Ge mig din inspiration!

Jag har gått in i en vägg. Det är inte så allvarligt, för det är inte utbrändhetsväggen vi snackar om (hell no, älskar att jobba just nu ju) utan väggen i vardagsrummet. Och jag har inte bokstavligen gått in i den, jag har bara tröttnat lite på den. På dess färger. 

Vår ena vardagsrumsvägg har en fondtapet som inte jag eller D valt, men som vi ändå alltid gillat ganska mycket. Den är typ beige/gräddvit/grå i ett 60-talsmönster och ganska fin. Nu är problemet att jag blivit akut sugen på ALLT annat än beige/gräddvit/grå, är jättetrött på beige/gräddvit/grå. 

Ge mig kanariegult! Ge mig ärtgrönt! Ge mig kornblått! Ge mig vitt, eller rosa, eller turkost! Anything goes!

Eftersom jag är en person med självinsikt (nåja) inser jag att jag och D inte kommer att bestämma oss för att tapetsera om inom en snar framtid (ska liksom få tummen ur och måla om sovrummet först, så det kan ju ta sin lilla tid). Så jag måste helt enkelt piffa resten av rummet istället, och BEHÖVER SÅLEDES TIPS PÅ INREDNINGSPORR AV OLIKA SLAG. Snälla ge mig era bästa inrednings/design/inspirations-bloggar/sajter. Misstänker att ni sitter och håller på en hel massa sådana! Share!

Bonusuppgift för den påhittige (den som kommer på lösningen till följande inredningsissue kommer att föräras evig tacksamhet): 

Vi har en projektor i vardagsrummet, vilket gör att väggen mittemot soffan måste vara tom. Där hamnar ju bilden liksom. Men det ser ju ganska trist ut när man inte tittar på tv/film (alltså 95% av tiden) och det är ju lite ovärt. Idag står det en tom tvbänk från Ikea längs väggen, omgiven av två stora svarta högtalare. Man har sett en roligare vägg kan jag meddela. Så jag undrar alltså vad jag ska göra. Är själv inne på att klä in högtalarna i tyg, men sen då? Vad har man istället för en tom tv-bänk? (Kan alltså ej vara möbel över 80 cm, typ). Hit me!

Okej nu ska jag inte kräva mer av er för en stund. Hejdå!

Massage

Att få massage kan ju kosta hur mycket som helst, men om man köper det med Let's deal eller Groupon eller nåt sånt så kostar det väldigt lite. Väldigt värt, I'm telling you. Jag och Nicole körde en go lördag som vi inledde med en sådan massage (duo, vi låg på varsin brits med värmeslingor i och blev masserade och inpackade i choklad/chiliolja i 75 minuter). Sen åt vi lunch jättelänge. Sen gick vi på stan och köpte kläder. Alltså varför gör man inte sånt oftare? Syftar på alla tre aktiviteter. 

Go bananas!

Ikväll var jag och Josefine och Linn och en stor drös andra människor på världskulturmuseet och såg förhandspremiären av Big boys gone bananas - filmregissören Fredrik Gerttens uppföljare till hans dokumentär Bananas. Den första filmen handlar om det multinationella fruktföretaget Dole som skadat sina bananodlare genom att använda giftiga bekämpningsmedel trots att de kände till att de var skadliga. Det har till exempel gjort fruktodlare i centralamerika och Asien sjuka och sterila. 

Film två, den vi såg ikväll, handlar om vad som hände när den första filmen kom ut, om hur Dole under flera års drev en enorm apparat för att stoppa den och skrämma det lilla svenska filmbolaget till tystnad. Det lyckades de inte med. 

Jag älskar när underhunden vinner och när enskilda människors val gör skillnad i världen. Så dagens uppmaning blir: se de här filmerna. Och som jag sagt förut, köp rätt bananer.

Bern, the bildkavalkad

Alltså, tänkte ju blogga under resan. Sen gjorde jag bara inte det. Göttade mig istället. Åt ost, drack vin, träffade vänner. Återupplevde Bern och alla minnen från när vi bodde där. Fint var det! Himla fint.

