Om 21 och 05.

Jag har visst blivit oduglig på att uppdatera och har för avsikt att skärpa till mig med det. De senaste dagarna skyller jag dock på att jag aldrig fick igång wifi:t på (det i övrigt svinbraiga) hotellet jag bodde på i Dublin där jag hängt några dagar. (Återkommer om Dublin med lite bilder och annat som vanligt, så fort jag hinner.)

Nu sitter jag och skriver på en artikel som kräver att jag får tag i någon på ett forskningsinstitut på Hawaii. Det är 12 h tidsskillnad mellan oss och Hawaii. Om de här personerna ens går att få tag i kommer de alltså vara tillgängliga mellan 21 ikväll och ca 05 i morrn bitti. Så himla smidigt då.

K

Så äntligen den här soliga marshelgen kom Karin och hälsade på från Berlin. Det var på tiden, tror inte att vi har träffats sedan jag hälsade på henne i St Petersburg i januari 2010, alltså två år sen (!). Men de bästa vännerna är ju de som man kan vara ifrån i två år utan att det märks, när det känns som att det bara gått några dagar sedan man senast låg i soffan med varsitt glas vin och ältade livet. En sån är Karin.

Så när hon kom i torsdags lade vi oss just så i soffan - med ett glas vin och ältade livet. Och i fredags var jag lyckosamt nog ledig från jobbet när det råkade bli årets varmaste dag. Vi satte oss på bänkarna utanför Jacob's café i Haga och det blev så svettigt att folk gick och ställde sig i skuggan för att svalka sig. Helt sjukt. Jag hade nästan glömt att det kunde kännas så lent och skönt med solstrålar på kind. Hoppas jag fick fräknar, har inte hunnit se efter ännu.

Vi flöt runt i stan hela dagen, hängde i Hagaparken med Linn, drack en öl med Ted och såg i ögonvrån att det var kö in på systemet i vid Kungstorget, alla skulle köpa flasköl och sitta på filt vid kanalen. Som vore det sommar. Inget gör väl svenskar så lyckliga som lite sol på vårkvisten. På kvällen gick vi till Bar Kino i Linné och där hade de jättefina färgglada lampor, och så hängde vi lite på andralång. Karin blev sugen på att flytta till Göteborg igen och INGEN skulle bli gladare om hon gjorde det än jag.

Loppisloppisloppis

I lördags var jag och Nicole på loppisrunda (äntligen, hur länge har vi inte pratat om att få den tummen ur?), på Reningsborg och Erikshjälpen. Jag älskar loppisar. Fyndade en tröja som jag redan gillar skitmycket och en spetsduk som jag ska sätta på våra högtalare i vardagsrummet så att de ser "hemtrevliga" ut istället för "fula". David skrattade och sa att det kommer se ut som att man är hemma hos en gammal tant om jag genomför detta. Vi får väl se. Nicole fyndade än mer, hon köpte ett golvur (!). Som vi fick baxa in i bilen. Den fick precis plats och står nu som ett smäck i hennes och Martins kök.

Det finaste på hela dagen var den här lappen, som satt på en jättefin trägrej. Även om jag inte förstår riktigt vad en "dockhage" är blev jag så rörd att jag nästan köpte den. Har ni sett så fint?

 

Dagens konstigaste pryl å andra sidan var den här boken. Eller rättare sagt, den här bokens titel. Vad handlar den om?!

I paketen...

...jag gömde låg lite olika grejer, bland annat en bok, en vinylskiva och godis. Och i det bästa paketet hade jag lagt en lapp om att vi ska åka på en go weekendresa i vår.

Detta har jag nu redan börjat längta till. David får ju välja destination eftersom det är hans present, men det skadar ju inte med tips. Någon som varit på någon plats som var oväntat briljant? Eller någon plats som var väntat briljant kanske?

Hipp hipp

Idag uppnår D den respektabla åldern av 32, och det firade vi i morse med pannkakor, melonglass och hallon i sängen. Vi lyckades med detta utan att spilla bärsaft på lakanen (jag lade bara lite mjölk på golvet). 

Och så var jag festlig nog att göra en skattkarta till David där jag markerat var jag gömt hans presenter. Så kanske springer han runt och letar efter dem nu. Själv har jag hunnit med att hänga lite med Linn och Johanna på franska cafét och ta mig till kontoret så nu ska jag... well, jobba lite. Eller mycket, hade varit bra. SISTA dagen här på ett halvår. Galna grejer det där.

Om armhålor.

Det bästa som skrivits efter den chockerande låga och märkliga diskussion som uppstod på facebook efter "hår i armhålan på en tjej i publiken-chocken" under Melodifestivalen i lördags, läser ni HÄR, på Josefines blogg.

Uppdatering: Jonna skriver också mycket klokt om det här!

Alienhuvudena.

