#deadline

Nu kommer uppropet från min bransch, som jag och tusentals andra kvinnliga journalister skrivit under. Det är stort det som händer just nu. En revolution.

Lyssna till exempel här när min kompis Emma berättar i P1 om sina erfarenheter från en stor svensk redaktion.

#deadline

Palalalalalma

Sen var det dags för nästa resa: Palma med jobbet. Så otroligt lylligt att ha en arbetsgivare som tycker att "götta sig på Mallis tre dagar" är en go grej att bjuda 80 anställda på. För det var en jädrans go grej att åka på en tisdag-torsdag en vanlig vecka i oktober. Det vill jag lova.

Flygdebaclen bara fortsatte dock, det är som att jag och flyg är en jinxad kombo 2017. Straffet för att en unnar sig att flyga trots att det är så hemskt för miljön, kanske. Den här gången var vår första flight försenad, men vi hann precis lagom till anslutningsflyget i Dusseldorf. Som då också visade sig vara försenat, och sedan helt inställt. Då blev vi ombokade till dagen därpå, men eftersom vi redan som det var hade så lite tid i Palma köpte min chef då nya biljetter till oss till en flight senare samma kväll (vi var sju som åkte från Göteborgskontoret). När vi precis betalat de 10 000 kronorna sa personalen vid incheckningen att planet var överbokat, och att vi hade fått plats 20-26 på reservlistan. De hade alltså sålt biljetter till oss som inte fanns. Vi kunde trots det inte få pengarna tillbaka, fem minuter efter köpet.

Här nånstans kickade min ge aldrig någonsin upp-egenskap igång å det grövsta, så jag tillbringade hela eftermiddagen med att stå vid olika diskar och tjata på olika flygplatsmänniskor. Mina kollegor följde efter i en lojal svans och undrade nog när jag skulle ge upp. Men det ligger bara inte för mig att ge upp i det läget, och speciellt inte när häng vid medelhavet hägrar. Så vi gick till gaten trots att flera olika personer hade sagt till oss att det var "absolut noll procents chans" att vi skulle komma med. Och till slut hade så många andra på den där reservlistan gett upp, och gatepersonalen blivit så engagerade i att hjälpa oss, att v i  k o m  m e d, trots att de bara släppte på tio reserver. Alla sju av oss kom med, men inte kvinnan som reste ensam och var precis efter oss i kön. Väldigt mycket tur för oss alltså. Det är svårt att återge lyckan men här hade vi alltså kastats mellan hopp och förtvivlan en hel dag, och insåg till sist att vi inte skulle missa Palma helt, bara bli ganska många timmar sena. Mina kollegor pussade mina kinder blöta i euforin och jag fick känna mig lite som en hjälte. Älskar när aldrig ge sig ger utdelning (vilket det ju nästan alltid gör).

Sen var vi i Palma! I en dag, eftersom vi missat dag ett av de två vi skulle ha på plats. Men vi hann i alla fall äta gott två kvällar, hänga vid en pool, åka på vinprovning på en vingård och ha världens härligaste eftermiddag på en strand med kristallklart vatten och sån där guldgul eftermiddagssol som gör att allt ser ut som en reklamfilm. Kändes nästan overkligt.

Sen åkte vi hem, och vid mellanlandningen i Köpenhamn tänkte jag att den här hemresan nog går enligt plan ändå. Det gjorde den inte. Flighten Kph - Gbg var: inställd. Orkar inte ens kommentera hur orimligt detta är. Kom hem sent på kvällen istället för tidig eftermiddag och ja, jag har börjat skicka krav på ersättning till alla berörda flygbolag, de är några stycken by now. (Tack snälla ni som tipsade om att man kan kräva ersättning, jag hade dock redan upptäckt den här härliga EU-paragraf 261/2004 som tur var. Räknade ut för några veckor sedan att flygbolagen är skyldiga mig och min lilla familj över 40 papp (!) om vi får alla ersättningar som vi har rätt till, för försenade flyg bara den här sommaren och hösten. Så knäppt. Jag har skickat in det som behövs, återstår att se vad de faktiskt kommer att betala ut...)

Their big fat spanish wedding

Det var en hel del som talade emot att vi skulle komma iväg till Spanien när våra vänner Ted och Mania gifte sig i Toledo i slutet av september. Först blev vårt hemreseflyg inställt, vilket vi fick veta på förhand. Jag lade fem timmar på att komma fram till flygbolagets chatservice och eftersom det såklart inte fanns fler avgångar till Göteborg den dag vi skulle åka lyckades jag få ombokat biljetterna till en annan destination: Vilnius, Litauen. Köpte nya flygbiljetter Litauen-Göteborg. Drygt men okej.

Sen var det oklart om mina föräldrar skulle kunna passa Nils som planerat, eftersom pappa fick göra ett extraingrepp efter sin knäoperation han gjort i början av hösten. Vi skulle åka på torsdagen, och på söndagen gav mamma slutgiltigt besked: det skulle funka. Gött! Följande natt vaknade vi av att Nils fått höstblåsor. Såg nu verkligen den där resan flyga ut genom fönstret när vi låg och blåste och blåste på hans stackars varma händer på natten. Dagen därpå var han dock helt opåverkad och efter det hade han inte ont alls av blåsorna. Ingen feber, inget kli, inget ont. Otroligt! Vi fick upp hoppet om resan igen.