David kom ju inte förrän ett par dagar efter mig, och eftersom Sofia och Andreas som vi bodde hos jobbade på vardagarna hade jag lite tid att roa mig själv i min forma hemstad. Det var perfekt eftersom jag också ska skriva ett resereportage därifrån och behövde kompletteringsfota litegrann. Gick således runt till alla de bästa ställena, som vintagebutiken Fizzen, tapasbaren Volver (där jag smygfotade världens gulligaste äldre par, se nedan!), Lötschberg, Kreissaal och Turnhalle.

En dag åt jag lunch med Therese och hennes barn, och då kissade Lucas, 1,5 år, på restauranggolvet. Det var roligt. En annan dag kom Sofia in och vi åt pasta och drack vin för så gör man på lunchen i Bern.

Min kompis Jeanne är modell. Det märktes när jag tog fram kameran och hon
genast och automatiskt körde work it baby-blicken i bästa Top Model-stil.

På lördagen åkte vi skidor i Adelboden. Tre helger i rad hade det varit 25 minusgrader där, och dagarna innan hade det varit mulet och snöat. Den dagen vi kom blev det såhär (kanske finns en gud after all?!):

(Dagens enda fadäs var att jag råkade ta fel skidor (!) när vi skulle köra sista åket från solstolarna ner till bilparkeringen i dalen. Hade lånat ett par av Andreas, det var vita med lite lila jox på och precis där jag parkerat dem stod ett par vita skidor med lite lila jox på. Som passade mina pjäxor. Eh såatte. De andra fick skratta väldigt mycket i alla fall, och det hela löste sig till slut.)

Det bästa med att semestra i en stad man bott i, är att man inte måste göra en massa särskilda saker, man han hänga runt bara. Som vanligt. Vardagshänga med sina vänner och gå till de ställen man vet är bäst. Sista kvällen åt vi på Lötschberg, som är världens bästa restaurang. Maten är så god att öronen rullar ihop sig när man äter, speciellt om man väljer Panierter Tomme som är panerad smält ost ovanpå ett gudomligt bröd, och Lötschbergs egen galet goda sallad till. Har längtat efter den här rätten i ett år. Som förrätt beställde vi in ett berg med ost - man skulle kunna åka till Bern enbart för att äta här och det skulle ändå framstå som fullständigt rimligt. 

Och ja, det var Bern för den här gången! Älskar den staden. Om någon av er ska åka dit så säg bara till, så lovar jag att rita en liten karta åt er med alla goa grejor utmärkta, precis som jag redan lovat Josefine.

Framme!

Kom fram till Schweiz sent igår kväll, hurra. Tog tåget från Zürich flygplats till Bern och det var en mycket välbekant och därför konstig känsla när tåget gled in över broarna över Aare och sen vidare in på Bern Bahnhof. Som hemma, men ändå inte hemma, men ändå hemma. Typ. 

Tydligaste tecknet på att man är i Schweiz: Det hade blivit något fel med tågen någonstans så alla var tvungna att hoppa av i Zürich centrum. I Sverige hade det ju inneburit typ anlutningsbuss och sex timmar försening. I Schweiz var det bara "tyvärr måste ni byta tåg, det nya står och väntar precis på spåret intill". Så det var bara att gå fem meter. Totalt antal förseningsminuter på grund av detta: noll. 

Hej Schweiz.

Lördag

Tack för alla follows på Instagram! Har nu ägnat större delen av lördagen åt att spana på alla era bilder och lagt upp några egna. Önskar att det fanns några fler redigeringsmöjligheter i själva programmet, men man kan ju redigera dem innan såklart. Hur som helst: galet kul. Nu kliar det i mina fingrar att göra de där fotoböckerna jag snackat i evigheter om att jag ska göra.

Resten av kvällen har vi ätit ost och kex och kollat på film hos Malin och Björn. Jag somnade i soffan innan filmen var slut, men det får man ju som tur är.

