Bästa stället, bästa högtiden.

Det var en fantastisk midsommar i Bexet. Vi hade sill och köttbullar och färskpotatis och gräslök. Det var sol. Hela tiden. Emma hade gjort en hemmagjord lettisk midsommarost och hon och Johan hade tillagat egen snaps på vodka, sherry, citronskal och rosmarin. Den var den godaste snaps jag druckit. Vi gjorde blomsterkransar att ha i håret av blommor och blåbärsris, och vi dansade runt midsommarstången borta vid stranden. Vi köpte lotter och en vann två äggkoppar. En annan vann en kökshandduk. Vi badade i sjön, och det var kallt men det gjorde inget. Några tog en tur med båten och fiskade, och fick tio fiskar. Vi åt upp en och slängde tillbaka nio. När pojkarna skulle köpa fiskekort var kiosken tom så de lämnade en lapp, sådär som man gjorde förr. Vi lekte lekar också, kubb och fotboll, och försökte meta aborre från bryggan. Det var svårt, trots att vi grävde fram små maskar ur komposten. Och sen hade vi en quiz som jag och E vann. Och vi sjöng snapsvisor från ett häfte när vi åt lunch mitt på gräsmattan, och igen när vi åt våra grillade köttbitar på altanen på kvällen. Då kom det några myggor, men vi hade en liten gasmaskin som skrämde bort dem igen. Några knott ville käka upp våra anklar, och det fick de. En liten treat till alla dagen till ära. 

Det var en riktigt fin midsommar. Minst, minst topp två i svenska högtider. På delad förstaplats med julen. Tack för det David, Sofia, Sofia, Andreas, Phillipp, Björn, Malin, Emma, Johan, Ida och Petter! 

(Bilder finns men ligger på Sofias kamera. Jag laddar upp dem en annan dag. Här kommer några fina random från förra sommaren i Bexet.) 

__________________________
Edit: Bilderna ligger HÄR.

Bröllop i Muminland.

I helgen var vi på bröllop på Åland, eftersom Anders (mer känd som Söder) och hans tjej Sofia gifte sig. Samma dag som kronprinsessan och allt. Jag skulle fota hela kalaset som enda fotograf och var naturligtvis rätt nervös inför detta, men brudparet var så fina att det var svårt att misslyckas med uppgiften. Skönt! 

Dock inget bröllop utan fadäs. Under tiden som vi var upptagna med fotosession på Sofias sommarställe före vigseln passade David och Per på att fiska lite. Det gick sådär. Per råkade fiska upp David. Smack så hade D en krok rätt in i bakhuvudet, och där satt den rätt ordentligt kan jag meddela. Per fick trycka igenom hullingen med våld, så att den tittade ut på ett annat ställe, sedan knipsa av hullingen med en gammal rostig tång, och till sist drog vi ut hela kroken samma väg som den kom in. Sen gick David runt med två små vampyrhål i huvudet. Stylish. Det hela var dock väldigt skickligt genomfört, inte en droppe blod sölade ner nya fina kostymen!

Förutom detta gick allt galant - fin vigsel, roliga tal, grym fest. Och Per hade lyckats låna ett lyxhus gratis för oss tre att bo i, det gjorde inte helgen sämre. Nu är dessa bilder visserligen lågupplösta, men här är ett litet foto-smakprov!

"Så fixar du en spännande hemfärd" eller "Det är inte mycket här i världen som inte går att ordna med lite fjäsk"

Sak som är dålig att göra: att någon/några i resesällskapet slarvar lite vid kollen av när flyget hem ska lyfta. Arrival-tid och departure är ju inte samma sak.

Sak som är bra att göra: i ovan nämnda läge, fjäska. Ta på dig skulden, le, håll tummarna och sådant. Sedan, när de säger "det här GÅR inte att lösa", kom själv med förslaget att de får ge över era biljetter till ett annat flygbolag, som efter mycket om och men kan hitta en annan flight, som gör att ni trots allt kan flyga sista sträckan mellan Frankfurt och Göteborg samma tid som var planerat från början. Dock inte utan att behöva springa som små blå genom terminalerna vid varje byte. Hinn med alla med en minuts marginal. Slipp också betala extra för detta lilla jox. 

Voila, spännande hemfärd kirrad i ett nafs!

Las Vegas och Grand Canyon

Efter en femtimmars-roadtrip genom Nevadas ökenlandskap kom vi vid lördags lunch fram till syndernas stad, Las Vegas. Till vår stora glädje kändes hotellet superlyxigt, vi bodde på våning 18 (bara en sån sak), det stod TVÅ dubbelsängar i varje dubbelrum, poolområdet var jättestort och drinkarna som serverades vid bubbelkoppen likaså. (Vi bodde på Stratosphere, hotellet som har det stora tornet man ofta ser på bilder från Vegas. Det är ett av de billiga hotellen, men ändå väldigt, väldigt bra visade det sig.)

