Pallar, någon?

Jag har bara två stolar i min lägga och så kan vi ju inte ha det. Måste köpa pallar så att jag kan bjuda flera folk på middag samtidigt. Hence: snygga pallar som går att stapla på varann, var köper man det? Helst riktig affär pga orkar inte med frakt/att vänta etc.

Har kollat Lagerhaus samt Åhléns, men vill ha fler alternativ. Någon pallexpert out there?

Stockholm noch einmal

Jag tog en helg i Stockholm igen. Hälsade på S eftersom det är lite extra gött att ha varann just nu. Varann och harmonin som infinner sig när vi ses. Så fort jag anlänt gick vi en kort sväng till Daglivs för att köpa det nödvändigaste och kom hem med glass, chips, dip, godis, naturgodis och läsk. Och sjukt god mat. Vi är bra på den grejen! Sen hade vi hemmakväll och åt brunch på Bankomat vid Odenplan dagen därpå, som var asgod och som varade i treochenhalvtimme. Bästa grejen, brunch. Middag på lokal är ju också bra men det är ju trevligt även hemma liksom. Brunch på lokal är så oerhört mycket mer nice än att äta brunch hemma, alltså måste det vara det procentuellt smartaste målet att äta ute. Kom vi på. Så det ska jag göra oftare.

Och så gick vi på läkarfest och det var kul och alla jag snackade med verkade lite lättade över att jag var en utböling som kunde prata om något annat än nyliga tentor och kroppsdelar på latin och så. Lite senare mötte jag upp Emma och Johan och Johanna och Anton och några till på Under bron, ett ställe som låg under en bro, surprise surprise, och sen blev det söndag och Sofia skulle upp och gå jour och rädda livet på folk och sånt och jag åt brunch (sa ju att jag ska göra det mer!) med Pelle, min barndomsvän. Han hade en fin ny lägenhet och en fin ny tjej också, sen vi sågs senast, men tjejen hann jag inte se den här gången. Bara lägenheten.

Och slutligen satte jag mig på en buss hem som tog sju timmar och undrade stilla hela vägen varför jag inte bokat ett tåg. Men det var ju för att tåg kostade tre gånger mer. Och för att jag "gillar" att åka buss. Well. Inte när jag sitter framför två småtjejer som äter osande köttbullemackor och snackar gällt med varann hela vägen gillar jag det inte. Så kan vi väl säga.

Men på det hela taget, jävla bra helg. Det är med sorg i ögat jag tänker på att Sofia inte kommer att vara i Stockholm igen på länge nu. Det är ju ett sånt bra ställe att hälsa på henne på.

Soffan - återuppståndelsen

Okej så jag köpte en soffa på blocket. Den var inte exakt som jag ville ha den, men den var billig och tillgänglig och jag behövde ju en soffa liksom nu. Kollade på bilden i annonsen ganska många gånger, men det var ändå först när jag såg den i verkligheten, när vi bar ut den till släpkärran, som jag kom på att den var bekant på något vis.

För det visade sig vara exakt en sån soffa som jag och D haft på Eklandagatan. Den jag flyttade ifrån för tre veckor sedan och som vi varit ganska trötta på på grund av smuts på armstöden och en märklig insjunknad i mitten. Och den här versionen av soffan – min nya – har naturligtvis precis samma antydan till armstödssmuts, på precis samma ställen, och är lite insjunken i mitten på just samma sätt. (Känsla på den grejen?: WTF!!)

Men i alla fall, nu sitter jag här med en ny soffa som kanske inte känns så sprillans eftersom jag redan vet allt om den. Men den är i alla fall sittvänlig och lagom stor och ganska fin och nu har jag ett hem med en soffa i. Och det ser hemtrevligt ut och den passar ändå in här på något sätt. Och med DET är jag särdeles nöjd i alla fall. Över det och över att slippa leta soffa mer på ett tag.

(Extratack till världens bästa pappa som kom och hjälpte mig och i princip bar hela soffan själv uppför trappan eftersom det visade sig att jag är världens kanske klenaste människa).

Om tajming, möjligheter och att välja rätt fast det kan vara svårt

Idag tackade jag, efter ett ganska stort mått huvudbry, nej till ett jobb på en stor och välrenommerad redaktion i Stockholm. Ett som jag inte hade sökt, men som jag fick ändå eftersom de ringde upp och sa att de ville att jag skulle jobba där i sommar. För att de "kände att de behövde någon med kunskap på området" (utrikesjournalistik). Alltså overklighetskänslan att bli uppringd och erbjuden jobb, ett creddigt inom det område jag gillar allra mest? Väldigt stor. 