Genève, Schweiz, september 2009

Sist men inte minst

Jag har ju vetat om det hela tiden, men blundat för det. Förstått att det är något jag går miste om, men liksom tänkt lalala håll för öronen för du har inte tid. Men, så drack jag den där ölen med Josefine för ett tag sedan, och hon berättade hur besatta hon och Mikebike varit av Instagram, och det var då jag förstod: jag måste gå med. Trots att jag tänkt bloggen och facebook r-ä-c-k-e-r, jag hinner inte ett forum till. För man hinner ju alltid ett forum till.

Droppen kom när jag och Nico hade tv-kväll ikväll och hon satt och knappade med sina bilder, då fanns det inga ursäkter längre. Så nu är jag med! Det tog mig cirka tre sekunder att bli besatt. Det är ju jähätteroligt med Instagram! (duh). Hur jag kunnat missa det är ett mysterium. Det är ju som bloggen fast man slipper hitta på något att skriva för att kunna lägga upp en bild, det räcker att man har en bild som är lite fin bara. Underbart! 

Och nu måste jag ju bli proffs, så ni som vet: borde man tagga bilderna eller lägga nån sorts etikett eller något på dem? Och äre liksom nån slags Instagram-etikett som motsäger att man kan slänga upp lite gamla bilder också, eller är det bara tänkt att vara en "detta gör jag just nu"-bilddagbok? 

Jag kommer nog slänga in både gammalt och nytt, tänker mig att det här blir bästa spårvagnsnöjet från och med nu. Kanske kommer att konkurrera ut wordfeud helt, vem vet?

Så nu kör vi. Vad heter ni? Vill ju följa er såklart! (Vill man bli Instagramvän med mig går det bra att adda, har valt det fantasieggande nicket "johannalagerfors".)

Dagens vaffan

När Blondinbella blev känd när hon var sisådär 16 år minns jag att hon satt med i Debatt i Svt nån gång och tilläts säga dumma saker i tv. Då tänkte jag "okej, jag förstår att de vill ha med henne, men är det inte ändå lite oetiskt att låta en 16-åring sitta där och framstå på det sättet, vem har full konsekvensanalytisk förmåga vid så unga år?".

Men nu, när jag läser det här, vill jag mest bara skrika MEN KAN DU FÖRSÖKA SE BORTOM DITT EGET PERSPEKTIV FÖRIHELVETE?!

Vad tänker ni? 

Om Gorbyn

Jobbar på GP i veckan och eftersom jag inte orkade laga matlåda igår kväll gick jag nyss till Netto för att se vilka kulinariska upplevelser de hade att erbjuda idag. Och det var då jag upptäckte't: En Gorby´s pirog kostar bara sju spänn! Samma som när man var en tvärhand hög. Allt annat har såklart ökat drastiskt i pris sedan man var liten, men inte Gorbyn inte. Han ligger kvar på en dryg femma. Lite fint. (Köpte en).

Effectiveness

Man hinner mycket på en kväll och en morgon, visade det sig. Badrummet blev minsann skrubbat, skåpsluckorna avtorkade, tvätthögarna undanstuvade och golvet dammsuget och gulsåpat. Och så kirrade jag rena lakan och bokade ny tvättid. Och och, vid ett tillfälle förtjänade jag tapperhetsmedalj faktiskt, det var när dammsugarpåsen (såklart den sista) var helt proppfull så att jag fick tömma den för hand och sedan återanvända den. Funky fresh.

Men att ha en lägenhet som luktar såpa är ju härligt i alla fall, blev nästan lite inspirerad att bestämma att vi ska städa varje torsdag eller så, för att komma hem till välstädad lägenhet varje fredag. Det vore nåt, det.

(Linn, ta åt dig, tror det är du som är inspiratören!)

