Så går veckorna. Inskolningen rusade förbi - den gick som en dans och numera ropar ungen hej och springer rakt in på förskolan när vi lämnar honom om morgnarna. (!) Han verkar älska att vara där. Och även om vi inte var speciellt oroliga eftersom vi gissade att han nog skulle reagera precis såhär, är det så HIMLA SKÖNT. Tanken att behöva lämna ett gråtande barn... nej hu. Men, som personalen så ivrigt påpekar, kan ju ett bakslag komma "precis NÄR som helst", så vi passar på att njuta. Förskolan ligger tre minuter bort också. Vi går en kullerstensgata fram, svänger höger och sen är vi där. Jävligt nöjd med detta!
I helgen har vi varit hemma istället för att åka till Bergsvik som vi funderade på. Detta resulterade i att vi idag fick gå på en förhandsvisning av ett hus idag, som vi nu helt plötsligt är sugna på att köpa. På riktigt!! Det är ett radhus, i samma område som mina föräldrar bor (och där jag alltså också bodde de första tjugo-nånting åren av mitt liv), och just den grejen känns ju både lite konstig och go, på något vis. Hur som helst var det så fint. Helt renoverat. Jättestor altan. Oändligt med skog i närheten, till och med ett himla vattenfall nära (hej idyll) och det ligger en kvart med buss från Göteborgs centralstation. Det är ju ändå att betrakta som nära stan helt klart, för att vara utanför stan så att säga. Och så var det fint. Sa jag att det var fint? Det var det!
Vi har varit på kanske tre-fyra visningar tidigare, utspridda över två år eller nåt, alltid med målet att "lära oss att gå på visning". Detta är första gången vi kollar på riktigt, och nu känns det som som att jo, kanske ska vi bo här? I morgon ska vi lägga ett förhandsbud och jag har ingen aning om hur stor chansen är att vi får det. Enligt mäklaren är det "otroligt stort intresse" inför den riktiga visningen i helgen, så nu håller vi tummarna för att vi kan ro detta iland innan dess. Visst!? Känner mig helt nervös. Har börjat fundera på tapeter och så. Och på vilken fin relation Nils ska få med sin mormor och morfar om vi bor på bara-springa-över-avstånd. Å.
Igår var vi på gatufest på Ringön. Det var nice. Soligt och så. Nils och min kollegas son Lo hade råkat tajma sina outfits hyfsat väl:
I helgen har vi varit hemma istället för att åka till Bergsvik som vi funderade på. Detta resulterade i att vi idag fick gå på en förhandsvisning av ett hus idag, som vi nu helt plötsligt är sugna på att köpa. På riktigt!! Det är ett radhus, i samma område som mina föräldrar bor (och där jag alltså också bodde de första tjugo-nånting åren av mitt liv), och just den grejen känns ju både lite konstig och go, på något vis. Hur som helst var det så fint. Helt renoverat. Jättestor altan. Oändligt med skog i närheten, till och med ett himla vattenfall nära (hej idyll) och det ligger en kvart med buss från Göteborgs centralstation. Det är ju ändå att betrakta som nära stan helt klart, för att vara utanför stan så att säga. Och så var det fint. Sa jag att det var fint? Det var det!
Vi har varit på kanske tre-fyra visningar tidigare, utspridda över två år eller nåt, alltid med målet att "lära oss att gå på visning". Detta är första gången vi kollar på riktigt, och nu känns det som som att jo, kanske ska vi bo här? I morgon ska vi lägga ett förhandsbud och jag har ingen aning om hur stor chansen är att vi får det. Enligt mäklaren är det "otroligt stort intresse" inför den riktiga visningen i helgen, så nu håller vi tummarna för att vi kan ro detta iland innan dess. Visst!? Känner mig helt nervös. Har börjat fundera på tapeter och så. Och på vilken fin relation Nils ska få med sin mormor och morfar om vi bor på bara-springa-över-avstånd. Å.
Igår var vi på gatufest på Ringön. Det var nice. Soligt och så. Nils och min kollegas son Lo hade råkat tajma sina outfits hyfsat väl:
4 kommentarer:
Å! Vill skicka pepp i och med att jag faktiskt gjort det där konstiga och samtidigt härliga: flyttat till ett hus nära en skog i samma bostadsområde som mina föräldrar bor/jag växte upp. Relationen barnbarn-morföräldrar är sjukt fin, kan jag meddela. Samt barnvaktsmöjligheterna även för småprojekt. Älskart.
Å så himla härligt att höra. Tack! :D Spännande...
Vad nyfiken jag blir, eftersom att jag bor i ett hus. ;)
På riktigt, spännande!
Åh ett hus! Hoppas hoppas hoppas att det blir huset!
Skicka en kommentar