Projekt: få hem grejerna till Sverige. Del I.

Detta - och lite till - ska i morgon bitti packas in i vår Peugeot 308. Det är tänkt att vi själva också ska få plats.

Min känsla är just nu att jag borde börja kolla flygbiljetter hem, så att en av oss kan flyga med några väskor. David kör stenhårt på "Nej nej, det där går in, jag tror det är lugnt faktiskt".  

Vad tror ni, hur stora chanser har vi?

Hejdåmiddag på Lötschberg!

Avskedsmiddag på Lötschberg igår kväll. Det kändes jättejättesorgligt, både att lämna alla goa vänner men också att nu inte lika ofta kunna äta de sagolika salladerna och den panerade osten på denna favoritrestaurang. Fast mest kommer vi sakna vännerna, förstås. 19 stycken var där igår och vi kommer att sakna varenda en. Vi avslutade med öl på Turnhalle i äkta Bernanda, och nu återstår bara lite mer pack- och städ, en chillkväll hos Sofia och Andy och i morrn bitti bär det av hemåt. Hej Sverige!

Müsli med juice, någon?

Serviceyrken kan verkligen få en att inse hur märkliga människor är. Jag har ju extrajobbat på ett hotell här i Bern och igår jobbade jag mitt sista pass. Jag kommer sakna medarbetarna och den vrålgoda frukosten, men det finns också en lång rad företeelser jag inte kommer sakna fullt så mycket. 

Jag har listat några av de märkligaste sakerna som hotellgäster mer eller mindre frekvent ägnar sig åt, och kan redan på förhand avslöja slutsatsen; människor är freaks! Såhär kan du göra om du vill irritera personalen: (Samtliga scenarios är copy-pastade direkt från verkligheten.)

* Du står vid buffén och plockar mat. Du kommer till osten. Där ligger en gaffel att plocka med, och då tänker du "den här behöver jag!". Sedan tar du med dig gaffeln till din egen plats. De andra får ta ost med fingrarna. (Freak).

* Eller så står du vid müsslin. Du häller upp. Du ser mjölk och åtta sorters yoghurt, tvekar lite. Funderar. Går sedan fram till juice-behållaren i närheten och fyller din djupa müsslifyllda tallrik med - ja - apelsinjuice. (Freak).

* Du har ätit upp och ska lämna frukostsalen (och är en vuxen människa). Du reser dig upp, oförsiktigt, så att stolen far bakåt. Inte lite, utan uppskattningsvis en meter från bordet. Du rättar inte till den (vem skjuter på allvar inte in stolen efter sig?) (Freak).

* Juicen. Verkar helt omöjligt för människor att bara ta ett glas, fylla det och gå till sin plats. Istället gör folk något av följande: 

1. Ser att glasen är små (det är de!) och kräver att få ett större. Idén att ta en kaffekopp istället har ingen någonsin kommit på.

2. Ser att glasen är små, vill demonstrera att detta ogillas genom att ta fem-sex glas med sig till sin plats.

3. Sist men inte minst har vi de som tar upp ett glas, fyller det med juice, dricker ur och sedan ställer tillbaka det bland alla rena. Händer mycket, mycket oftare än man kan föreställa sig. Freakish!

* Du ser att frukosten serveras fram till 10. Du går ner 09.59, vilket är helt fine. OM du tar allt du vill äta direkt, och sedan sätter dig på din plats. Att plocka åt sig en smörgås, och sen 10.26 komma på att du nog vill ha en till, är inte okej. Då är du ett freak. 

* Du tar med dig dina fyra hundar som lägger sig precis vid dörren där de andra gästerna går in. Du flyttar inte på dem. Du upprepar detta beteende ett par morgnar i rad. (Freak).

* Du gillar ändbitar av brödet. Du hittar bara en. Du ber personalen att skära upp fyra ändbitar till. 

* Du är vänlig nog att ta med dig din disk till diskvagnen. Där ser du en stapel tallrikar, en hink med bestick och så vidare. Du väljer att ställa ner allt precis som det är, och tar då upp ungefär 50% av diskvagnens totala areal med din disk.

* Du ber tjejen i köket att "hålla dig sällskap" medan du dricker ditt kaffe (eller äter din tallrik müsli med juice).

* Du tar med dig dina egna CD-skivor och spelar dem i stereon som står vid ena väggen. Högt. När personalen sänker så smyger du dit och höjer igen. Musiken är givetvis askonstig.

(Freak). (Freak). (Freak). (Freak). (Freak).

Jag skulle kunna ge exempel i all evighet. (Men, i ärlighetens namn är de allra flesta väldigt trevliga, positiva och uppskattande. Det är bara - likt en Idolaudition - roligare att rikta strålkastarljuset mot den märkliga men ack så underhållande delen av människoskaran. Freaks finns det som bekant gott om.)

Behave, peoples!

Kospecial.

 

Idag var jag ute och sprang den vanliga gamla rundan här utanför. Antalet gulliga kor som fanns längs löprundan: kanske 62. Antal gånger jag var tvungen att stanna springet och kela lite med dem: 3.

Tänker mig att "upp för Eklandagatan och några varv runt Mossens IP" kommer bli en något torrare löprunda, om man jämför. 

Efter kokelet åkte jag, Sofia och Andy ut till Derendingen för en strålande grillkväll hos familjen Quist. Trots att yr-appen sagt att det ska regna har sommaren bara fortsatt och fortsatt - i bilen på vågen ut visade termometern 24.5 grader. 


En av många höjdpunkter var att Andreas lärde Lucas att göra high five. Stort!

Skohimlen.

