Herrå!

Nu åker jag och S till Marocko ett par dagar. Vi planerar att gå runt i små gränder bland ormtjusare och svärdslukare som gör sina konster i oset från matstånden på torgen, få oss lite sol på kind och vakna till böneutrop från minareterna som tornar upp sig över den rosa staden. Det blir spännande!

Tur att jag har en kille som tycker att det är helt okej att gå upp klockan 03:00 och köra och lämna oss på flygplatsen i Geneve, som ligger två timmar bort. (Tack!)

Så, medan jag är borta kan ni väl vara snälla och göra mig en tjänst? Tipsa om lite bra bloggar! Alla måste lämna minst ett tips. (Lisa, som för övrigt har en jätterolig blogg, bad alldeles nyss om samma sak men detta är faktiskt inte en härm. Det var planerat. Bara så ni vet.)

Så komigen nu: vilka bloggar läser ni? Och varför gillar ni dem? Jag följer inte så jättemånga just nu (men vill gärna, älskar ju givetvis att snoka och frottera mig i andra människors funderingar) så chansen är stor att jag missat just din favorit. Obs. Man får hemskt gärna tipsa om sin egen blogg också. Hej så länge.

Fredagslyx.

Igår mötte jag upp D i ett snöigt Bern efter jobbet och vi lyckades inhandla årets två första julklappar. Mycket nöjda gick vi sedan vidare till Globus källare (där de har massa exklusiv gourmetmat från hela världen) och shoppade loss. Vi köpte ett gott vin efter att ha fått guidning och provsmakning av en sommelier, och inhandlade även finöl, färska marinerade tigerräkor, chêvre och en annan ost som vi inte provat tidigare. Sen åkte vi hem, julpyntade lägenheten lite och lagade världens godaste middag. 

Förrätt - eller "prefood" som Martin Fredriksson brukar kalla den: honungsringlad chêvre på olivbröd. 

Huvudrätt - Lax- och skaldjurspasta. 

Efterrätt - Strudel med bär och vaniljsås. Vi blev dock för mätta för att ens ge oss på den.

Efter att enbart ha jobbat och tränat hela den gångna veckan väntar nu först sol i Marocko med Sofia (som äntligen kom tillbaka idag efter en Sverigetripp på tre veckor) och sen skidor i alperna nästa helg. Och sen Sverige i tre veckor över jul. Ohlala, det känns fint just nu.

Det snöar!!

Drivor dessutom - sedan flingorna började falla när jag och D åkte hem från träningen vid 9 har det kommit så mycket att gatan nu badar i snö och träden ser ut som i Bullerbyn. Har nog inte insett riktigt hur mycket jag längtat efter vinter förrän precis just nu. For just ner i källaren och håvade fram en hel kasse med halsdukar. Hej hej adventsmyshelg.

Så gör de det igen..

Som jag skrivit tidigare är Schweiz största politiska parti, SVP, av den främlingsfientliga sorten. Det är ganska otäckt. Ju mer man ser av deras retorik desto mer äcklad blir man.

De använder alltid ett oerhört konkret bildspråk (ingen ska behöva läsa något för att ta till sig budskapet liksom) och affisher som pryder det här landet just nu är lika illa som dem jag skrev om sist. Jag blir bestört och illa berörd.

Då: en tecknad bild av en invandrare som liggandes i en hängmatta gjord av Schweiz flagga håvar in stora sedelbuntar som slängs till honom. Budskapet: invandrarna slösar på landets resurser och det borde bli ännu svårare för dem att få rätt till arbetslöshetsersättning. 

Och affisherna om förslaget till minaretförbud som röstades igenom förra året var inte direkt mindre tydliga. De föreställde minareter som såg ut som stridsspetsar. (Bild finns här). 

Som svensk är man ganska ovan att se en sån extrem budskapsmarknadsföring - jag kan inte föreställa mig att något liknande skulle få sitta uppe på svenska lyktstolpar, busshållplatser och reklampelare. 

Nu senast: Tre ulliga vita får sparkar ut ett svart får över gränsen. Detta är för övrigt en gammal favorit i repris, den har använts av SVP tidigare. Då fanns även ett interaktivt spel på deras hemsida där man kunde sparka ut de svarta fåren. (Den här gången är det en kampanj som handlar om att SVP vill öka möjligheterna att utvisa invandrare som begått brott. Jag är inte jätteinsatt i detaljerna).
Hur som helst talar ju bilderna sitt tydliga språk, tycker ni inte? Bilderna är inte så nyanserade. "De vita fåren ska vara innanför Schweiz-gränsen och de svarta utanför." Det är svårt att tolka det på något annat sätt.

