Lika glad för det är jag, men gladast är nog gäddan

Nä. Det blev inget radhus i Sävedalen. Så trist. Och vilken jävla pärs det är med budgivning!
Det gick upp mer än en miljon över utgångspriset, till drygt fem. Pedagogiskt nog smet priset precis över vår maxgräns, och det mildrar ju ångesten i alla fall. Hellre utom ens kontroll än att för alltid undra om 20 000 till hade räckt, liksom. (Vi ville helst inte maxa utan hoppade av en bit innan maxgränsen. Men hjälp vad svårt att veta i stundens hetta hur mycket man kommer ångra sig om man lägger sig? Var nästan en lättnad att det helt plötsligt kom in en gädda som lurat i vassen och trissade upp det hela ännu mer på slutet. Mardrömmen är ju att nån annan jävel får köpa det för 10 papp mer än ens eget bud..)

Jaja, vad är väl en bal på slottet osv. Vi har ju helt klart tagit oss över nån form av spärr nu i alla fall, för nu Hemnetknarkar vi plötsligt väldigt mycket. Det finns ju många hus ute, men det är trist att inse att vi skulle kunna köpa ett smärre slott och ändå komma billigt undan, om vi bara kunde tänka oss att bo lite, lite längre från stan. Men så vill vi ju inte det! För det är ju nice med stad! Så irri, denna ekvation.

I morgon händer i alla fall detta goa: Nils ska hänga hos mina föräldrar ett helt dygn. Vi ska på bröllop i Stockholm i oktober och kanske vara borta i två nätter, och eftersom han aldrig sovit en hel natt utan någon av oss tidigare övar vi nu med en natt denna helg. Jag och Axel ska då 1. först åka på SPA med hans syrra och mamma 2. hänga runt helt planfritt på eftermiddagen (så peppad!) och 3. gå ut för dinner and drinks på kvällen. Sen gå hem lagom tidigt för att kolla serier i sängen, tänker jag.

Göttans ändå! Radhuslösa eller ej. Men jag hade ju hellre husköpsfirat, det hade jag. Här är det som vi inte ska bo:

(Bilder: Mäklarhuset i Sävedalen)

Släktträff och en höst som blev sommar igen

Söndag kväll. Vi har just ätit fänkålssoppa och kollat på första avsnittet av The night of. (Herregud vilket ångestframkallande pilotavsnitt!? Men den verkar bra ändå va?)

Inga direkta nyheter om huset än. Eller, vi lade ettförhandsbud förra veckan som säljarna tackade nej till utan att komma med något motbud. De vill ha den öppna budgivningen efter de riktiga visningarna (som är idag och i morrn), vilket jag kan förstå. Så nu väntar vi in budgivningen som drar igång på tisdag. Känns både pirrigt och klurigt – det här är ju det första hus vi kikar på "på riktigt" så det känns liksom lite svårt att veta exakt var och hur vi vill bo och hur man ska prioritera mellan de olika punkterna på sin wishlist. Men sånt blir en kanske aldrig helt säker på? Det hela känns hur som helst väldigt spännande och som att vi nu tagit några steg närmare det där husköpet oavsett om det blir av på tisdag eller inte. Vi får se.

I helgen har vi hängt i Bexet på den årliga släkthelgen, med moster och morbror och kusiner och kusinbarn osv. 26 av 27 pers närvarande - bra uppslutning! Och sån HIMLA tur med vädret – det blev ju sommar igen som från ingenstans. Bad och kantarellplock omvartannat. Så jädra fint. Tack september.

En inskolning, en öfest och kanske ett hus?

Så går veckorna. Inskolningen rusade förbi - den gick som en dans och numera ropar ungen hej och springer rakt in på förskolan när vi lämnar honom om morgnarna. (!) Han verkar älska att vara där. Och även om vi inte var speciellt oroliga eftersom vi gissade att han nog skulle reagera precis såhär, är det så HIMLA SKÖNT. Tanken att behöva lämna ett gråtande barn... nej hu. Men, som personalen så ivrigt påpekar, kan ju ett bakslag komma "precis NÄR som helst", så vi passar på att njuta. Förskolan ligger tre minuter bort också. Vi går en kullerstensgata fram, svänger höger och sen är vi där. Jävligt nöjd med detta!

I helgen har vi varit hemma istället för att åka till Bergsvik som vi funderade på. Detta resulterade i att vi idag fick gå på en förhandsvisning av ett hus idag, som vi nu helt plötsligt är sugna på att köpa. På riktigt!! Det är ett radhus, i samma område som mina föräldrar bor (och där jag alltså också bodde de första tjugo-nånting åren av mitt liv), och just den grejen känns ju både lite konstig och go, på något vis. Hur som helst var det så fint. Helt renoverat. Jättestor altan. Oändligt med skog i närheten, till och med ett himla vattenfall nära (hej idyll) och det ligger en kvart med buss från Göteborgs centralstation. Det är ju ändå att betrakta som nära stan helt klart, för att vara utanför stan så att säga. Och så var det fint. Sa jag att det var fint? Det var det!

Vi har varit på kanske tre-fyra visningar tidigare, utspridda över två år eller nåt, alltid med målet att "lära oss att gå på visning". Detta är första gången vi kollar på riktigt, och nu känns det som som att jo, kanske ska vi bo här? I morgon ska vi lägga ett förhandsbud och jag har ingen aning om hur stor chansen är att vi får det. Enligt mäklaren är det "otroligt stort intresse" inför den riktiga visningen i helgen, så nu håller vi tummarna för att vi kan ro detta iland innan dess. Visst!? Känner mig helt nervös. Har börjat fundera på tapeter och så. Och på vilken fin relation Nils ska få med sin mormor och morfar om vi bor på bara-springa-över-avstånd. Å.

Igår var vi på gatufest på Ringön. Det var nice. Soligt och så. Nils och min kollegas son Lo hade råkat tajma sina outfits hyfsat väl: