måndag 28 maj 2012

Hippan.

I helgen har vi haft möhippa för Nicole som gifter sig nästa helg. Möhippa för bästa vän = mycket roligt. Jag och Sofia har planerat i månader och det känns sjukt skönt att nu kunna konstatera att det blev en jäkligt lyckad tillställning. Men ACK vad slut jag är nu! 17 personer var vi, 17 personer som vi har fixat övernattning för i Sofias föräldrars hus på Mimersvägen, och så har vi och styrt upp aktiviteter och måltider för ett och ett halvt dygn till alla dessa glada brudar. Det blir många organisatoriska utmaningar och sinnessjuka mängder mat, kan jag meddela.

Men det var fantastiskt. Det var asroligt. Jag tog massa bilder som jag ska lägga upp här så fort jag bara orkar. Men just nu, just nu ska jag bara SOVA. Hejdå!

fredag 25 maj 2012

Hackad av en sekt?

Idag alltså. Började med ryggontet från helvetet. Sen tappade jag min iPhone i marken så att den sprack. Vilket var väldigt störigt. Men jag hade ju nästan bett om det så som jag gått runt och predikat hur min telefon minsann aaaldrig får en enda liten skråma trots att jag inte har något skydd på den. I had it coming så att säga. Sen på jobbet var jag så trött att jag knappt visste vad jag sa, jag fick anstänga mig för att svara relevanta saker när folk tilltalade mig. Och jag har fick för mig att jag glömt min kaffekopp med bubbelvatten i bokhyllan där vi har alla tidningarna. Gick tillbaka dit och kollade. Upptäckte att koppen inte alls var där. Letade lite här och var efter den, på toa, vid skrivarna osv, och till slut hittade jag den inställd i knähöjd i min bokhylla bakom skrivbordet. Eh.

Sen blev min blogg hijackad av en amerikansk religiös sajt (!). No joke. Försökte komma in på den och möttes hela tiden av det här:


"MEGA SITE OF BIBLIC PROPHECY AND INFORMATION", står det. När man skriver in adressen till den här bloggen.

Och jag skojar liksom inte ens! Var tvungen att be D gå in på sin dator hemma och kolla att bloggen mådde bra, och det gjorde den ju. Nu är jag också hemma och här mår bloggen bra även på min dator, yey.

Förutom all denna crappiness har jag i alla fall också klippt mig idag. Det är ju värt nästan vad som helst. Friska toppar igen, hallelujah osv. Kände mig som en movie star på stan tack vare kärnfriskt hår. Tur det iaf.

onsdag 23 maj 2012

Yey på den

Alltså mitt jobb just nu...(!)

Igår kväll fick jag ett mail från den där EU-pressorganisationsgrejen som gav mig stipendiet för att åka till Japan förra året. De bara "Hej! Vill du komma på ett EU-seminarium i början av nästa vecka? Vi står för flyg hotell mat."

Så nu blir det hej hej Bryssel måndag-tisdag, och då tänker jag passa på att träffa Sigrid och pussa på hennes nykläckta lilla bebis Nora. Hurra!

Och alltså, jag undrar lite hur detta flow kommer sig. Detta är den sjätte (!) betalda utlandsresan jag blivit erbjuden på olika sätt genom mitt jobb bara de senaste månaderna. Varav ett, som handlar om ett reserep jag ev ska göra i höst, går ut på att jag får välja destination (!) och tidpunkt själv. Jag som tycker det är himla lyxigt att kunna tjäna pengar på reportageresor även när jag (som oftast, såklart) betalar själv. Så förlåt om detta blev värsta skryteliskrytinlägget, var bara tvungen att sjunga ut ett litet hurraa över alla dessa goa grejer som trillat in på sistone. (Och det är tur att såna här göttegrejer händer också, det gör ju att man står ut med dagar då man har noll inspiration, då det känns som att man glömt bort hur man gör när man skriver och dagar då man inser tror inser att det aldrig blir någon fastanställning aktuell på den arbetsplats man vill vara på. Nu bara: gör inget! Älskart ändå!)

tisdag 22 maj 2012

Om mat.

Grejer som gör att D ligger på plus den här veckan: Att han hade den goda smaken att köpa med sig hemmagjord pesto, chili-olivolja, färsk Pecorino och lokalproducerat rödvin på omärkt glasflaska hem från Italien. Och också att han när jag kom hem från jobbet i söndags kväll hade lagat pasta med musslor och kräftstjärtar och vitt vin. Sjukt gott.