På mitt jobb är vi flera invandrare, bland annat en man från Bosnien som bott i Schweiz i 20 år. Det enda han pratar med mig om är hur illa behandlad han känner sig, hur han nu känner det som att han inte tillhör något land alls. Inga papper säger efter dessa tjugo år i Schweiz att han hör hemma här.

Av sånt här märker vi svenskar i Schweiz förstås ingenting. Vi är ju från SVERIGE. Det ses som något fantastiskt bra här, "Sverige ÄR ju så vackert och lyckat och människorna så trevliga". Det är skillnad på invandrare och invandrare, uppenbarligen.

(Nedan: nyhetsreportaget jag skrev om SVP i GP för ett tag sedan, om någon är intresserad av att läsa mer).

Och vinnaren i kategorin "mest onödiga/osmakliga pryl" går till:

... tamtadadam tadam trumvirvel trumvirvel: "Servettsoffan"!

Med motiveringen att den inte fyller någon som helst funktion, är ful, varken går att sitta i på riktigt eller använda i dockhus, och dessutom kostar 200 spänn. Grattis, servettsoffan!

(Sågs idag i ett skyltfönster nära Viktoriaplatz)

Man vill ju vara där.

I helgen hade Obliq (min brors band för er som inte vet) två spelningar, som jag förstås missade eftersom jag är i Schweiz. I fredags spelade de på Anneli Johanssons releasefest på Jazzhuset (där mina föräldrar för övrigt träffades i februari 1980) och sedan på Sticky i lördags.

Det är ju inte utan att jag längtar lite efter att få se dem spela igen! Tror det är ny skiva på gång snart också. Här är de i alla fall i studion och lirar, inspelat i somras (min bror är den stilige ynglingen som sjuger och spelar gitarr):

Och här är en låt som de gör tillsammans med nyss nämnda Anneli:

Newsflash!

Idag svettades jag en pöl på GOLVET bredvid spinningcykeln! Det har jag aldrig lyckats med förut, brukar liksom inte riktigt svettas tillräckligt mycket. Är MYCKET stolt över detta, eftersom det måste ju självklart måste bero på att jag nu är fehuruktansvärt vältränad. 

(Det kan också lite bero på att jag hade glömt handduk och därför inte kunde torka av fejjan på hela passet. Eller kanske på nån sorts utmattning eftersom jag tränat en miljon gånger den här veckan. Men ändå. Kände mig sjukt bra när jag satt på huk och svabbade golvet efter passet. Liksom stolt.)

En konstig grej med Schweiz, del III. "When the cows go wild"

Ibland är det plötsligt ett väldigt oväsen utanför vårt sovrumsfönster. När man går dit och kikar ut händer det att man ser en flock med kor som blir jagade av 10-bussen. Och stressade bönder som börjar springa jäms med korna. Väldigt underhållande!

Och detta sker alltså inte långt ut på landsbygden, utan 10 minuter från centrum av centrum av Schweiz huvudstad. 

Need I say more?

Än det här?

(Länktips snott från Karlstads fröjd Ann Edliden)

En konstig grej med Schweiz, del II. "Cash is King"

Jag läste just Annikas inlägg på bloggen Colombialiv där hon berättar att man i Colombia, som ju enligt många måttstockar är ett u-land, kan beställa hamburgare med hemkörning och betala med kort i sin egen hall. Väldigt spexigt. Jag insåg då att jag har exakt samma story att berätta, fast tvärtom. 

Det är det här med korten och kontakterna det gäller, mina vänner. 

Innan man flyttat till Schweiz tänker man ju "bankland". Det är ju här de rika har sina gömda bankkonton som ingen kan komma åt och alla här tjänar skitmycket pengar och så är det ju ett hypermodernt i-land och därför säkert jätteteknologiskt och så vidare. Så tänker man.

När man flyttat hit tänker man ungefär samma sak. Det finns många banker, folk tjänar mycket pengar, alla är ganska business-aktiga av sig på något vis och man tänker liksom att Schweiz, det är nog ett effektivt land, det.

Tur att pengarna är färgglada och snigga i alla fall.
(Har dock aldrig sett en sån där tjusig tusenlapp i
verkliga livet, den här bilden är snodd på google pics.)

Det är alltså först när man redan bott i Schweiz ett tag som man genomskådar bluffen. Herregud, banklandet är i-n-t-e i framkant när det gäller bankiga saker. Som pengar till exempel. Där Annika berättar att man kan betala med kort i sin egen hall, kan jag kontra med att här kan man inte alltid betala med kort på hamburgerkedjornas drive-throughs, som ligger längs motorvägen. Inte heller inne på själva restaurangerna. Nope, där är det ibland enbart kontanter som gäller. Och detta gäller förstås många, många, många ställen. Du kan aldrig helt räkna med att kunna betala med kort. Chocken i det!