Det handlar om visioner

Saker jag tänkt göra i hemmet medan David är bortrest, för att överraska och vara härlig flickvän:

• Städa, dammsuga, skrubba badrummet. 
• Plocka bort mina högar av grejer som belamrar sovrummet och som jag vet sticker i ögonen på D eftersom han vill ha ordning. 
• Ta bort alla julsaker (ja, de är kvar och ja, jag vet att det är sjukt eftersom det är februari). 
• Sätta upp (läs: be pappa sätta upp för vet inte riktigt vad det är för material i väggen) hyllor i köket, de vi tänkt sätta upp i evigheters evigheter men inte fått tummen ur.
• Sätta igång med projektet att inreda ett av våra burspråk i vardagsrummet till en härlig oas av kuddar, ljuslyktor och tidningar, så att man kan sitta där i fönstret och läsa och dricka en kopp chai och vara idyllisk person.

Saker jag gjort i hemmet medan David varit bortrest, hittills:

• Lagt (några av) mina smutskläder i tvättkorgen.
• Plockat ur diskmaskinen. 

Antal timmar kvar tills David kommer hem: 19. 

(Spänningen!)

Om att det är köldrekord på köldrekord i Sverige just nu men inte direkt verkar vara det på andra sidan el mar

David är ju som sagt i USA för tillfället, och jag får såklart en hel del rapporter därifrån. Hittills har de handlat om palmkantade alléer på vägen mot Pasadena, sol, värme, diverse hotell vid diverse stränder och så. Plågar mig själv genom att fråga om temperaturer (senaste svaret: mellan 25 och 30! Shouldn't have asked.)

Inatt ska de tydligen på här, På Roosevelt Hollywood hotel i, ja Hollywood. Och det jag vill säga med det här är helt enkelt bara att he-re-guuud, vad det inte hade suttit fel med lite sol just nu. En hög pocketar, en fruktjuice, lite sand mellan tårna. Solglajjor, linne, brun hud som luktar sådär solkysst (brännskadat skulle vissa säga men solkysst låter så mycket vackrare). Det hade inte suttit fel.

Vi bildsätter med två pix från förra gången David var i LA, för då var ju jag med också. Och Nicole och Martin. Och Sara och Abel.

PS. Det här är visst inlägg NUMMER TUSEN på bloggen! Tusen. Det är ju helt sjukt. Antar att man borde göra något särskilt, men vad liksom? Jag säger grattis bloggen, och tack alla ni som läser det jag skriver (haha nu lät det som att jag talade till jääättemånga människor) för jag tycker det är superduperkul att ni vill hänga här. Verkligen tack, och välkomna, och hoppas ni trivs och blir kvar. I tusen inlägg till. Puss och hej.

Tgif

Bästa fredagkvällen, och den tillreddes såhär: Sofia på besök, god mat, goda chips, god dip, gott godis. Kall pepsi max. En soffa. Och en dålig film på tv så att det inte gjorde något att vi pratade samtidigt och konstant. Perfekt upplägg.

Och en grej till bara innan jag somnar: Jag måste er slutet på bokföringsföljetongen. Jag lovar, sista gången jag tar upp detta dödligt trista ämne! Men det är så att den har fått ett lyckligt slut minsann. Såhär gick det till: I torsdags kväll åkte jag hem till Johanna W. Hon och Erik bjöd på risotto, och sen gav Johanna mig en flaska finvin som muta för att jag skulle lära henne mitt bokföringsprogram, som hon också ska köpa. Jag försökte komma ihåg att tipsa om hur man gör alla de där sakerna som varit ett litet helvete att sätta sig in i, för att bespara henne det onödiga besväret, och sen lärde hon mig några saker som jag inte hade koll på. Sån jävla win! Så just nu är känslan att jag plötsligt FATTAR ALLT. Känner typ att jag älskar bokföring plötsligt, vill gifta mig med bokföring. ÄLSKAR när det är ordning på torpet och allt är rätt och snyggt och bra. Sinnesron vänner, SINNESRON. 

Och just det, hade också ett sånt himla bra telefonsamtal i veckan också, som gjorde mig glad. Gött att avsluta arbetsveckan på detta glada vis, efter att ha ägnat större delen av den till att vara frustrerad som en gnu. Slutet gott, allting gott.
________________________

Uppdatering: D hävdar då och då att jag ibland överdriver saker när jag pratar. Då brukar jag bli arg och säga att han har fel, att det är obegripligt var han fått det ifrån. (Så eh... jag kanske inte vill gifta mig med bokföring, just.)

