Hur många dagar A har badat sedan badkaret var på plats? Kanske 10 av 10

Ni kanske minns att jag skrev att vårt badrum höll på att renoveras och att vi bodde i ett litet renoveringskaos? En renovering som skulle ta tre veckor, vilket sedan reviderades till fyra "för att vara på den säkra sidan". Det var nio och en halv vecka sedan. Nio och en halv veckor är ganska många att ha alla badrummsgrejerna i en hög i sovrummet, massa byggdamm överallt och stora nerrivna skåp och handdukshängare ståendes i hallen. Så att säga.

Men nu! Nu är det så fint så fint. Och vi har fått nya handtag på alla dörrar eftersom de som bodde här innan oss har satt de flesta nyckelhål upp och ner (!). De har också satt ett helt handtag fel så att det hänger rakt ner och öppnas genom att vridas uppåt. Ganska skönt med nya.

När vi orkar, vilket skulle kunna ske "any day now", kommer vi att möla in alla badrumsgrejer i badrummet igen och reclaima tillbaka sovrummet. Hade tänkt göra det ikväll men så var det visst så härligt att ligga i soffan och kolla serier.

Jallafall. Kreativt nog har jag tagit sånahära före-efter-bilder!

Först såg det ut såhär. Inte jättefestligt:

Kort därefter, och under JÄTTELÅNG tid, såg det ut såhär:

Sen fick vi plötsligt väggar! Det var peppigt. 

Och därefter: VIT FOG. Här kände jag stor tacksamhet till snickarna. Hade liksom inte tänkt på vilken färg vi ville ha på fogen, och så trollade de fram snygg vit bara sådär!

Sen kom golvet. 

Och ett badkar!! Första kvällen, när det bara var en toalettstol och ett badkar och ingenting mer i badrummet, badade vi med bubblor och drack bubbel. Det var väldigt härligt. Vi såg ljuset i renoveringstunneln. Sen åkte vi till Ikea och köpte hyllor och handdukar och förvaringslådor och korgar och ljuslyktor. 

Då återstod bara några småsaker, som krokar och att hyllplan skulle monteras, samt träskiva ovanpå tvättmaskinen eftersom ovansidan på tvättmaskinen är allmänt ful. Detta skulle ha skett på tisdagen för tio dagar sedan. Vi var så nära så nära men ändå så långt borta:

Och idag, fredagen den 27 juni, så blev det klart. Färdigt. Fräscht och fint.  
Låt mig utbringa ett: Hurra hurra hurra hurraaa!

Ye-ey

Vaerefördagidag?

Glimtar från en midsommar, version 2014

Det är midsommar igen och vi åker till Bexet. Tradition nu, fjärde eller femte gången men med olika kompiskonstellationer. Några återkommande midsommargäster, några nya. Vi anländer kvällen innan, fyra av oss,  tänder brasa och dricker vin. Resten anländer på midsommarafton. Det är kyligt men inte kallt, det är växlande molnighet men inte mulet. Det är mest sol trots allt och det går att ha klänning och bara ben och tur är väl det. Det är ju midsommar.

Vi badar mycket, vattnet är varmt. Vi står på händer. Vi leker med Harry, han är nio veckor på pricken och världens gulligaste. Vi plockar blommor i diket vid Axelssons åker och binder kransar av dem. Innan jag hinner göra min kommer mamma och pappa ut för att äta lunch med oss och mamma har gjort mig en fantastisk krans som aldrig vissnar, inte på hela dagen. Hur hon lyckas med detta vet jag icke. Vi äter sill och dricker nubbe, pappa briljerar genom att skönsjunga en lång fin snapsvisa solo. Sen åker han och mamma till min moster+man och vi andra är kvar och grillar och lagar jättemycket mat. Harry sover i Axels famn hela kvällen och Axel vill inte släppa någon av sina händer så jag får hälla öl i hans mun. Mitt i allt säger jag att jag älskar verkligen midsommar och A skrattar och säger du älskar ju alla högtider. Och det är ju sant, det finns liksom inget att inte gilla med dem.

Kiddofest

För några helger sedan hade vi det här grymma upplägget:

Fredag kväll: Hängde med gölliga Harry som bara var två veckor eller något! (och med Harrys härliga föräldrar).

Lördag: Hängde en heldag i solen med Nico som var alldeles preggorund och jättefin.

Söndag: Träffade fina pyttelilla Lilly, Axels brorsdotter, för första gången.

 

Ni hajar ju vilken babyboom det är! Tre bebbar tre dagar på raken liksom. Eller två och en halv bebbar i alla fall. Och igår blev de två och en halv bebisarna ovan tre, när Nicoles och Martins lilla Ella äntligen tittade ut. Så fint det är med vänners barn. Jag tänker bli den ascoola tanten som Ella, Harry och Lilly alltid vill hänga med.

Squashen tar dock över halva balkongen

Det här med att alla säger att mynta "växer som ogräs", "växer snabbare än man hinner göra av med" osv.

