Fick en kommentar på förra inlägget som löd såhär:
"Förstår faktiskt inte problemet med rubriksättningen när en ser till kontexten. För mig är det ett liknande uttryck som "curiosity killed the cat", det vill säga det beskriver en person vars egenskaper ledde denne till en så pass farlig situation att det krävde hennes liv."
Fattar såklart hur du menar, men ska försöka förklara igen!
Svaret finns lite i din egen fråga faktiskt. Du skriver ju: "...vars egenskaper ledde denne till en så pass farlig situation att...". Jag tycker det hade varit rimligare (om än kanske inte perfekt) att sätta en sådan rubrik som DN gjorde om det exempelvis hade handlat om en journalist som rapporterade från fronten i Syrien. Att befinna sig mitt i en eldstrid är ju per definition farligt, och det skulle då kunna betraktas som att en journalist kalkylerat med den (uppenbara) risken och bedömt att "viljan att berätta" vägt tyngst.
Du beskriver det som att Kim Walls egenskaper/vilja ledde henne till just en sådan "farlig situation". Och det är det här som är grejen: att stämma träff för att intervjua en till synes reko man, uppmärksammad och respekterad, borde ju inte vara en farlig situation! Det borde inte vara en situation där en behöver kalkylera om risk. Det går såklart ALDRIG att veta vad enskilda individer kan ta sig till, men i det här fallet finns det ju ett strukturellt problem: nämligen mäns våld mot kvinnor.
Och det är väl det här som är den springande punkten för alla oss som reagerat mot rubrikvalet: att en sådan rubrik liksom "ger efter" för faktumet att det är farligt för en kvinna att ensam träffa en okänd man. För en intervju eller i ett annat sammanhang. Som om mäns benägenhet att utföra våld mot kvinnor (eller män) vore något statiskt och opåverkbart, och att Kim Walls journalistiska vilja så att säga "drev henne mot fällan", att det var den delen i hela skeendet som var det som gick att påverka.
Att lägga fokus där (på hur hon själv försatte sig i den farliga situationen) tar också lite skulden från det mördaren misstänks ha gjort: det vill säga valt att döda henne. Rubriken antyder att det skedde för att hon "hamnade" i den farliga situationen, inte för att mannen valde att ta livet av henne (om det nu är vad som skett osv).
För det är ju det som borde lyftas upp varje gång en sån här sak händer, om vi ska kunna närma oss ett samhälle där det inte gör det. Vad är det som händer, varför händer det och vad kan vi göra åt det? Självklart finns det saker att göra!
Jag förstår helt hur du menar med curiosity killed the cat, och också hur rubriksättaren tänkte när hen skrev. Men det går ju att diskutera ordvalen ändå, även om uppsåtet varit det allra bästa! (DN-redaktionen verkar ju själva ha reagerat på samma sätt, eftersom de ändrade rubriken redan till den andra upplagan. Då stod det istället "Kim Wall levde för att berätta", eller något liknande – nästan motsatta betydelsen alltså. Ett bättre val.)
Hoppas det blev tydligare hur jag tänkte kring detta, och tack för din kommentar!
PS. Om ni som kommenterar anonymt gör det för att ni inte vill att jag ska veta vilka ni är kan jag såklart leva med det, men om inte; skriv gärna namn. Det är roligare att veta vem jag pratar med :)
"Förstår faktiskt inte problemet med rubriksättningen när en ser till kontexten. För mig är det ett liknande uttryck som "curiosity killed the cat", det vill säga det beskriver en person vars egenskaper ledde denne till en så pass farlig situation att det krävde hennes liv."
Fattar såklart hur du menar, men ska försöka förklara igen!
Svaret finns lite i din egen fråga faktiskt. Du skriver ju: "...vars egenskaper ledde denne till en så pass farlig situation att...". Jag tycker det hade varit rimligare (om än kanske inte perfekt) att sätta en sådan rubrik som DN gjorde om det exempelvis hade handlat om en journalist som rapporterade från fronten i Syrien. Att befinna sig mitt i en eldstrid är ju per definition farligt, och det skulle då kunna betraktas som att en journalist kalkylerat med den (uppenbara) risken och bedömt att "viljan att berätta" vägt tyngst.
Du beskriver det som att Kim Walls egenskaper/vilja ledde henne till just en sådan "farlig situation". Och det är det här som är grejen: att stämma träff för att intervjua en till synes reko man, uppmärksammad och respekterad, borde ju inte vara en farlig situation! Det borde inte vara en situation där en behöver kalkylera om risk. Det går såklart ALDRIG att veta vad enskilda individer kan ta sig till, men i det här fallet finns det ju ett strukturellt problem: nämligen mäns våld mot kvinnor.
Och det är väl det här som är den springande punkten för alla oss som reagerat mot rubrikvalet: att en sådan rubrik liksom "ger efter" för faktumet att det är farligt för en kvinna att ensam träffa en okänd man. För en intervju eller i ett annat sammanhang. Som om mäns benägenhet att utföra våld mot kvinnor (eller män) vore något statiskt och opåverkbart, och att Kim Walls journalistiska vilja så att säga "drev henne mot fällan", att det var den delen i hela skeendet som var det som gick att påverka.
Att lägga fokus där (på hur hon själv försatte sig i den farliga situationen) tar också lite skulden från det mördaren misstänks ha gjort: det vill säga valt att döda henne. Rubriken antyder att det skedde för att hon "hamnade" i den farliga situationen, inte för att mannen valde att ta livet av henne (om det nu är vad som skett osv).
För det är ju det som borde lyftas upp varje gång en sån här sak händer, om vi ska kunna närma oss ett samhälle där det inte gör det. Vad är det som händer, varför händer det och vad kan vi göra åt det? Självklart finns det saker att göra!
Jag förstår helt hur du menar med curiosity killed the cat, och också hur rubriksättaren tänkte när hen skrev. Men det går ju att diskutera ordvalen ändå, även om uppsåtet varit det allra bästa! (DN-redaktionen verkar ju själva ha reagerat på samma sätt, eftersom de ändrade rubriken redan till den andra upplagan. Då stod det istället "Kim Wall levde för att berätta", eller något liknande – nästan motsatta betydelsen alltså. Ett bättre val.)
Hoppas det blev tydligare hur jag tänkte kring detta, och tack för din kommentar!
PS. Om ni som kommenterar anonymt gör det för att ni inte vill att jag ska veta vilka ni är kan jag såklart leva med det, men om inte; skriv gärna namn. Det är roligare att veta vem jag pratar med :)