And theeeeeen...fick jag hög feber. Det var nu två dagar kvar till avfärd. Mådde sjukt dåligt faktiskt. Vägrade hur som helst ge upp hoppet, och på morgonen för avfärd vaknade jag feberfri. Förstår ni lyckan? Snacka om mirakelkänsla! Jag hade nog åkt ändå, men det var ju rätt skönt att slippa en heldags resande med feber.

Spanien var toppen på alla vis. Det var magiskt att få hänga på hotell en långhelg med Axel och en massa vänner, äta svingod mat, gå runt i den otroligt vackra gamla stadskärnan i Toledo och inte minst: få sol och pool. Njöt enormt. Axel och mitt ex Johan visste ju redan innan att de gillar varann, men här fick de verkligen maxa sitt gemensamma intresse: lek i vatten. De var oskiljaktiga. Fint.

Själva vigseln lämnade inte ett öga torrt. Johan var vigselförrättare (på låtsas, för Ted och Mania hade smyggift sig i Göteborg någon månad tidigare av praktiska skäl), Manias syster höll det mest välformulerade tal jag hört (ville spela in det för att sno alla snygga formuleringar) och vi satt med utsikt över hela staden. Sen kom det en aldrig sinande ström av tapas och dryck innan middagen. Spanjorers grej vid bröllop verkar vara överflöd av mat. Inte oss emot.

Det var magiska dagar på plats. Hemresan blev dock en go repris av sommarens Italien-flygresor: det vill säga inkluderade försenat flyg, missad anslutning och ofrivillig hotellövernattning. Den här gången hade vi biljetter med ett riktigt skitbolag (Ryanair), som snabbt deklarerade att de tog på sig noll ansvar för förseningen. För att komma hem till Göteborg DAGEN EFTER planerat, fick vi alltså köpa helt nya flygbiljetter. (Igen, det hade vi som sagt redan gjort en gång.) De kostade 8000 spänn. Det var: inte kul. Behöver väl inte säga detta, men inte heller denna flight var i tid.

Nils hade det hur bra som helst med mormor och var inte ett dugg bekymrad över vår extranatt borta, men de här två föräldrarna som satt fast i Vilnius och inte kom hem till sin lilla unge? Ganska förfärade.
Har väl aldrig varit med om något mer fantastiskt än att hämta honom på förskolan den måndagen.

Såhär gött var det i alla fall att vara på bröllo i Toledo! Tycker att fler ska gifta sig på roliga platser, för det är ju ljuvligt att få vara med. Och i efterhand var det såklart värt allt strul och skit, även om det känns lite orimligt att prislappen för oss för deras bröllop landade en ganska bra bit över 20 000. Jaja.

Det jag kommer bära med mig i minnet är följande:

En första november

Var i Kalmar i helgen och hälsade på Sofia. Så jädra fint det är med bästisar ändå, när man kan komma instövlandes en sen fredagskväll och sedan nästan bara ligga i en soffa och äta godis tillsammans hela helgen. Vi var på en loppis också, och satte upp en hylla i S kök. Ett kök hon renoverat från grunden, typ själv, kommer aldrig sluta imponeras av den kvinnan. Herregud.
Saknade absolutely nothing but vår tredjedel N som inte var med den här gången.

Hemsk hemsk (nåja) sak som hände på tåget förresten: En kvinna i sätet framför mitt tvångskonverserade sin bordsgranne, som råkade nämna att hon var musiker. Kvinna nummer ett sa då att hon skrivit sin första låt dagen innan, och spelat in den på mobilen. Och: "Kan inte du lyssna på den och säga vad du tycker?". Sen satte hon på med ljud så att hela tågvagnen hörde. Så mycket diskant, evighetslång låt. Tippar på att samtliga passagerare skruvade obekvämt på sig den stunden. Huu.

Nu har jag två ensamkvällar framför mig eftersom Axel och Nils åkt till Bergsvik, pga höstlov. Jag och våra vänner Wiman-Weimanns (bästa namnkombon) följer efter på fredag. Ska försöka hinna blogga ikapp som Jenny så fint påminde mig om nyligen. Det är DAGS! Ni får leva med att det kommer några inlägg av typen "saker som hände för en månad sedan" här nu.

En sak som hände alldeles nyss var att Nils var bjuden på Halloweendisco på förskolan och var urpeppad i minst en vecka ("jag bjuden på fest idag!"). Att han var lite för rädd för sin spökdräkt för att våga ta på sig den när det väl var dags bekom honom inte, lyckan var gjord ändå. Gröna popcorn och rosa mjölk liksom! Och hans förskolebästis Y var utklädd till spindelmannen, hon hade varit väldigt tuff lät det som.
Det är ju något väldigt, väldigt rörande med när ens unge liksom har egna happenings i sitt liv. Egna nya kompisar och saker att berätta om. Lilla stora unge.