Första kvällen gick vi all in och köpte varsitt "drink as many Margaritas and Martinis as you can"- pass i baren på hotellet. Det var ett fantastiskt bra beslut även om Margaritasarna smakade som saltvatten efter ett tag. Det är nog inte meningen att man ska dricka många likadana på raken, men det blev en grym kväll. Vi piffade oss, drog ner på stan och kollade på spektaklet med neon in absurdum, flashiga casinon, män som delar ut små kort med strippor på och utöver det lite mer tuttar. Tuttar överallt. Det allra bästa med vår all you can drink - inledning av kvällen var att vi efter den inte behövde inmundiga mer alkohol, vilket gjorde att vi var vakna många timmar efter sista drinken och därför mådde prima när vi lade oss tillrätta vid poolen på hotellets tak följande morgon. Där hängde vi sedan resten av dagen. Bättrade på brännan och spelade volleyboll i poolen, så mycket att jag fick träningsvärk i händerna. Vi tog bara en paus, och det var vid lunchen när vi åt hotellets champagnebrunch. Det var bland det sjukaste jag sett i bufféväg (lite som kryssningen, och det hade man ju inte väntat att få en gång till så snart). Abel och Martin visste inte till sig av lycka. Det fanns verkligen all mat man kan tänka sig, samt en glassbuffé, perfekt röda jordgubbar i mängder och kakor och tårtor och ja, allt. Det är egentligen lite patetiskt hur oerhört lycklig man kan bli av mat och socker.

Kväll nummer två var kvällen då vi vågade börja spela lite, det måste man ju såklart. Vi började i lagom skala med de gamla välkända enarmade bovarna som man känner igen från Stena Line, avancerade via Roulette-maskinerna till riktiga bord, med riktiga dealers. En dryg kines vid namn Ping. Där spelade vi Black Jack för det sista som fanns kvar av den gemensamma kassan. Jag och Nicole fick äran att förvalta denna enorma summa och det var mycket roligt. Vi körde på tills en snubbe vid bordet leende sa "Well, you just have to be either smart or lucky" när vi hade jättemycket tur en omgång. Då gick vi.

David var coolast av alla och gav sig på en riktig pokerturnering med 23 deltagare. Vi lämnade honom där vid borden och roade oss lite till nere på Strippen där vi bland annat såg vattesprutandet utanför Bellagio, det som man alltid ser i alla filmer. När vi kom tillbaka hade David kommit 7:a, precis utanför pengarna, men var ändå hyfsat nöjd med sin insats. 

I går splittrades vi allihop. Martin och Nicole flög vidare till Santa Fe för att hooka upp med Niccans släktingar, Abel och Sara tog Concorden (bilen Abel och Martin köpt här) för att bila till Seattle och jag och David drog mot Grand Canyon i röda blixten, vår lilla hyrbil. En halvdan surprise var att det var fem-sex timmars bilkörning dit, vi (jag) hade fått för oss (mig) att det bara var en timme eller två. He. Följaktligen blev även dagens biltur tillbaka till LA något längre än planerat. Typ nio timmar istället för fem. Nåja. Tur att det är så skoj att åka bil.

Det visade sig dock vara tokvärt alla mil, Grand Canyon var precis så vackert som man hoppats på och verkligen en upplevelse. Det var helt sjukt hur mycket djur som fanns där. Vi såg säkert tio älgar/hjortar som bara stod och käkade när oss helt orädda, en miniekorre (form: ekorre, storlek: skogsmus. Que?) och något som vi bedömer måste ha varit antingen en räv, eller en bäver. Lite svårt att avgöra där. 

Där fanns bergslejon också. I en broschyr stod det att de sällan visar sig, men om det kommer ett lejon man backa utan att vika blicken, och om det ändå anfaller är det en sak som gäller: fight back. Bra att veta.
Vi hann fram precis i solnedgången igår och hade sedan en picknick med grillad kyckling, öl och schweizisk ost i tärning på sängen inne i trästugan vi bodde i. Den låg precis på kanten till canyonen, rätt mäktigt. Vi gick upp svintidigt (03.45) för att hinna ta oss till bästa spotten för att skåda soluppgången. Sen satt vi där på kanten och såg de rödaktiga bergen få mer och mer färg när solen tittade fram strax efter fem. Vi åkte vidare längs olika utsiktsställen längs med kanten och det blev bara mer och mer smashing för varje ställe. Det var nästan löjligt vackert. Hade vi haft mer tid (tex om det inte hade tagit nio timmar tillbaka till LA :)) hade vi såklart velat vandra ner i dalen också, kanske hela vägen ner till Coloradofloden, men med tanke på hur hett det var kanske det var lika bra att vi inte hann. Utsikten kunde inte gärna bli bättre ändå. Det som förvånade mig allra mest var att vi var helt själva överallt, bara jag, David och världens största canyon. Klockan var visserligen bara sju på morgonen men solen stod redan högt som mitt på dagen och jag hade väntat mig horder av turister. Men icke. Mycket bra!

Nu är semestern slut. Fem grymma veckor, vi är väldigt nöjda och också lite sugna på att komma hem till Göteborg och vår lägenhet. Och på att få lunch (något annat än hamburgare hoppas vi!) hemma hos mamma och pappa på torsdag.

Nu återstår bara att dra till flygplatsen i morgon och lämna bilen där. David har googlat firman där vi ska lämna bilen och den får allt annat än bra omdömen. De senaste femton recensionerna ger stället 1 av 5 möjliga poäng. Mest kritiska är de till dolda avgifter, man kan tex få betala extra om man kommer för tidigt och lämnar bilen. Biluthyrningsfirman heter "Dollar", låter inte överdrivet proffsigt det heller. Kan bli spännande!

Snart ses vi hörrni. Skoj! Tjingeling så länge.
Jay and Dee.