Grekland

Grekland var fantastisk göttigt. Mysigt att resa med familjen, vi hade jättebra väder och hotellet var en lyckträff. Vi var helt betagna av snyggheten, det fanns marockanskt kakel och ljuslyktor hängandes i olivträden, snygga industrilampor i baren och jordglober i bokhyllorna. Vårt rum var en hel lägenhet, den hade en terass som man kunde hoppa rätt ner i poolen ifrån och det var inte alls mycket folk. Gott om plats överallt. Det var så jävla jävla härligt.

Några dagar hyrde vi bil och börnade runt på ön. Vi hittade små stränder där vi tog oss ett dopp, små bergsbyar där vi tog oss en kaffe och små slingrande vägar där vi stirrade på utsikten. Utom mamma som stirrade i guideboken eftersom serpentinvägar milt uttryckt inte är hennes favvo. En dag stannade vi till i en pytteby vid havet för att äta lunch, och när vi gick längs kajen sa Linnea att hon kom att tänka på Tzatziki, morsan och polisen. Någon minut senare, när vi satt oss vid blåmålade träbord för att käka meze, berättade kvinnan som ägde restaurangen entusiastiskt att det minsann spelats in en svensk film just där – Tzatziki – och att både hon och hennes farfar varit med i den.  Linneas magkänsla hade varit rättare än hon kunnat ana.

En dag badade vi vid Europas enda naturliga palmstrand. Andra dagar läste vi böcker, morgonmotionerade på stranden, köpte silversmycken av en jättetrevlig kvinna nere på byn, spelade kort och M.I.G och åt sinnessjukt mycket ost och annat gött. Vi badade, lekte i stora vågor som små barn, solade och klappade en massa katter. Ungefär så. Ljuvigt var det. Och så tog jag en del bilder också. Här är några!