Well.



Den lelle myntan efter ungefär hundra veckor.
Inte så grandios.

 

Mensaktivism

Bild: WaterAid/ Poulomi Basu

"Radha hukar sig ner borta vid skjulet. Hon sitter en bra bit från huset och ser hur hennes lillasyster förbereder den enkla måltiden. Hur hon slevar ner det kokade riset på fatet utan att röra vid det, så som man matar en hund. 
Radha Bishwa Karma är sexton år, bor i Jamu i västra Nepal och just nu är hennes status i byn lägre än djurens. Det beror på att hon menstruerar."

Varje dag blöder 300 miljoner människor. För halva jorden befolkning är mens en del av livet, något naturligt och nödvändigt, för en del smärtsamt, för andra ett välkommet kvitto på att kroppen fungerar.
Ändå finns det stor okunskap och utbredda tabun kring mens, som över hela världen skapar problem flickor och kvinnor. I många länder anses menstruerande personer som orena och utsätts då, precis som Radha, för omfattande restriktioner. I Nepal där hon bor kallas traditionen chaupadi, och går ut på att stänga ute menstruerande kvinnor från vardagliga aktiviteter. De får inte gå in i sina hem, inte röra vid någon, inte be. De måste sova utomhus utanför byn under tiden de har mens. Chaupadi förbjöds för nio år sedan men är ändå utberedd.

I många fler länder leder menstabun och brist på mensskydd till att flickor stannar hemma från skolan. På så vis missar de en femtedel av sin skolundervisning och halkar efter pojkarna. FN beskriver menstruationsrelaterade problem som den vanligaste orsaken till skolavhopp i afrikanska länder och i Indien visar en studie att nästan en fjärdedel av flickorna hoppar av skolan när de når puberteten och får sin första menstruation. Många är rädda att läcka och använder lera, tidningspapper eller trasor som mensskydd, ofta med infektioner som följd.

Om detta, och om den aktivism som vuxit fram för att motverka alla menstabun, har jag och Johanna Wiman skrivit ett reportage i senaste Re:public. Den som vill kan antingen läsa reportaget här, eller köpa det senaste numret av tidningen, som finns i butik nu och ser ut såhär:

Och! Ikväll har vi releasefest för numret på Feministisk Festival i Malmö. Kom gärna dit ni som är i närheten! Bland annat kommer Liv Strömqvist och läser opublicerade serier som rör ämnet mens. Det blir grymt.

Kullamannen - the weekend

Jag önskar så att jag var är så himla sugen på att bli en löpare. Ni vet en löpare. Inte bara en sån som springer några kilometer då och då, utan en sån där som kan hålla på hur länge som helst.

Jag är ju ihop med sådan, vilket är både inspirerande och avskräckande (det senare eftersom jag aldrig kommer att komma i närheten av honom, och man ogillar ju att vara sämst). Förra helgen sprang han fem komma sju mil, i terräng. Frivilligt. Det var på loppet Kullamannen i Skåne, som slingrar sig upp och ner och upp och ner i de superbranta klipporna och skogarna på Kullahalvön. Är omåttligt impad över denna insats!

Jag, A:s föräldrar och syster åkte med för att heja och gjorde en hel långweekend av det hela. Vi bodde i vackra Arild och hade utsikt över havet. Dagen före Det Stora Loppet klättrade vi bland annat runt bland klipporna på Kullahalvön. Vackert som en saga:

På lördagen åkte vi runt till olika ställen där löparna sprang förbi. Axels kompis Olof sprang också och de höll ihop hela vägen. Glada vid varje pitstop trots den sinnessjuka påfrestningen. Jag förlorade perspektiven helt och började tänka att nästa år, då jävlar springer jag den kortare varianten. 2,2 mil, det är ju ingenting! Sen insåg jag var det var jag tänkte. Två komma två mil i de där hysteriska kuperade terrängen är faktiskt oerhört långt ifrån ingenting. Vore ju häftigt att ha gjort, men vi får väl se och så vidare.

Såhär såg det ut från de olika platser där vi hejade!

Sex timmar och fyrtio minuter tog det, sedan var de i mål! Vi badade i hotellets spaavdelning på kvällen. A-l-l-a i bastun och bubbelpoolen förutom jag hade sprungit, kände att de kanske förtjänade spa:andet en gnutta mer än jag, hehe. Sen åt vi den godaste grillbuffén i mannaminne. (Det fanns till exempel JETE-mycket ost!)

Sista dagen gick vi i timmar över stenstränder och genom vacker skog till Lars Vilks jättekonstiga konstinstallation Nimis, som ligger i hans påhittade land Ladonien. Vi klättrade upp i den, hamnade mitt i en brant på berget och trodde en stund att vi eventuellt skulle komma att dö. Lyckligtvis klarade vi oss.  Vi avslutade helgen med ett dopp i havet och två minuter efter att vi satte oss i bilen hemåt började det regna, efter fyra dagar av smällsol. Älskar när man ace:ar vädret sådär.