VM i disträskalle

Jag har lunchat med Martin varje dag den här veckan på GP.
Inte förrän idag (onsdag, dag tre!) märkte jag att han har ett gigantiskt gips på vänsterarmen. Han ramlade tydligen i söndags och bröt båtbenet.

Väldigt uppmärksamt av mig.

Kalaskalaskalas

Alla ni som var här i lördags på min något försenade 25-årsfest: TACK! Jag hade sinnessjukt roligt och det var skitkul att så många av er fick träffa varann.

Dagens roligaste person:

Den gamle mannen jag sprang på i nordstan, med tjocka tjocka glasögon och en reklamskylt med texten "STÖD SVÄLTANDE EJDRAR". Till det hade han en fjärrstyrd ejder, pimpad med allt möjligt glimmande som for omkring runt honom. Bland annat hade ejdern en myntkorg på ryggen där det låg kanske 19 kronor.

Jag. Fattar. Ingenting.

Nacksving och Piraten

Häromdan hängde jag och Karin på Nacksving med brorsorna när Strandvägen spelade in lite nya songs. Sen drack vi öl på Södra Liden, och undrade:

* Hur upptäcker de de där minimaliska skillnaderna som avgör om inspelningen "satt", eller ska tas om [400 gånger]. Alla i studion kunde sitta och snacka och plötsligt bara vända sig om och säga "JA! Ta DEN!", när samma snutt spelats en halvtimme. Jag är impad.

* Varför vill Peter Piraten [pirat som i sjörövaren, inte fildelaren] fylla på sin avskavda tand med guld? Är det för att komplettera pirat-tatueringarna och de påsydda pirat-lapparna på jeansjackan?

Tjusningen med småstäder

(Å, när David bloggat om det här kom jag också ihåg att berätta om utflykten vi gjorde på min födelsedag.)

Vi tog en sväng från stugan in till city -det vill säga Hylte- och bakom Lantmännen mitt emot gamla Engwalls mack var det "Försvarsutförsäljning".

Haha, det låter som att de säljer massa militärgrejer, sa jag och garvade. Det skulle jag såklart inte ha gjort, för det var EXAKT vad de gjorde. Inte bara gamla kalsonger (oh my god vad hemska), och militärjackor (stora som hus), utan också enorma uråldriga maskiner, kanske femton marinblå volvobilar och många olika sorters militärfordon.

Fynda en bandvagn, någon?

Sjukast av allt var nog ändå att de få saker som man faktiskt ville köpa var svindyra. Gammalt halvtrasigt konduktörs-myntrör: 300 spänn. Ful men cool slitstark permissionsbag: 200 spänn. Vi var nära att slå till på en fältapa (nån sorts cool gammal telefon i en väska) men förstod snabbt att de inte direkt går att plugga in i väggen hemma.

Jag är lite ledsen att en av militärfordons-spekulanterna (han i fransiga jeansshorts, långt hår och tubsockar i adidastofflor) inte syns på någon av bilderna. Han personifierade hela tillställningen.
Ni får helt enkelt nöja er med mannen i röda crocks, slips och truckerkeps som sålde ål från bagageluckan på sin volvo och undrade om vi snackade tyska. Tänk om han trodde att vi var turister! Vi som smälte in så himla bra.

Bonusinfo: David är ju i Jönköping i sommar och spelade poker i veckan med några grannar till en kompis. Han nämnde då att han skulle till "världens finaste ställe, som ligger utanför en liten håla: Hylte". Tre personer i pokersällskapet började skratta, och det visade sig då att de kom från Hylte. Vad är oddsen?

Så vips blev man 25.

Jag minns när jag var 17, då kändes det verkligen som att man skulle vara en helt annan människa vid 25. Det är jag inte. Eller jo, förresten, kanske är jag det. 25 är jag hur som helst numera! Födelsedagen firades i världens bästa Bexet. Det var mycket bad (den sinnessjuka värmen höll i sig) mycket kortspel, fiske, fikor och jag har fått så mycket fint att jag är alldeles, alldeles mållös.

I måndags lunchade jag med Johanna. Då fick jag det här (också fint): En rosa ros, ett kort med en same på, och ett par färgglada blanka trosor med volang och en blå rosett, baktill. Dessa tjusiga fick hon mig att plocka upp mitt på lunchrestaurangen där det säkerligen vimlade av GP-kollegor. Tack vännen!

Dagen då Michael Jackson dog...

...drack vi öl. Först på Kobbarnas väg, sen på Tranquilo och sen i Calles lokal vid Järntorget. Och trots att jag inte lyssnat på MJ nämnvärt mycket i mitt liv, var det hans dödsbesked jag minns mest från kvällen.
Det, och det faktum att Andreas inte kunde släppa det hela utan mobilmailade med sin bror om "chocken" resten av kvällen.

Det blir inte alltid bra...

... bara för att man försöker vara snäll.

Noah och Jorun vid havet i lördags.