En torsk och en kundvagn

Det senaste dyket jag gjorde innan den här helgen, måste ha varit mitt feberdyk vid Sipadan på Borneo förra sommaren. Det känns jättelängesen och jag har varit oerhört dyksugen alltsedan dess. I helgen fick jag chans att stilla behovet, för jag och Soffe åkte till Lysekil och hälsade på Johan! Han jobbar ju på Oxygene Diving där över sommaren och håller i dykkurser dagarna i ända. Det var skitmysigt. Kul att få dyka igen, jag såg en torsk och en kundvagn. På kvällarna grillade vi på klipporna och när Johan jobbade på dagarna låg jag och Soffe på bryggan och gottade oss i solen. Vädermässigt kunde vi ju omöjligt ha valt en bättre helg att åka till västkusten, det var så varmt att vi fick hoppa i vattnet var 10:e minut. Få saker är härligare än svensk sommar när den är såhär!

Mamma och pappa har hälsat på!

Vi har spelat minigolf, ätit middag på piren och i morse var de med i studion när vi sände Morgonskiftet. Jag tror att de tyckte att det var väldigt skoj. Jag tyckte hur som helst att det var väldigt skoj att ha dem där!

Bara så att ni vet: Jag var väldigt väldigt nära att vinna minigolfen. Väldigt nära. Men jag gjorde misstaget att kolla ställningen med tre banor kvar, och mitt pappsyke kunde inte hantera att jag och David låg precis lika. Så jag valde att förlora med två slag.

Varför jag inte bloggat så flitigt? Jo...

Mitt och Davids vardagsliv i sommar har sett ut ungefär såhär: En av oss kliver upp kvart över fyra, åker till radion och börjar sända vårt program klockan sex. Den andre, som fått sova ut och gotta sig (vi kör varannan dag), kliver in i studion vid åtta, och sen sänder vi till tio. Den som började sent är ibland med i nästa program också i två timmar, men vid lunchtid är vi så gott som alltid klara och kan lämna radiohuset för dagen. Då åker vi och käkar lunch på olika trevliga fik och restauranger i Jkpg. Vi varvar salladsbuffé med taccobuffé, pizza med kycklingbaguetter och thai med kinamat. Det är sweet.

Sen åker vi hem och slappar. Om det regnar är vi skitnöjda med det och ligger i soffan hela eftermiddagarna och kollar på skräp. Sen åker vi och köper godis och hyr film, alternativt åker och köper godis och tittar på fantastiska Planet Earth som jag fick av D på dvd i födelsedagspresent.
Om det är sol, lägger vi oss på Vätterstranden och halvsover i solen, badar, grillar på beachen och spelar poker med radiofolket eller Davids gamla vänner på en filt i solnedgången. Eller så spelar vi minigolf, eller fiskar i Risbrodammen.

Det är en ganska angenäm vardag, och den är anledningen till att jag inte suttit så mycket vid datorn härvid och skrivit roliga saker. För så säger man i Småland. Härvid och därvid. Här bortavid kan man också säga. Och så säger folket här A istället för O. Det är lite kul faktiskt. När vi sände en trailer i programmet där de pratar om friidrott, trodde jag att det var nåt fel eftersom de sa friidratt. Nu har jag dock vant mig. Det ord som vinner tävlingen över skönaste småländska uttrycket är ändå ÖVERSTYVT. Det låter ungefär som "uuööövestööjjvt", och det säger folk på allvar om sådant som är bra. Jävligt briljant ord.

Nehepp, nu ska vi nog åka och hyra en film eller två. Och köpa lite godis.

Födelsedagshelg i paradiset

Min födelsedag firade jag på det ställe på jorden jag älskar allra mest: Bexet.
På morgonen i lördags var vi kvar i Göteborg och mor och far sjöng för mig och vi åt frukost på altanen och allt var väldigt födelsedagigt och härligt. Sen drog jag och David, Anders och en hel drös vänner ner till sommarstugan i Bexet utanför Hylte. Fler anslöt där och gjorde min 24:e födelsedag otroligt go. Bad, sol, kubb, fotboll och grillning förgyllde dagen och sen satt vi på altanen hela kvällen och natten. Våra skratt hördes nog till andra sidan sjön. En gigantisk burk med Bullens Korv plockades fram framåt småtimmara, och bättre kan det ju inte gärna bli. =) Tack fina ni, det var sjukt mysigt att ha er där! Det kändes nästan som en födelsedag från barndomen, förutom att mormor inte kom med den traditionella födelsedagskaktusen gjord av gurka och geléhallon. Men mormor finns där ändå på nåt sätt, i Bexet.

Nu är vi tillbaka i Jönköping och det känns skitkul på radion. Vi har massor av projekt på gång i programmet och det är inte ens särskilt jobbigt att kliva upp sådär svintidigt som vi gör. Jag står själv vid spakarna varannan dag numera och det känns skönt. Ingen nervositet kvar. Bara pepp.