Kände pressen att jämna ut så nu står jag och lagar till kycklingpasta med sås gjord på parmesan, vitlök och trattkantareller. (Finns ju ett enormt förråd kvar från i höstas). Lite lyx i vardagen. Tänker att det här med god mat är ju grejen med livet alltså. Bestämmer mig här och nu för att unna mig att gå på restaurang oftare och för att bli lika bra som D på att föreslå att vi ska laga extrasmarriga grejer vi aldrig lagat tidigare, även vanliga tisdagskvällar.

söndag 20 maj 2012

Grekland

Nu är jag hemma igen, både från Aten och från sommarstugan i Bexet där min älskade kusin gifte sig igår. Mer om detta senare. Först en liten recap från Aten! Jag hade inte med mig min kamera men har naturligtvis (som om jag skulle kunna låta bli liksom..) knäppt några bilder med iPhonen.

Alright. Jag fick alltså en ministund på mig att dra hem och packa i tisdags, och sedan vips satt jag och Robin (fotograf) ett plan till Aten. Vi mellanlandade i Paris och flög genom det åskoväder som vid samma tidpunkt fick Frankrikes nye president Hollandes flygplan att vända sedan den träffats av blixten.


Robin hade inte gjort klart sitt bokslut och var tvungen att sitta och hetsdeklarera på planet. Tyckte rättså synd om honom för detta. 


Medan vi satt på planet blev det klart att Grekland tvingas hålla ännu ett nyval, i juni, sedan försöken att bilda regering efter parlamentsvalet den 6 maj brakat samman. Det gjorde att vi skulle lämna text även till onsdagstidningen, så vi kastade oss in till centrum, checkade in på hotellet och sprang ut på stan för att snacka med folk, vilket jag ju skrev om i förra inlägget kom jag på nu.
När vi väl fått iväg allt material åt vi crêpes på ett ställe på Skoufa. Det var asgott.


På onsdagsmorgonen promenerade vi genom Plaka och upp till Akropolis, där vi intervjuade turister vid Parthenon om vad de tyckte om krisen.


Vägen upp och ner var en angenäm promenad, så himla fint överallt.


Jag såg en dörr som jag ville fota och en gubbe gick förbi helt lägligt.


Vi intervjuade ungdomar på en strand i Glyfada. Senare på vägen hem i flygplanet vågade Robin inte kopiera bilderna därifrån, eftersom han trodde folk intill skulle tro att han hade smygfotat bikinibrudar på playan.


Vi pratade också med greker som arbetade på rika européers stora yachts i hamnen. De berättade att till och med dessa lyxlirare ligger i hamn mer nu eftersom bensinen är så dyr. 


Jag passade på att doppa tårna i Medelhavet och kände att jag nästan dog av lycka. 
(Såg även en pelargon-buske, visste ni att de finns som buskar?!)


Vi knallade förbi parlamentet på Syntagmatorget. Nästan inga spår finns kvar av de många och stora demonstrationer om krisen som hållits här det senaste året. Nu har läget liksom blivit vardag. Kravallstaketen är undanstoppade i ett hörn, redo att användas om de skulle behövas. Robin fotade parlamentet och jag fotade Robin.


Utanför parlamentet jobbade vakter med sjukt roliga bollar på fötterna. De gick med en mycket konstig stil.


Vi åt lunch och jag passade på att äta cirka 400 gram ost, och så lite sallad på det. Mycket gott.


På kvällen hängde vi runt på en roof top bar med utsikt över Akropolis och hela staden. Där satt vi i solnedgången och snackade med folk om krisen, uppdraget var ju att se hur den påverkar den unga generationen. En ganska chockerande grej är att vi upptäckte att precis alla människor runt eller under 30 år funderar på att lämna Grekland, de ser ingen framtid i landet. Mer om det kan man läsa i dagens GP (söndagstidn.). 


Utanför mitt hotellrum fanns en go takterass. Sista dagen hann jag ligga och sola där (på ett soldäck) en liten stund innan vi åt frukost, för det var varmt redan väldigt tidigt. Det kändes lyxigt att sista dagen blev så ostressig, reportageresor brukar ju vara sjukt hektiska annars.


Efter sista intervjun med en grekisk kille som tänker flytta så snart han är klar med sin utbildning, käkade vi souvlaki (gyros) i väntan på att åka till flygplatsen. Robin snackade med bildredaktör-Frida i telefon.


