Precis som förra sommaren kör vi upplägget två veckor på vardera sommarstället. Två veckor hav, två veckor sjö. Två veckor västkust, två veckor Småland. Nu är Bergsviksveckorna till ända och i morrn drar vi vidare. Men så gött det har varit! Lite dassigt väder först, men det var mysigt ändå och Johanna, Erik och Gunnar kom hit några dagar. De har en båt som de ärvt efter Eriks pappa och som de inte riktigt hade någonstans att ha, så nya planen blev att den ska bo här. Här fanns nämligen båtplats men ingen båt. Sjukt bra plan, men det krävdes en del meck för att få det hela på plats. Först behövdes en "impeller" (nej jag vet inte vad det är) till motorn, som Erik åkte typ 15 mil för att köpa. Sedan kom de hit (10 mil från Göteborg) bara för att inse att den där lilla delen som Erik köpt, den hade Johanna städat bort ur bilen innan de åkte. Och slängt. Så hon fick vända hem igen, 20 mil tur och retur, och leta i soporna. När hon kom tillbaka sa Erik att det "faktiskt var några muttrar med också", som hon alltså inte hade fått med sig. Ja ni fattar. Den nivån. Och detta var bara innan Erik och Axel gjorde själva jobbet, dvs åkte hela vägen till Onsala härifrån (till Göteborg och några mil till) och hämtade båtskrället och körde hit det och sen gjorde i ordning båten till den perfekta fiskefarkosten. Allt det där förlöpte dock utan missöden, så nu finns här en båt!
Och BELÖNINGEN sen när barnet fick ta livets första båttur. Mycket stor. Det var kanske inte precis omedelbar kärlek, vårt lilla kid satt så koncentrerad han bara kunde i knät med små grepp om mina handleder hela färden. Inte rädd, inte heller inte rädd. Men efteråt, när det liksom fått sjunka in: herre vad han gillade båtupplevelsen då. Där! Brum! Där! Brum! DÄR, BRUM! Ville inte göra något annat än att vara på stranden/bryggan.
Han har förresten slutat krypa och kommit igång ordentligt med gången nu, med en hel del frustration som följd eftersom han inte kan springa riktigt så snabbt och obehindrat som han vill. Vissa stunder (oftast, som tur är): total solstråle. Andra: Så frustrerad. Vill bli buren, vill sen inte bli buren, vill gå själv nedför backen, vågar inte riktigt gå nedför backen. Och då blir han tokig! (liksom föräldrarna). Men det kan man ju förstå.
Annan grej – som inte kan ha undgått någon som rört sig om än sporadiskt i något endaste socialt medie – det är ju en väääldigt gynnsam bärsommar. Herregud vad här är hallon och blåbär. Knäppa mängder. Vi plockar hela tiden, Nils äter sig mätt och bajsar minst dubbelt så ofta som vanligt. Springer naken i hallonsnåren. Det är sommar, allt är som det ska.
(Tack alla Vikengrenare för väldigt härligt häng!)
Och BELÖNINGEN sen när barnet fick ta livets första båttur. Mycket stor. Det var kanske inte precis omedelbar kärlek, vårt lilla kid satt så koncentrerad han bara kunde i knät med små grepp om mina handleder hela färden. Inte rädd, inte heller inte rädd. Men efteråt, när det liksom fått sjunka in: herre vad han gillade båtupplevelsen då. Där! Brum! Där! Brum! DÄR, BRUM! Ville inte göra något annat än att vara på stranden/bryggan.
Han har förresten slutat krypa och kommit igång ordentligt med gången nu, med en hel del frustration som följd eftersom han inte kan springa riktigt så snabbt och obehindrat som han vill. Vissa stunder (oftast, som tur är): total solstråle. Andra: Så frustrerad. Vill bli buren, vill sen inte bli buren, vill gå själv nedför backen, vågar inte riktigt gå nedför backen. Och då blir han tokig! (liksom föräldrarna). Men det kan man ju förstå.
Annan grej – som inte kan ha undgått någon som rört sig om än sporadiskt i något endaste socialt medie – det är ju en väääldigt gynnsam bärsommar. Herregud vad här är hallon och blåbär. Knäppa mängder. Vi plockar hela tiden, Nils äter sig mätt och bajsar minst dubbelt så ofta som vanligt. Springer naken i hallonsnåren. Det är sommar, allt är som det ska.
(Tack alla Vikengrenare för väldigt härligt häng!)