Och knickset är att inte ens på de ställen som tar kort kan man känna sig säker. För man vet ju aldrig vilken sorts kort det är man ska ha. I början försökte vi betala med våra svenska VISA-kort, (vilket jag gjort i hela världen och aldrig någonsin haft några problem med, förutom i Danmark och här). Det gick oftast inte, framför allt gick det inte i mataffären vilket som ni kan förstå medförde vissa problem. Psykbryt och liknande. När vi äntligen skaffat oss ett schweiziskt bankkonto fick vi varsitt Maestro-kort. Okej, fint, tänkte vi. Helt fel tänkt visade det sig. Tror ni de att tar Maestro överallt? Nej nej, det gör de inte. Så då måste man lik förbannat ha kontanter med sig. Eller typ alla bankkort man äger (alla två, då, alltså) så att man är helgarderad. 

JÄTTESTÖRANDE!

Det var dagens urladdning det. En bulle till, någon?

______________________

Uppdatering: I morse gick det plötsligt inte att köpa nytt busskort i busskortsautomaten. Det kom upp en liten ruta som visade att VISA och MasterCard inte (längre?) skulle fungera. Behöver jag ens berätta att det var ett Maestro jag försökte med?

Ut med det gamla

och in med det nya! Som ni ser håller jag på med en liten remake av bloggens utseende och eftersom jag är världens veligaste så kommer den säkert ändras lite fram och tillbaka innan jag är nöjd för den här gången.

Den här looken (nedan) går i alla fall från och med nu i graven.

Himmelriket.

Mums filibabba.

Mycket är ju dyrt här, inte minst sushin. Sushi har ungefär samma kilopris som saffran*, och är därför liksom saltlakrits hårdvaluta för en utvandrad svensk. Att köpa åtta små små makirullar från en liten vagn på gatan i Bern kostar 20 franken, i vidriga fall 25, alltså 140-175 kronor. Inte så ofta jag unnar mig det kan jag säga.

Men så igår dundrade D in i hallen med nycklarna till himmelrikets portar i högsta hugg: nyheten om att det finns frusen sushi i mataffären**, på aktion till och med (d.v.s nedsatt pris - så nu ska här bunkras!). Vilken underbar kompensation för en dag med grå himmel, dimma och ett aldrig sinande hällregn.

* Slightly överdrivet visserlingen, men ändå. Dyhyyrt är det jallafall.

** För er som bor här: Det är Denner som säljer 10-bitars frusna sushipaket. Och den blir precis som färsk när den tinar, bara ingefäran som blir lite sladdrigare än vanligt. Spring och köp!

Att bära upp ett lapptäcke

Å, är inte den här klänningen himla fin?
Jag dök på bilden någonstans på internettet och nu måste jag nog spara tygstuvar ända tills jag har så många att jag kan sy en sån.

(Ps. Visst äre nåt gött över ordet tygstuv?)

Pappa!

Grattis på Fars dag, världens bästa och finaste pappa Lennart! Jag älskar dig.

(Förra årets Fars dag skrev jag lite längre om pappa, om brandbilen i Sibirien, lördagsmorgnarna på Ådäljan och om när han lagade en kavaj med tejp - här!)

Falit.

Det här och det här är ju inte jättegött att läsa när man som bäst planerar reportageresa till just Västsahara. Det var då fa-an. Att det skulle vara svårjobbat och kontroversiellt var vi ju med på, men militära stormningar, dödsfall och gripna journalister känns ju inte precis som det perfekta upplägget.

En sak jag verkligen kommer sakna när vi flyttat hem igen

... är att det här kan bli sol och närapå 20 grader plötsligt, en lördag i mitten av november.
Jag tog en fika på stan med Alexandra i eftermiddags och vi satt och gassade oss på Les Pyrenées uteservering utan jacka, som vore det en sommarkväll.

Gött änna.

September 2011 it is

Fick just ett härligt mail av världens bästa Johanna. Hon satt på HP:s redaktion och jobbade kväll, samt facebookade om väldigt viktiga saker. Det löd:

"Alltså, angående frilanslokal!(Hinner inte skriva så långt för jag jobbar kväll, världens roligaste kväll. Polisen i Halmstad fick en anmälan om vapenhot och gick ALL IN! Insatsstyrka i piketbussar, förhandlare och polishund specialiserad på vapensök kallades hit. En man omhändertogs och vid husrannsakan hittades...........EN LEKSAKSPISTOL! Som var hans barns! Han släpptes efter två timmar.)