Om gulliga tanten

Hon ringde upp! Och var jättesnäll! Och hade kollat med nån som KUNDE bokföring! Heja tanten!

(Om nån nu råkar undra var lösningen på mysteriet såhär: Utlandstraktamenten SKA som huvudregel bokföras, men om man missat det kan man dra det i deklarationen. De ska bokföras som en kostnad, tex "övrig", mot det egna kapitalet.)

Roligast var att tanten sedan lade till att hon bara på grund av samtalet med mig hade bestämt sig för att se till att få något uppdrag som kassör någonstans, för att lära sig det här med bokföring igen. Hon hade läst bokföring men att hon inte jobbat med det rent praktiskt, och att man ju måste skaffa sig den erfarenheten på egen annat sätt då, "för annars blir det ju svårt att sitta och ge råd till folk". Eh ja. Det blir ju det.

Tänk om alla vore så insiktsfulla! Tanten gjorde min dag.Tack snälla tanten.

Om det här med att "kolla med dem som kan"

Följande svar har jag fått under min resa mot målet att ta reda på hur man ska bokföra utlandstraktamenten:

1. Från kollega: Bokför i en speciell flik i bokföringsprogrammet (visade sig att mitt program inte hade någon sådan).
2. Från Skatteverket på telefon: Bokför som personalkostnad.
3. Från en kollegas revisor: Bokför som resekostnad.
4. Från supporten på mitt bokföringsprogram: Bokför som kostnad och välj ett skuldkonto, "efter tycke och smak" (huh?)
5. Från Skatteverket in person, på deras bokföringskurs: "Hm, klurigt, men personalkostnad och resekostnad är iaf FEL, det är något HELT annat. Se om du kan göra ett eget konto som du döper till Traktamenten."
6. Från google: Bokför under 7300 Kostnadsersättningar och förmåner (enl sajt om bokföring).
7. Från Skatteverket på telefon: (Efter lång tids funderande fram och tillbaka) Bokför som "Övrig kostnad" och specificera i kommentaren att det är ett traktamente. "Det borde bli rätt". Dra det från Eget kapital.

HÄR kände jag "yes, äntligen nån som låter som att hon kanske faktiskt sa rätt!". Under eget kapital kan man alltså se om företaget har någon skuld till mig (som vid traktamente eller när jag lagt ut privata pengar) eller tvärtom, och då undrade jag ju varför de egna insättningarna inte syntes på samma ställe (tex när jag köpt avdragsgill flygbiljett med privata pengar). Fick ringa igen för att fråga detta.

8. Från Skatteverket på telefon: "Oj jaha... men du frågan är om inte ALLA varianter du sagt nu är fel... jag tänker att man kanske inte ska bokföra det alls..eller? (Nej JAG vet inte, det är därför jag ringer). Så skulle det kunna vara. Faktiskt. Men du, det är nog bäst att vi inte pratar om detta mer, du och jag (!), för det handlar ju om bokföring. Jag är faktiskt inte så bra på det om jag ska vara ärlig (!!). Jag märker att jag mest svamlar nu (!!!)".

Det var en väldigt rar tant som sa det där sista, så jag är på intet sätt arg på henne, men svaret "Jag är inte så bra på bokföring, jag märker att jag mest svamlar nu" var inte det jag hade hoppats på. Så kan vi väl säga. Hon lovade iaf att kolla upp det och ringa mig idag.

Fortsättning följer alltså. Förstår att ni väntar med spänning och viftar med intresseflaggorna för fullt.

(Om någon av er sitter inne med ett bra svar på det här så GIVE ME för farao! Annars går det bra med lite medlidande också, för visst är det konstigt att ingen bara kan svara på hur man gör. Är väl inte rocket science liksom? De som ska granska ens bokföring borde ju efter fyra samtal kunna svara på hur man ska göra?)

OBS: Är ej så högröd-arg som mannen på bilden (but getting there...).