Och sen kom vi hem!

onsdag 16 maj 2012

Hux flux smick smack: Aten

Så händer det äntligen. Lite action i tillvaron. Gick till jobbet som vanligt i morse, var ensam på utland idag. Satt efter morgonmötet och läste nyheter i godan ro när nyhetschefen kom och bara "Johanna! Har du ditt pass? Vi vill att du drar till Grekland om en timme, går det?" Och man bara ehjadetgårsuperbraserru. 

Dessutom fick jag åka med duktiga fotografen Robin som jag redan känner, win på den.

Saker jag är stört nöjd med i detta nu:

1. Att vi lämnade flygplatsen (som ligger 40 min från Aten centrum) först halv nio på kvällen och ändå på något vis lyckades ta oss till stan, intervjua människor om krisen, ta bilder, sätta oss i ett gathörn och skriva/redigera bilderna, koppla upp oss med mobilen trots krångel och lämna ett reportage i tid. Tror vi skickade in det 22.20 eller något sådant. Älskar den här kicken!

2. Det är varmt. DET ÄR VARMT! Ojade ju mig senast häromdagen för hur avis jag var på D som är i värmen, och vips är jag själv här vid medelhavet. Inte på semester förvisso, men ändå. 

3. Man ser Akropolis från mitt hotellfönster. 

Robin med taxikvitton i näven. En bunt chauffören plockade
fram med orden "här! välj vilket du vill" efter att Robin bett om
att få kvitto på resan...  Ett beteende som känns ganska kopplat
till krisen vi är här för att rapportera om kan man säga. (!)

måndag 14 maj 2012

När man träffar på folk man inte känner utan bara "känner"

Annan grej om helgen:

Jag såg Mikebike när jag och Nicole stod och spanade på alla löparna på varvet. Han hade just börjat gå ett par steg men såg ändå inte alltför förstörd ut. Bra jobbat alltså.

Och då tänkte jag såklart skriva "Wohoo heja komigen" eller något annat smart, MEN så slog det mig: Vi har ju aldrig träffats. Vi har förvisso internetkommunicerat och jag har hängt med hans tjej Josefine några gånger, men han kan ju inte rimligen komma på vem jag är om jag plötsligt tjoar heja från ingenstans. Såg framför mig scenariot att han skulle stanna till mitt i löpsteget, rynka ögonbrynen och bara "men vem ÄR DU?" och helt komma ur fas och missa sitt tidsmål för loppet och kanske stanna upp klungan så att någon snubblade. Eller så.

Allt detta hann jag tänka på en millisekund. Såatte, skrek inget. Sa bara till Nicole "du det där var Mikebike minsann, så han lyckades byta startgrupp trots allt, och ja skägget var ju rätt långt nu". Och Nicole bara: ??!.

Det är såhär internettet fungerar.

söndag 13 maj 2012

Om att hänga.

Att hänga är en av mina bästa grejer. Bara hänga runt med folk man gillar och inte ha planerat så noga. Händer dock för sällan, en helt oplanerad helg dyker ju nästan aldrig upp även fast man så gärna vill. 

Den här helgen gick verkligen i hängandets tecken. I fredags, efter att jag hade jobbat först i tio timmar på mitt vanliga jobb och sen i tre till på en frilansgrej, damp jag ner schleten och trött som faen vid lagat middagsbord hos Nicole och Martin. De bara "här får du vin och svingod mat". Sen låg vi i soffan i en hög och glodde på asdåliga tv-program och filmer vi kom in i när halva redan hade gått så att vi fick sitta och ha gissningstävling om vad de egentligen handlade om, och det var så himla härligt.

I lördags gick jag och Nico ner på stan och kollade på folk som sprang varvet (sjukt impade) och sen trillade Martin förbi och tog en öl. Vi hittade genast en plats i solen och jag var inte stressad alls eller på väg nånstans (!). På kvällen blev jag matad med mer finmat hos mamma och pappa, och sen idag, på söndagen, så kom mor och far hit till mig och hängde här. (Okej de hjälpte mig även med en massa grejer snälla som de är, men ändå söndagsumgänge liksom. Så sjukt värt.)