Jag blev glad och smickrad och glad igen, men fick också genast beslutsångest. Förstås. Men det fanns så himla många olika anledningar till att jag behöver vara i Göteborg den här sommaren, så jag lät de anledningarna bestämma. Och jag tror att det var rätt, för allt har sin tid och nya saker måste ha sin rätta timing. Annars får de vänta ett slag!
Det kommer bli en sån fin sommar tror jag. Jag ska jobba på gp utland igen (vilket jag ju älskar så det känns briljant) och S och N kommer vara här båda två och vi ska hänga i min nya fina lägenhet och göra saker på kvällarna även fast vi jobbar. Grilla och bada och cykla. Dricka vin och skratta och ta vara på att befinna oss i samma stad en hel sommar för första gången på... evigheter? Den här sommaren kommer jag att kunna finnas här för dem som behöver mig just nu, och Göteborg kommer finnas för mig för jag behöver den, och alla i den, just nu. 

Så jag ringde och förklarade detta, något mer kortfattat men med samma andemening, och fick tillbaka ett "Förstår! Och du det här är ju inte världshistoriens sista sommar, du kan väl ha oss i åtanke nästa år? Vi hörs då!" Att folk kan vara så förstående och anpassningsbara och vettiga gör mig så glad, livet blir så lätt och rätt då.

Jippijey

Det finns ju effektiva sätt att råda bot på den där trött på vintern-känslan jag skrev om häromdagen, det gör det ju. I vår fyller min mamma jämnt och det har vi bestämt att vi ska fira med en solresa. Så i eftermiddags hade jag hela familjen här på pannkaksfika och reseplaneringsmöte (note to self: måste köpa klappstolar till läggan. Jättesvårt att ha fyra middagsgäster och bara två stolar!). I alla fall, valet angående resan föll på Grekland och på det här stället, som ser så himla himla tjusigt ut. Det ligger i en liten fiskeby i den sydöstra hörnan av Kreta. Och alltså, jag vill så HIMLA mycket att det ska bli maj ungefär NU!

(OBS bilder stulna från Ving.se. Men alla eventuella Vingmänniskor som ser detta: det vore otaktiskt av er att bli arga! Tänk på reklamen!)

Okej det är klyschigt att längta efter våren men jag GÖR DET

Att det är så jävvla jävvla kallt. Det gör mig helt galen. Jag tränar inte, för det är för kallt att gå till gymet. Jag går inte och handlar om det inte är på vägen från jobbet, för det är för kallt att gå till affärn. Fan jag går knappt till jobbet ens för att det är för kallt att gå till spårvagnen. Överväger att jobba hemifrån i morrn pga vidrigt att lämna lägenhetens varma mysiga vrå.

Också har mina tulpaner vissnat. 

Scrapcooking

Igår bjöd Linn in till scrap-cooking hemma hos sig. Alla tog med två random ingredienser var (en grej man redan hade i kylen och en köpt av något man inte köper så ofta) och så lagade vi ihop en middag av det. Genialisk idé. Det hade ju kunnat bli lite hur som helst, till exempel att alla tog med samma saker eller så, men det blev svinbra. Och jättegott. Haloumi och guacamole och en jättegod pumpa/potatisröra, och rödbetor med chêvre i ugn och portobellosvamp fyllda med chêvre och tomat.

Hejdå Eklandagatan

I fredags flyttade jag! Till en svinmysig lägenhet i Bagaregården som jag redan tycker väldigt väldigt mycket om. Jag trodde verkligen inte att det skulle kännas som hemma så snabbt, men det gör det. Skönt skönt. Fort och smidigt gick det också chockerande nog. Bananlådor is the shit.

I alla fall, lägenheten är jättemysig och det är väldigt stor risk att jag kommer bildbombardera med bilder härifrån snart - måste bara skaffa ordentligt internet först. I torsdags lade jag in bilder från den gamla lägenheten för att liksom säga hejdå till den, men glömde visst publicera inlägget. Så jag gör det nu. Syftet är att jag ska tycka att det är roligt att "se hur jag hade det" sen när jag är 52 bast och sitter och läser igenom den här bloggen. Man är ju ofta ganska dålig på att ta bilder hemma så nu försökte jag göra det för att komma ihåg i framtiden, nostalgisk som jag är. (Fick såklart denna idé nånstans mitt i packningen, så jag fick liksom flytta runt alla kartonger och skit från varenda bild så att det skulle se städat och fint ut trots att det egentligen såg ut som fan. Mkt "spontant").

Jallafall, 52-åriga mig själv: Så här hade vi det på Eklandagatan!