Dagbok från Bexet, den kyliga sommaren 2015

"Det är ingen åskvärme direkt". Undrar hur många gånger vi sagt den frasen de senaste veckorna. Det är inte precis för värmen vi kommer minnas juli 2015, månaden då vi sa åh i morgon ska det bli j-ä-t-t-e-fint! när det stod sol i yr-appen även om temperaturen tänkt stanna under tjugostrecket. Men kanske är det orimligt att jämföra med förra sommarens sol och trettio grader varje dag... Det är i alla fall perfekt bebisväder nu, det är ju bra, och det finns verkligen mer att förknippa den här sommaren med än väder. Som evighetslång sommarstugevistelse.

Det är den bästa av somrar. Det är vecka ut och vecka in av lediga lediga lediga. Det är fiska och bada, fira födelsedagar och äta frukost på bryggan (när det inte regnar eller blåser isvindar). Det är cykla på smala grusvägar och grilla och spela RISK på altanen. Aldrig någon som vinner i det spelet dock, det tar ju sjukt lång tid att erövra världen. Får nog modifiera reglerna snart.

Vi har utforskat omgivningarna mer än vi brukar. Axel har kärat ner sig i cykelvägarna i trakten och hojjat runt hela regionen. Han fick också min brolla att bli cykelfrälst, de gav sig ut några mil och fick bära cyklarna över trädstockar och elstängsel. Jag som tänkt cykla massor cyklade... en (1) gång. Hm. IG på det faktiskt. Men vi promenerade desto mer. En dag tog vi en fyratimmarspromenad i skogen, Axel, Nils, Anders, mamma och jag. Vi hittade kantareller (gula! riktiga!) och blåbär, och bar barnvagnen när skogsvägarna blev för buckliga. Vi gick för att hitta Malmaryd, gården i skogen där min morfars pappa Nils växte upp i slutet av 1800-talet. En bit därifrån i en glänta bland höga tallar fanns en till gammal gård som en familj från Köpenhamn hade köpt. De höll på att renovera, varsamt varsamt eftersom de inte ville förstöra det uråldriga huset. De bjöd in oss att kika och vi bara gapade, så himla vackert allting. På väggarna såg man tjocka lager av tapeter i allsköns mönster, vilket tidsdokument att bevara! Värme från öppen eld i alla rum. Sirlig träsnidad veranda. Timmerstockar till väggar. A och jag blev sugna på att köpa ett gammalt torp nånstans i närheten av Bexet för att få bygga och greja trots att vi har tummarna mitt i handen båda två. (Det kan förresten kanske bli aktuellt att få snickra lite i Bexet framöver, min moster kom på det fantastiska förslaget att slå ut innertaket så att vi får takhöjd ända upp i nock! Jag röstade för detta ögonblickligen och kan nu inte tänka på något annat än hur fint det skulle bli.)

På vägen tillbaka hälsade vi på mormor och morfar vid graven. Här är han mormor, min lilla unge! hann jag säga innan ögonen tårades bakom solglasögonen. Det har gått snart fjorton år sedan hon dog men hon fattas mig.

Och ja, det är ungefär detta vi gjort. Det och legat på filtar i gräset och läst. Nils har upptäckt sina fötter, börjat skratta så att han kiknar och blivit dödskär i mina föräldrar och bror. Han har träffat sina sysslingar och gammelkusiner. Elsa har hängt hack i häl på Lennon, en av mina föräldrars katter som fick följa med till Bexet i år för första gången. Katten låtsas att hon verkligen inte vill leka med Elsa, men håller sig gärna ändå retsamt en meter ifrån henne. Elsa bara dumlycklig över att få vara i närheten. Hon älskar katter.

Nu börjar nästa del av semestern: Bergsvik med Axels familj. Än så länge har det varit soligt men från i morrn ska det visst regna sex dagar i rad eller något sådant. Jaja. Story of this summer.