Det blev ett bra avslut på en vecka som i övrigt har varit rätt dassig med ryggont och allmän nedstämdhet. Nej, nu tänker jag bestämma att jag ska spontanhänga med folk hela sommaren, även om det såklart är lite paradoxalt att planera just en sån sak.
Två av mina bästa människor: Nicole och Martin. Snart man och hustru (!)

torsdag 10 maj 2012

Palmen.

Den är större än den ser ut, översta
bladen när mig nästan till axeln.
Nu har jag gjort något som kanske inte var helt briljant. Jag jobbar kväll och kilade ner till Netto, som ligger ca tio meter från GP-huset. Där handlar alla på GP sitt godis, sina nötter och sin risi-frutti om kvällarna. Antar att de hade gått back om inte vi varit där och stöttat varenda dag. Hur som helst, det normala är ju att man köper just godis och risi frutti, möjligen en gammal Gorby´s. Idag fick jag känn på en kokospalm. Och bara jagmåstehadennuköperjagden. 

Kånkade med den upp till femte våningen (okej jag åkte hiss) och nu ska jag alltså ta mig hem med den här hem (!) i Göteborgsstormen (!). Ett under om jag kommer hem utan att den brutits av. 

Lyckas jag hoppas jag på lite karibisk feeling hemma. (Den växer liksom upp ur en kokosnöt. Väldigt Karibien!). Kan behövas sådan feeling med tanke på att David läskar mig med sin solsemester osv. 

Frågeleken del IV

 Vi fortsätter med frågeleken. Den här gången är det Emma Sofies frågor som besvaras.

1. Vad är det bästa du gjort för dig själv?
Sjukt bra fråga, men lika svår att svara på. Men... det bästa jag gjort och gör för mig själv är nog att stå upp för vad jag tycker. Och att våga tro att allt är möjligt bara man vill tillräckligt mycket, för så är det ju (nästan).

2. Min favoritartist just nu är:
Just nu...? Det får bli Bob Dylan.

3. Om det var riksdagsval idag så skulle jag rösta på det här partiet för att:
Jag tillhör det vänstra blocket, ej alliansen. För att de står för en politik som är inkluderande, vilket jag vill ha oavsett vilket partis politik som skulle ge just mig personligen mest klirr i kassan. Jag tror på ett samhälle där solidaritet, medvetenhet och långsiktighet får vara i förgrunden, där man tar ansvar inte bara för hur vi har det här utan också hur människor har det i andra delar av världen. (Oj så präktigt det lät. Men liksom, vill att folk ska ha det bra ju.)

4. Den här textraden ger mig gåshud:
Å, hur många som helst, men den första jag kom att tänka på var en jag gillade när jag gick på mellanstadiet och var världens Roxette-fan: "If I was young I could wait outside your school cause your face is like the cover of a magazine". Jag tyckte att det var så himla himla fint (haha!). Från Roxettes How do you do. 

5. Är du feminist? Varför/varför inte?
Ja, såklart!

6. Om du fick välja ett resmål för resten av ditt liv, var skulle du åka då?
Men jävul vad svårt. Älskar att resa, älskar att se nya platser. KAN inte välja bara en. Det går faktiskt inte. 

7. Är Sverige verkligen ett så bra land som vi gärna vill tro? 
Mnjaa. Sverige är inte perfekt, inga länder är perfekta. Men jag tror ändå att vi hittat ett system som fungerar väldigt bra om man jämför med många andra länder. Vår sjukvård till exempel, som är så lätt att gnälla ihjäl sig på när man sitter på akuten och väntar i timmar eller har fått antibiotika i onödan av en läkare, är så oerhört fantastisk jämfört med i många andra länder där man måste ha en (dyr) privat sjukförsäkring för att få vettig vård.

8. Om du hade extremt ont i ryggen och var sängliggande, vad skulle du göra då?
Eh, been there (!). Dock brukar jag inte ligga kvar i sängen när ryggen pajjar för jag vet att den blir värre då. Jag måste tvinga mig upp och hålla mig i väggen tills jag kan gå några steg. Men okej, säg att jag SKULLE ligga i sängen. Då skulle jag 1. Kolla serier på datorn 2. Läsa böcker/tidningar 3. Internetta. Och äta godis såklart, det ingår!

9. Vem är din favoritskribent?
Magnus Linton, bland andra.

10. Vilken är din favorithögtid och varför?
Julen, för att den är så mysig. Inte för att den har med Jesus att göra (duh). Gillar att hänga med familjen och att slå in fina paket och äta grova mängder chokladgodis. Midsommar är en het runner-up, men faller på målsnöret eftersom den är så beroende av vackert väder. (När midsommaren är så här fin är det dock få saker som slår den).

