måndag 15 september 2014

En valsöndag 2014

För några år sedan bodde jag i Schweiz. Ett av de största partierna där heter Schweiziska folkpartiet, SVP, och bedriver nationalistisk politik. Retoriken är mycket rasistisk – ni har säkert hört talas om deras affischer där tre vita får i en hage målad i de schweiziska färgerna sparkar ett svart får över staketet. Eller den där en tecknad bild av en man med till synes utomeuropeiskt utseende ligger i en hängmatta, sydd av den schweiziska flaggan, och får enorma sedelbuntar bekvämt kastade till sig. Eller den där silhuetter av moskéer ritats som stridsspetsar.

I alla fall, detta var vardagsmat på reklamytor i Bern, på busshållplatser och lyktstolpar. Det var ovant för oss. Och jag sade till alla vänner där, att sådär skulle det aldrig kunna vara i Sverige. Det finns ingen möjlighet. Vi har rörelser som påminner om SVP, absolut, som till och med har SVP som förebilder. Men aldrig att de skulle kunna få politiska mandat. Sade jag. För jag trodde verkligen att det var så.

Sen kom plötsligt SD in i riksdagen, medan vi fortfarande bodde kvar i Schweiz. Då trodde jag att det skulle bli ett wake up call för Sverige, att det var skrämmande att det jag såg i Schweiz, och i stora delar av Europa, kom krypande även i Sverige. Men att personer som representerar dessa strömningar skulle åka ut igen nästa val, som en konsekvens av detta uppvaknande.

Igår fick SD 13 procent i riksdagsvalet. Det betyder att var åttonde röstberättigad person röstat på dem. En av åtta.

Efter alla skandaler och avslöjanden under det senaste året (åren) har jag så oerhört svårt att förstå detta. Det finns alltid partier man sympatiserar mer respektive mindre med, men i det här fallet känns det annorlunda eftersom SD har en värdegrund som gör att inget annat parti, oavsett blocktillhörighet, kan tänka sig att samarbeta med dem. Och att så många människor ställt sig på den sidan, den som tycker att vi ska se till oss själva först och låta andra sköta sitt istället för att hjälpas åt och forma ett bättre samhälle för alla, det skrämmer mig. För det var bara några år sedan som jag såg detta hända i andra länder och tänkte att det åtminstone var långt borta för Sveriges del. Att jag hade fel i den analysen är mitt magont denna måndagsmorgon.

PS. 87 procent av röstberättigade personer i Sverige har ju röstat på något annat. Det får man inte glömma heller såklart. 87 procent är en alldeles överväldigande majoritet. Men ändå. 

4 kommentarer:

Sophia sa...

Så bra skrivet! Ja trodde jag varit med om det värsta här nere i Schweiz och som du säger, trodde aldrig Sverige skulle hamna i samma förskräckliga syn som jag har på SVP... Och nu SD, hemma i Sverige?!

Colombialiv sa...

Ja. Det är så obehagligt. Vet inte ens riktigt vad jag ska säga.

clara lundgren sa...

Hej! För ungefär ett år sedan så skrev du det här inlägget:
http://lillaj.blogspot.se/2013/02/pallar-nagon.html
undrar om du vet från vilken butik/märke pallen på bilden kommer ifrån?

/clara Lundgren

Johanna sa...

Hej Clara!

Jag minns inte helt säkert, men tror att pallen med mintgröna metallben var från Lagerhaus! Annars Åhléns?

Hittade den inte när jag snabbt sökte nu, så kan ju hända att den inte finns kvar. Hoppas du hittar den eller någon annan snygg pall :)

Allt gott!
J