Inlåsta!

Det här är verkligen en sån sak som inte händer på riktigt. En äkta, reell konkretisering av en sån där "tänk om..."-historia som man tänker på ibland. Följande hände mig igår;

Efter helgens kalasande och avsaknad av tentapluggande kände jag att det var en bra idé att åka till skolan och läsa lite igår kväll. Flera hade pluggat i skolan under dagen men på kvällen var det bara jag och D som satt där. Vi tragglade pressetiska problem, kommunallagen, förvaltningsbesvär och kommunfullmäktiges befogenheter och det gick bra. Våning två is the shit. Vid ettiden var det läge att ge sig och åka hem, så vi packade ihop våra böcker och gick till dörren. Den var låst. Jag tryckte ganska många gånger på den blå nyckel-knappen [samt försökte forcera dörren med "kraft" vilket väckte hysteriska skrattattacker från D]
- Haha, du ser väl att vi är inlåsta! sa han ganska snabbt och skrattade. Logiken säger att även de andra dörrarna kommer vara låsta.
- Meh, klart vi inte är, log jag. Ut kommer man alltid såklart! Sen provade jag nästa dörr. Och nästa. Och nästa. De var låsta. Den blå knappen hjälpte inte och inte ens när vi kunde ta hissen ner till ytterdörren i A-delen av huset gick det att komma ut. Där stod vi, med händerna mot den glasruta som fanns mellan oss och den söndagskvällslugna Vasagatan utanför. Och hur absurt det än kändes så var det precis så; det var faktiskt omöjligt att ta sig ut.

Tillbaka uppe på tvåan hittade vi en skylt med texten: "Inlåsta?/Går larmet? Ring xxxxxxxx"
Då kan man lätt tro att någon ska svara och tala om vad man ska göra. Men oh no, claro que no. Inget svar första gången. Inget svar andra gången. Inget svar femte gången heller. Bara signaler i all evighet.

Så vi fick helt enkelt övernatta i skolan. Bland det märkligaste och mest komiska jag någonsin varit med om. Vi skrattade åt det väldigt, väldigt länge. Sov totalt nån timme, kanske. Max. Tur att skolan har stora fönster; vi fick ju uppleva vad som händer i den änden av Vasagatan under en vanlig söndagnatt i juni. Det är få förunnat ska jag säga. (Det är ganska många taxibilar, och en och annan person som promenerar.) Natten blev till dag och så småningom kom människor och låste upp. Jag stannade kvar hela dagen idag också och tentapluggade, så nu har jag dygnat i skolan. Vore ju själva fan om man inte sätter high score på tentan då ;)

Anekdotvärdet på den här storyn känns rätt högt, faktiskt. Det ska man inte glömma bort! =) Någonstans var det ju definitivt värt det, på nåt sätt.