Midsommar i Bexet 2010.
11. Din bästa känsla?
Entusiasm.

onsdag 9 maj 2012

Men jag ÄR glad för din skull okej?

I morse gick jag upp halv fem och körde David och hans kompis till Landvetter, eftersom de lite spontant huggit tag i en billig sistaminutenresa hit:

(Bild lånad från nätet, tack/sorry fotografen!)
Tropea, i södra Italien. Där de ska sola och bada och läsa böcker och äta parmesanspäckad mat och dricka vin i en vecka. Är ju glad för D:s skull och så, men också är jag AVUNDSJUK! Jag skulle också behöva sola och bada och läsa böcker just nu.

Hittills har han sms-rapporterat att de dricker prosecco vid poolen, att det är jättefint väder och att det hänger tre roliga katter vid hotellet. Här hemma regnar det, är rättså kallt, min rygg har gått sönder så att jag inte kan träna och jag har så mycket inbokade jobb vid sidan av mitt heltidsjobb att jag har noll timmar av min vakna tid ledig på dagarna. Samt har fått en finne på hakan som jag klämt så att det blivit ett köttsår av det hela, vilket gör att jag ser helt ofräsch ut.

Joråsåatte. Allt känns väldigt jippeyey just nu.

(Och ja, jag vet att det där med köttsåret är ett ilandsproblem).

tisdag 8 maj 2012

Om fultv.

När man sitter och zappar i soffan och hamnar mitt i ett Lyxfällan och man hör programledaren säga "kom med, jag ska visa er en sak", och man säger högt "nu ska han visa ett coca cola-berg på en lastbrygga nånstans!" och det visar sig vara EXAKT det han ska göra. 

Det är då man vet att man kanske sett för många avsnitt av detta (visserligen roliga) program.

lördag 5 maj 2012

Frågeleken del III

Mer frågelek, femte delen. Dags för Linneas frågor!

1. Vad är det bästa som har hänt idag?
Inte så himla mycket faktiskt, vaknade liksom nyss. Kanske att solen gassade in genom vårt sovrumsfönster eller att jag hade en skål turkisk peppar vid sängkanten.

2. Vad är det mest romantiska du gjort för någon annan? 
Hm. En gång kidnappade jag mitt ex, som jag alltså var ihop med då, och for iväg med honom på en överraskningsresa till London. Det var ju rätt romantiskt gjort.
Sen tycker jag att det var ganska romantiskt av mig att flytta med min nuvarande sambo till Schweiz i två år, för att han skulle få uppfylla en av sina drömmar. Ångrar det inte för en sekund som tur är. 
Jag tror att både jag och D är ganska bra på vardagsromantik. Vi lämnar lappar till varann på köksbordet och sådana saker. Gör skattjakter med lappar och kartor och sånt.

3. Vad önskar du att du hade ogjort?
Att jag blev myggbiten och fick denguefeber i Khao Lak 2004. För nu är det jättefarligt om jag skulle få dengue en andra gång, och det är ju lite drygt.

4. Vad är din absolut måltid? (inkludera recept för tusan)
Gissar att du menar "bästa"? :) Hemmagjorda tapas! Man kan ju slänga in exakt vad man vill, men mina fem godaste kommer här:
1. Dadlar inlindade i bacon. Skär ut kärnan på dadlarna först, linda in dem i bacon och stek i stekpanna. Stört gott.
2. Sparris. Koka den mjuk och stek sedan i smör, salt och med en skvätt vinäger.
3. Chêvreost-snittar. Ta valfritt bröd, lägg på chêvre, valnötter och honung. Toppa med ruccola.
4. Avocadohalvor med fetaost. Gifter sig kan jag meddela.
5. Haloumi! Bara som den är. Stek gyllenbrun och njut.

5. Har du några tvångstankar? 
Om en klocka sitter för högt upp på handleden måste jag dra ner den till där handen börjar, annars känns de obehagligt. Men det är ju inte så att jag tror att något ska hända om jag inte gör det, så kanske inte räknas?