Häromnatten drömde jag att jag hittade ett par Swedish Hasbeens billigt någonstans, och blev i drömmen överlycklig. Vaknade sen av att det pep i H&M-appen på mobilen, och där stod det att Swedish Hasbeens gjort en kollektion för H&M som skulle lanseras samma dag. Mycket märkligt sammanträffande. Kände mig psychic.

De säljs bara i 150 utvalda butiker i världen och jag tror de sålde slut på bara några timmar i Sverige. Men här i Bern går ju allt lite långsammare - tur för mig! Fick lätt som en plätt tag i ett par här, för 550 kr istället för de typ 1500 som de brukar kosta.

Är löjligt kär i dem nu.

Glad Påsk

I helgen har jag varit gräsänka eftersom D är i Sverige, och jag har mer eller mindre konstant hängt i Sofias och Andreas nya lägenhet på Militärstrasse. Fult gatunamn, men allt annat är verkligen toppenfint med den! Stora rum, högt i tak, stuckatur, gamla trädörrar. Drömmen!

Jag hjälpte till att packa upp lite i fredags men i ärlighetens namn har jag varit med sällskap vid balkonghäng än flytthjälp. Två kvällar i rad har vi suttit där ute och smaskat god mat och njutit av vårkvällarna. Hoppas ni också haft en fin påsk!

Vive la France

Så himla glad att vi passade på att åka till Paris medan den fortfarande ligger blott några tågtimmar bort. Stan var allt vi hade hoppats på och mycket mer än så! Bästa grejen vi hade med oss i packningen var lätt den rutiga filten, den har vi lagt ut i gräset i varenda park vi sett under de tre dagarna där. Det var riktig sommarvärme hela tiden vilket inbjöd till ganska många sådana stunder.

Trots att det kändes som att vi inte stressade någonting alls, utan låg på filt och hade picknick så fort vi kände för det, så hann vi liksom med allt det där som man vill se ändå. Vi var på Louvren tex, vilket var skoj. (Kanske lite väl monotona motiv på tavlorna, minst varannan föreställde ju Jesus. Où sont l'imaginaire des artistes?) Mona Lisa var mindre än vi trott, men ändå lätt att hitta eftersom klungan med minst hundra japaner framför gav en tydlig hint... Vi knallade upp för Champs Elyssée och förbi Triumfbågen och tillbringade en hel eftermiddag i parken vid Eiffeltornet. På vår lilla filt, såklart. Med medhavt vin och choklad.

Vi har också åkt båt på Seine, sett Notre Dame och Pont Neuf och varuhuset Lafayette (där jag hela tiden får för mig att Nicole och Sofia en gång sett en gigantisk giraff?!) och spejsiga stadsdelen la Défense, och gått omkring i Quartier Latin, och såklart i Montmartre och givetvis slängde vi fram filten igen i parken vid Sacre Coer. Och käkade crêpes med choklad och banan.

Här hade jag nästan dåligt samvete för vårt superväder och flyt: Nicole och Martin som förlovade sig här för två (?) år sedan hade ösregn hela resan och när de åt på finrestaurang upptäckte de för sent att den bara serverade sniglar. Men förlovade blev de ju i alla fall! (N och M: vi skänkte er en ömkande tanke vid Sacré Coeur. Ni hade förtjänat lite sol, det hade ni.)

Vårt hotell låg i Montmartre och var vint och skevt, trappan lutade åt ena hållet och golvet i rummet åt andra. Mycket charmigt, lite som i Karins gamla lägenhet i Gårda hemma i Göteborg. Att lampan i badrummet inte gick att tända kompenserades med att vi hade turen att få ett av två rum på femte våningen, vilket innebar en egen balkong! Den utnyttjade vi flitigt, på våra tre dagar hann vi göra det till tradition att varje kväll efter middag i Montmartre köpa med oss sex bitar maki passion på gatans sushiställe, och sedan avnjuta en andra middag med vin på balkongen. Medan en och annan lullig parisare vinglade hemåt fem våningar ner, förbi det lilla boulangeriet och butiken med äppeljuice, drack vi andäktigt av ett vin som lagrats i tolv år för att fukta våra strupar just här i Paris, just nu, just på den här balkongen. (Tack Björn och Malin som gett oss den flaskan från en vingård nånstans i Frankrike.. Vi har sparat på den länge för den var så fin, och nu kom den minsann väl till pass!).

Kommentarsfunktionen lagad!

Oops, upptäckte just att bloggen uppdaterat sig så att bara läsare med Google-konton kunnat kommentera här sedan ett tag tillbaka. (Tack ni snälla som uppmärksammat mig på detta). Jag utgår givetvis ifrån att felet är anledningen till att det kommenterats så lite här på sistone ;) He. Nu är det åtgärdat i alla fall och jag förväntar mig således horder av reaktioner från er alla. Ska vi säga så?

"Som oberoende journalist i Marocko måste man vara beredd på att offra allt" - Zineb al Rhazoui

Tidigare i våras var ju jag i Marocko och Västsahara på reportageresa med fotograf-Erik. Ett av reportagen vi gjorde publicerades idag i tidningen Journalisten. Det handlar om vardagen för oberoende journalister i dagens Marocko; om censur, trakasserier, korruption och en ofrihet som gör deras jobb till en hård och farlig kamp. 

Det var ett av de mest intressanta jobb jag gjort och fick både mig och Erik att reflektera över hur fantastiskt enkelt vi har det som svenska journalister, om man jämför. Västvärlden ser Marocko som en stabil (och ekonomiskt viktig) handelspartner och pratar ofta om Marocko som reformerat och öppet, men landet är mycket långt ifrån målet om yttrandefrihet och pressfrihet.

Lägger upp reportaget här om någon är intresserad av att läsa!