fint, och det finns väldigt många bitar i hennes liv som måste ha varit extremt svåra att skriva om. Boken är nära nära och väjer inte för något över huvud taget, på ett nästan ovanligt sätt, samtidigt som den är så respektfullt skriven. Och den kräver inte det minsta kunnande eller intresse för boxning för att vara superfängslande. Heja Malin!
Sammanfattningsvis ...
... har jag läst nitton böcker av sexton olika författare. Elva böcker är skrivna av en kvinna, sju av en man. Sju av nitton är skrivna av svenska författare, övriga kommer ifrån Storbritannien, Irland, Mexiko, USA, Norge och Algeriet. Jag känner en av författarna personligen. Jag läste alla böcker på svenska, men ska absolut försöka bredda detta nästa år. En av nitton var ljudbok. Tretton var skönlitterära, övriga sex på olika sätt dokumentära/verklighetsbaserade. Den äldsta av böckerna skrevs 1942, den yngsta 2016.
På mitt nattduksbord just nu ligger Amineh - inte större än en kalasjnikov. Från Peshmerga till Riksdagsledamot, Åsne Seierstads Två Systrar och Emma Clines Flickorna.
- Kunskapens frukt av Liv Strömquist
- Främlingen av Albert Camus
- Bära barnet hem av Cilla Naumann
- Ha de gott av Glenn Hysén (som jag skrev ett personporträtt på till Två Dagar, där jag försökte ta reda på varför han är som ett barn)
- Heja, heja! av Martina Haag
- Arvet efter dig av Jojo Moyes
- En av oss: en berättelse om Norge av Åsne Seierstad
- Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper
- Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes
- Vassa föremål av Gillian Flynn
- Nora Webster av Colm Tóibín
- Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper
- Älskade krig av Johanne Hildebrandt
- Domaren av Ian McEwan
- Jag ger dig solen av Jandy Nelson
- Gone Girl av Gillian Flynn
- Alltid lite till: om att slåss för sitt liv av Malin Jonsson (biografi om Frida Wallberg)
- Tecken som föregår jordens undergång av Yuri Herrera
- Björnstad av Fredrik Backman
Malin Jonson, en av mina bästa vänner, har skrivit den (med rätta!) väldigt hyllande biografin om boxaren Frida Wallberg: Alltid lite till. "En av de bästa sportbiografier som skrivits på svenska" sa SVT:s recensent i morgonsoffan och jag är övertygad om att han har rätt trots att jag inte läst så många böcker i genren. Malin har porträtterat Frida så jädra fint, och det finns väldigt många bitar i hennes liv som måste ha varit extremt svåra att skriva om. Boken är nära nära och väjer inte för något över huvud taget, på ett nästan ovanligt sätt, samtidigt som den är så respektfullt skriven. Och den kräver inte det minsta kunnande eller intresse för boxning för att vara superfängslande. Heja Malin!
Sammanfattningsvis ...
... har jag läst nitton böcker av sexton olika författare. Elva böcker är skrivna av en kvinna, sju av en man. Sju av nitton är skrivna av svenska författare, övriga kommer ifrån Storbritannien, Irland, Mexiko, USA, Norge och Algeriet. Jag känner en av författarna personligen. Jag läste alla böcker på svenska, men ska absolut försöka bredda detta nästa år. En av nitton var ljudbok. Tretton var skönlitterära, övriga sex på olika sätt dokumentära/verklighetsbaserade. Den äldsta av böckerna skrevs 1942, den yngsta 2016.
På mitt nattduksbord just nu ligger Amineh - inte större än en kalasjnikov. Från Peshmerga till Riksdagsledamot, Åsne Seierstads Två Systrar och Emma Clines Flickorna.
2 kommentarer:
Jag är imponerad över att du klarade dig genom En av oss, jag var tvungen att avbryta. Tror det är enda boken någonsin jag avbrutit pga illamående.
Ja den är ju fruktansvärd på så många sätt. Både i beskrinvingarna av Breiviks barndom, och förstås av alla offer och det som hände. Mådde också illa. Men fortsatte läsa. Tvingade mig själv. Det kom väldigt nära också med tanke på att jag var i Norge och skrev om massakern i tio dagar efter dåden, det var en konstig lite bubbla att befinna sig i. Glömmer det aldrig.
Skicka en kommentar