6. På vilket sätt är du fördomsfull? 
Ibland är jag nog fördomsfull mot folk som är alltför oallmänbildade. Det låter ju lite hemskt. Men jag menar då absolut inte folk som inte kan pricka in rätt huvudstad i Kamerun (kan förresten inte jag heller) eller när någon kung levde, utan mer folk som inte "bryr sig" om vad som händer någon annanstans än i deras eget liv. Sådana som aldrig ser något i ett större perspektiv och som häver ur sig korkade slutsatser utan att ha någon som helst grundkunskap/intresse i ämnet. Dem stör jag mig på och avfärdar fördomsfullt som "dumma".
Sen dömer jag nog som alla andra folk efter utseende till viss del, även om jag verkligen försöker att inte göra det. Häromdagen såg jag en tjej på gymet som hade enooorma siliconbröst (alltså största jag sett) och fullständigt uppsvällda botoxläppar. Då tänkte jag inte "å vilken självsäker och spännande tjej". Jag tänkte "men stackars sate, du måste ha världens sämsta självförtroende och varit omgiven av idioter hela livet". Men vad fasen vet jag om det liksom?

7. Är det moraliskt försvarbart att döda i krig?
Nej, det tycker jag inte. Jag tycker inte heller att det är det minsta moraliskt försvarbart att tvinga andra att döda/delta i krig, som man gör i länder med påtvingad värnplikt etc. Att döda i självförsvar är däremot en annan sak. Också jättesvår fråga, framför allt när det kommer till den juridiska biten, men här finns det inget självklart "nej" som på frågan om det är okej att döda i krig.
  
8. Är det ok att staten har rätt att förbjuda oss att ta droger? Varför? 
Jag är helt okej med det! Vi har en kultur där alkohol, som också är farligt och orsakar mycket skit, är tillåtet, men där man dragit en gräns vid andra typer av droger. Jag förstår att detta kan diskuteras, men är personligen helt fine med att man i lagen dragit gränsen just där. Det finns en sorts logik i det trots allt, tycker jag.

9. Skulle du hellre bära mörk lipliner och ljust läppstift i en månad eller en 80-tals permanent?
Haha! Aldrig i livet att jag skulle ha mörk lipliner och ljust läppstift. Det får alltså bli 80-talskrullet. Som jag tänker mig att jag kanske skulle kunna tygla i en hårmunk eller liknande. Jag har förresten nästan testat på det, såhär såg jag ut med våfflat hår på en 80-talsfest hemma hos Ted för sju år sedan:


10. Finns det något som du alltid blir irriterad på?
Ja.

onsdag 2 maj 2012

Bobby Seale och våren.

Så kom ett par lediga dagar när jag behövde dem som bäst. Det var valborg och varmt och sandalpremiär. Jag snörade på mig mina älskade hasbeens och plockade med mig blommor när jag skulle på fest med Melinda, Alex, Anna, Ida och några till. Vi hade roligt, vi gick ut, och så in någonstans för öl och prat. Utanför på fortfarande solvarma gator pågick den sorgliga fjortisfyllan som varje valborgsmässoafton. Hoppas alla di små kiddona kom hem som de skulle.


Det blev första maj också. Eftersom jag väldigt sällan blir bakis (är mycket tacksam för denna egenskap, peppar peppar PEPPAR osv) var jag förvånad över att ha just detta tillstånd när jag vaknade i morse. Tvingade David att hålla sin hand på min panna och så. Gnydde lite ynkligt. Huvudvärken gick lyckligtvis över ganska snabbt och jag tog mig ut i solen. Och den värmde ju som vore det en högsommardag! Förtjänar nästan dubbla utropstecken; som en högsommardag (!!).
D åkte och fiskade med några vänner och jag och Linn åkte till Biskopsgården för att lyssna på förstamajtal av den legendariske grundaren av Black Panther-rörelsen i USA: Bobby Seale. En av 60-talets amerikanska medborgarrättsrörelses stora namn. Mäktigt! Vi åkte dit på grund av tack vare ett reportage vi ska göra, och konstaterade som så ofta att det är praktiskt att få uppleva så spännande saker tack vare jobbet. Som att få skaka hand och tala med denne legend.

En kille vi intervjuade hade åkt från Stockholm för att se Bobby och han tyckte att det kändes surrealistiskt att få göra det. "Alla mina andra hjältar och förebilder jag haft sedan barndomen har ju dött ut, mördats. Malcolm X, Martin Luther King, jag kan nämna hur många som helst. Men Bobby Seale lever, och idag är han här. I Göteborg, på första maj. Det är stort."