Cykeläventyret - the story!

36 mil blev det till slut. Göteborg-Köpenhamn. Noll punkor, betydligt mindre skav och ömma rumpor än väntat och sjukt härliga dagar. En eftermiddag av hällregn och lite felcyklingar, i övrigt bara ljuvliga mil med slående vacker natur vart vi än kom.

Första etappen gick till Varberg. Vi lunchade vid Tjolöholms slott halvvägs och hade nästan tio mil i benen när vi kom fram till vårt bokade rum på hotell Gästis. Denna dag var jag mest bara asglad hela tiden över att det gick så mycket bättre än jag hade vågat hoppas på. Inte ont nånstans, och tio mil liksom! Ändå längre än jag cyklat nån gång tidigare. På kvällen var jag dock så trött att jag knappt visste vad jag hette. Vi åt buffé, badade i hotellets fantastiska spa i källaren, köpte godis och totaldäckade.

Följande tre nätter sov vi i tält. Etapp två tog oss nästan hela vägen till Halmstad, nämligen till skogen vid en strand i Vilshärad där vi slog läger. Vädergudarna bjöd på strålande sol halva dagen och totalt hällregn andra halvan. Som av ett under höll det upp just som vi skulle slå upp tältet och även när vi åt våra tomater, fetaost och bröd som vi köpt med som middag. Sen kom det några droppar till i samma sekund som vi kröp ner i sovsäckarna.

Dag tre vaknade vi i tältet och från och med nu hade vi strålande sol resten av resan. Vi började med ett morgondopp, sen gick vi tillbaka till tältet och gjorde i ordning frukost. Bajsade även i skogen. Det mesta med att bo där i skogen kändes härligt Ronja Rövardotter-aktigt utom möjligen just det momentet. Axel använde sin nyinköpta svindyra handkvarn och malde sitt morgonkaffe som en livsnjutare (/hipster) av rang. Jag önskade innerligt att jag gillade kaffe just då, men njöt av en Pucko istället.

Sen hojade vi vidare! Den här dagen hade vi inget tydligt mål mer än att ta oss vidare söderut och landa någonstans i närheten av Helsingborg, ungefär. Vi cyklade och cyklade och cyklade. Det var sjukt vackert överallt. Då och då stannade vi och badade eller åt något. Pizza, jordnötskakor, öl.

Landskapet som varit föredömligt platt hela vägen (tack och lov!) gav oss en rejäl utmaning strax efter Båstad, då vi plötsligt upptäckte att cykelvägen ledde rakt uppför Hallandsåsen. Förbi små gårdsbutiker och världens mest idylliska landskap, klar Sagan om Ringen-känsla, men rakt uppför. Nu kanske ni tänker att Hallandsåsen är som en liten kulle eller så, men herregud vilka backar vi snackar! När jag var nästan ända uppe blev jag omkörd av en man i 45-årsåldern som likt en Tour de France-cyklist kämpade sig upp med en jävla fart. Bra jobbat, snart uppe! hojtade han peppigt när han passerade, men fy fan! svarade jag i ren chock. Berömde honom lite för tempot när vi väl nått toppen dock.
Axel som hade 80 procent av vår packning gjorde ju den största bedriften får man säga. Vi belönade oss med fikapaus på en gärsgård med utsikt över hela södra Sverige. En rejäl bit i alla fall. Började fundera på var vi skulle kunna tänkas sova och körde på en bit till, först ner lika brant som vi kört uppför och sedan längs med havet med kvällssolen i ansiktet.

Vi hittade världens finaste plats att sätta upp tältet på den natten, nånstans i närheten av Ängelholm. Också denna gång blev det en skogsdunge alldeles ovanför sanddynorna, magiskt vackert. Och vi kom fram precis i rättan tid för att hinna äta lite mat medan solen gick ner.

Efter morgondopp och frukost hojjade vi vidare söderut, mot Helsingborg och Danmarksfärjan. Den här dagen var jag sjukt trött plötsligt. Vi hade ganska mycket motvind och jag var för första gången himla seg i benen, kom inte framåt så snabbt som jag ville. Blev mer sur än tacksam när A snällt frågade om vi inte skulle korta ner den tilltänka dagsetappen lite. Icke! Man vill ju inte vara svag. Jag stretade på och vi skulle ju ändå inte så jättelångt i motvinden, några mil till Helsingborg bara och därifrån vidare med båt till Helsingör.
Väl framme i Danmark unnade vi oss en dyr men smarrig lyxlunch på ett flott ställe. "Dette er den lækreste stykke mad du nogensinde har spist, det kan jeg godt love dig!" sa servitören och fick mig att beställa deras smörrebröd med rödspätta och remouladsås trots att jag inte gillar remouladsås. Och hans ord var måhända en gnutta överdrivna (remouladsås smakar remouladsås även i Danmark hör och häpna), men det var en trevlig rödspätta, det var det!

I Danmark var det cyklister exakt överallt och vägar som det gick att köra riktigt snabbt på. Så vi tog in morgonens låångsamma tempo med en riktigt snabb eftermiddag och brände hela vägen ner till en by som ligger strax innan Köpenhamn. Där tog vi in på en camping och slog upp tältet igen, lastade av all packning och cyklade till havet för ett kvällsdopp.

Dagen därpå inledde vi med några timmars sol och bad innan vi trampade den sista biten in till Köpenhamn, där jag konstigt nog inte varit tidigare förutom en snabbis förra hösten när jag intervjuade Anna von Hauswolff. Hur som helst, vilken stad! Gillade allt med Kph, inte minst vårt superfina hotell (Axel Guldsmeden, mellan tågcentralen och Kødbyen).

Mest gick vi omkring och gottade bara, promenerade, kollade i tusen fina butiker och stannade för öl eller fika så ofta vi kände för det. Bland annat på Mikkeller. Det var soligt och tokvarmt, som nästan alla dagar den här fantastiska sommaren. Vi var på Hay och beundrade alla vackra möbler (ville köpa allt, mycket mycket svårt att ta med på cykel dock) och på Cos, & other stories, Henrik Vibiskov, Wood wood och en massa andra butiker. Köpte en klänning. Åt himmelsk frozen youghurt på Yogurt Shop på Ny Adelgade. På kanalen hittade vi Kayak bar, en flytande ponton på vilken de hade byggt en sandstrand med palmer och allt. Där kunde man äta, dricka, bada och hänga. Och bästa matminnet var på BioMio i Kødbyen, en restaurang med ekologisk och närodlad mat, som var Helt. Sinnessjukt. God. Till denna stad kommer jag definitivt fler gånger!

Dag tre Kph hoppade vi på tåget som tog oss och cyklarna hem igen. Mycket mycket nöjda. Den här semester får tio cykelkepsar av tio möjliga i betyg.