Ska ni läsa en bok i år, ska ni läsa den här: Mellan Rummen av Alexander Mahmoud (min kollega från Re:public). Eller köp den till någon i julklapp. Ni måste.
Boken är en fortsättning på reportaget Hem till byn som vi publicerade i höstnumret förra året, där Alex åkte hem till Grimslöv och skrev dagbok om vardagsrasismen i det lilla småländska samhället. Det har skrivits många reportage om rasism, men det här blev THE Reportage som förändrade den svenska samhällsdebatten den hösten. Jag är stolt över att ha varit med på ett litet litet litet hörn av det, över att ha varit med och bollat Alex idé och följt projektet från lös tanke till färdig produkt. Är så impad av honom. (Alex nominerades nyligen till Stora journalistpriset för det här och är så himla värd det!)
Och nu finns alltså en hel bok. En förlängning av reportaget. Jag slukade den från pärm till pärm och önskar att alla fick läsa den. Alla unga och alla gamla. Alla stockholmare och grästorpsbor, alla skolelever och innebandyspelare och mellanchefer. Alla.
Den är så jävla, jävla bra. Alex är. Hela boken är väldigt avklädd utan att kännas kladdig, så naken på det bra sättet, och berättar enormt mycket om dagens Sverige utan att vara mästrande. Jag har gråtit och jag har skrattat när jag läst. Nu går ni och köper den. Aldrig har den varit mer aktuell än precis just nu.
(PS. Ett högljutt hurra också till Julia Lundberg, som också är en del av Re:publicredaktionen, och som redaktörat både reportaget och boken. Du är briljant och kompetent som få!)
Boken är en fortsättning på reportaget Hem till byn som vi publicerade i höstnumret förra året, där Alex åkte hem till Grimslöv och skrev dagbok om vardagsrasismen i det lilla småländska samhället. Det har skrivits många reportage om rasism, men det här blev THE Reportage som förändrade den svenska samhällsdebatten den hösten. Jag är stolt över att ha varit med på ett litet litet litet hörn av det, över att ha varit med och bollat Alex idé och följt projektet från lös tanke till färdig produkt. Är så impad av honom. (Alex nominerades nyligen till Stora journalistpriset för det här och är så himla värd det!)
Och nu finns alltså en hel bok. En förlängning av reportaget. Jag slukade den från pärm till pärm och önskar att alla fick läsa den. Alla unga och alla gamla. Alla stockholmare och grästorpsbor, alla skolelever och innebandyspelare och mellanchefer. Alla.
Den är så jävla, jävla bra. Alex är. Hela boken är väldigt avklädd utan att kännas kladdig, så naken på det bra sättet, och berättar enormt mycket om dagens Sverige utan att vara mästrande. Jag har gråtit och jag har skrattat när jag läst. Nu går ni och köper den. Aldrig har den varit mer aktuell än precis just nu.
(PS. Ett högljutt hurra också till Julia Lundberg, som också är en del av Re:publicredaktionen, och som redaktörat både reportaget och boken. Du är briljant och kompetent som få!)
3 kommentarer:
Och var kom Grästorp in i bilden? (Nyfiken)
<3 <3 <3
Tankar och vardagslunk: Haha, det var verkligen en slump. Försökte bara illustrera att jag tyckte att alla skulle läsa, oavsett om man bor i stad eller på landet, oavsett om man är busschaffis eller finansanalytiker liksom. Just Grästorp har ingenting med saken att göra (har aldrig ens varit där) :)
Julia: Kram kram
Skicka en kommentar