Bloggen - sorry att jag missköter dig så. Ska bättra mig. De senaste veckorna har instagram  tagit över, konkurrerat ut både bloggen och facebook in terms of internettid. 

Och nu har jag en instagramrelaterad fråga till er alla: VAD betyder de där små alien-huvudena som man ser i kommentarer överallt?! Finns andra tecken också ju, och jag fattar ingenting. Vad betyder de, är det någon sorts tag? Och hur gör man dem?

Please enlighten me asap!

Mvh, den oupplyste.

8 mars

Johanna W

I tisdags var jag och Johanna på en filmvisning och såg filmen The price of sex, som handlar om trafficking av unga östeuropeiska flickor. Den var jättehemsk naturligtvis. Precis som dokumentären jag såg igår kväll, "Girl Model", som finns på SVT play ett litet tag till. Den handlar om en västerländsk kvinna som åker till Ryssland för att scouta 13-åringar för modelljobb i Japan. Flickorna, som kommer från fattiga familjer, pressas hårt men tjänar ingenting och de flesta åker hem med stora skulder till agenturen. Andra hamnar i prostitution. Man blir så ledsen av världen ibland.

Enligt FN är Sverige det land som är bäst i världen på jämställdhet, skriver tidningen ETC. Deras redaktion har tagit fram en grafik med statistik om vad det innebär: Hur ser jämställdheten ut i detta världens mest jämställda land? Intressant! På vissa punkter har vi kommit långt, medan andra siffror är rent pinsamma.

 För att ladda ner grafiken som pdf, klicka här. 

Vafalls!?

Förra helgen, alltså för tio dagar sedan typ, sa jag till Nicole att det är så praktiskt med förkylningar eftersom de aldrig varar mer än tre dagar för mig. Jag bara åh jag förstår inte vad folk snackar om man kan ju inte vara sjuk länge det släpper ju direkt om man bara ställer in sig på det. Ehe. Hehe. He. Det skulle jag inte ha sagt såklart. Förkylningen som pågår i min kropp as we speak flyttade in för snart TVÅ veckor sedan. Det är rekord med minst 400 procent. Och jag blir inte ens sängliggandeätaglassochhadetgött-sjuk, förkylningen har lagt sig på nivån alldeles under, ni vet den när man kan gå till jobbet, fast man orkar egentligen inte, men man gör det ändå för man är ju inte sjuksjuk, bara typsjuk. Är inte så nöjd med detta.

Kontoret

Jag tjatade ju rätt mycket om mitt nya kontor när jag flyttade in där vid årsskiftet, och lovade presentera lite bilder. Så nu tänkte jag göra det. Timingen är lite lustig dock, för i dagarna blev jag erbjuden ett vik som reporter på GP:s utlandsredaktion i ett halvår, så från och med om ett par veckor kommer jag att vara där!

Det känns såklart jättejättekul, men jag kommer att sakna kontoret också. Det kommer jag vekrligen. Tanken är att jag ska hyra ut det i andra hand under dessa månader, så om du tycker att det ser trevligt ut och känner någon som letar lokal i Göteborg är det bara att hojta! (Hemsida: Frilansarna.net. Erik Dahlbergsgatan 9 i Vasastan).

Såhär ser min plats ut! Jag har tänkt sy ett överdrag till stolen
eftersom den är lite trist, men ni vet det där med att få tummen ur..

Här är vår tidskriftsvägg och matbord.

Ugglan har jag på bild på mitt skrivbord.

Datorn står på ett skrivbordsunderlägg med världskarta som
min snälla mamma köpt till mig. Pärmen är i världens gladaste
färger, och i den har jag bokföringspapper. Tyckte man behövde
väga upp lite för det trista innehållet.

På väggen har jag satt upp lite olika jobb jag gjort.

Och så har jag lite boxar och så såklart. När Johanna var och
hälsade på tyckte hon att det var sinnessjukt roligt att det stod
"saker" på en av dem. Men det är ju för att jag har just saker i
den! Alltså tex häftstift, pennor, sax och värmeljus. Saker.

Ibland ligger jag ner här med datorn i knät och skriver. En av
de bästa sakerna med ett frilanskontor tycker jag.

På ytterdörren har vi en sån där gammal skylt med tryck-
bokstäver. Önskar så att jag hade en sån hemma också, himla
fin ju! Allavåra tretton namn står med här, men det syns inte.

Den här bilden är ju svintrist, för den är tagen på kvällen. På
morgnarna flödar iaf ljuset in. Det här är när man gått in genom
porten; om man går man rakt fram kommer man till innergården,
och dörren till höger leder upp till vårt office.

Här är själva huset! Gammalt och tjusigt som alla hus i Vasa.

(Nu fick visst alla bilder ett ganska trist dovt filter över sig ser jag, eftersom jag redigerat dem i samma instagram-mall. Men jaja. Som ni förstår är det hela lite ljusare och färggladare irl.)