Så jag är lite upptagen.

Men anyho. Jag tänker så här: jag orkar nog pendla ett år till, det är ändå väldigt roligt här och med en iPhone är tåget helt okej. Men sen VILL jag jobba i Göteborg. Då är jag rik, lycklig och taggad. Så då hyr vi en lokal i ett vackert sekelskifteshus, inreder det med vintage och mycket tyg, köper en svindyr kaffemaskin och tio paket oboy, all lyxig teknikutrustning man kan tänkas vilja ha och så KÖR vi!
Observera att jag är till 80 procent allvarlig med de här planerna. Om det lämpar sig för oss båda alltså. September 2011 it is!"

Frilanslokalen! Som vi längtat efter och snackat om den!
Tänk, om ett år kanske jag inte skriver mina reportage halvliggandes i sängen men laptopen på en bricka, utan i ovan nämnda fantastiska rum. Johanna, kan det inte få se ut typ såhär? (Jag vet, jag har måhända lite onödigt mycket tid till övers... men kollakollakolla vad fint vi kan göra!)

PS. Lejonet och den halva elefanten är med för att vi hela tiden ska bli påminda om Sydafrika och våra mästerliga insatser. September 2011 baby - september 2011 it is.

En onsdag i Schliern

Igår kväll var åtta av våra svensk-schweiziska vänner här på vin och piroger (hemgjorda med en pirogklämma, så hausfrau av mig). Det snackades en del om dialekter - det blir nästan alltid så eftersom folk härstammar i alltifrån Skåne till Umeå. De roligaste sakerna som kom fram bjöd ändå skåningarna på: de säger ETT choklad (kan man ens ha choklad i obest. form singular?) och "rumpebollar" om skinkor. Roligt.

Niesen - en liten glad film

Efter att ha sett den där bröllopsvideon nylingen blev jag så sugen på att redigera film igen att jag var tvungen att klippa ihop en själv. Snodde låten rakt av (Let them knock med Sharon Jones and the Dap-tones, fantastisk ju) och sen blev det en liten film av de senaste klippen jag hade på datorn; snuttarna från Niesen när familjen var här för ett par veckor sen!

Såhär blev det:

Niesen from Johanna Lagerfors on Vimeo.

Syjunta

Efter träningen idag ska jag och Sofia ha syjunta. Det ska bli grymt, jag har blivit så sjukt sugen på att sy och är så glad att jag släpat med mig min finfina symaskin hit ner.

För att reka inför syjuntan åkte vi till en stor tygaffär i den yttepyttelilla byn Burgdorf häromdagen. Trots dess yttepyttighet lyckades vi med konststycket att inte hitta gatan den skulle ligga på förrän vi frågat på ett turistkontor och då insett att affären låg i grannbyn, Oberburg. Det gav oss en trevlig sightseeing om inte annat. Och tygaffärn var grym, förutom några grejer jag letat efter hittade jag också världens finast designade tyg. Med UGGLOR. Jag blev helt kär och var tvungen att köpa direkt.*

* (Vet precis vad jag ska sy av uggletygen men det ska bli en överraskning till en person som jag tror kanske läser här. Eller ja, till hennes barn. Så jag håller lite på den :))

Merci båkå!

Sofia och jag är ju väldigt hurtiga med träningen nu för tiden så mina träningskläder blir svettiga i en betydligt snabbare takt än jag orkar tvätta i. Hence: noterade förra veckan ett behov av fler träningslinnen och brallor. Inkluderade där även ett behov av lite nya skidkläder.

Och så vips hände något väldigt gött. Andreas jobbar ju på Intersports huvudkontor och där hade de utförsäljning bland personalen av en enorm mängd klädprover de hade liggande. Till väldigt, väldigt, väldigt bra priser. 

Snäll som han är, Andreas, så passade han på att shoppa loss inte bara för sig och Sofia, utan också för mig och David! Skidjacka, skidbyxor, underställ, andralager-tröjor, träningslinnen, träningstights, skidvantar och skidhandskar, softshelljacka och en skitfin vindjacka... Totalt 14 grejer. Snittpriset: 60 kr per plagg. Rätt nöjd! :)

Så TACK Räzu!

Nu kommer han och Sofia strax hit på middag och skräckfilmsmaraton. Ska bli riktigt gött att bara slappa - den här veckan har hittills varit smockfylld av jobb och träning så jag känner att jag verkligen är värd lördagsvinet och soffan nu.

Om att fota bröllop.

Jag håller på att bygga mig en hemsida, och även om den nästan bara handlar om mitt journalistjag har jag även en liten flik om bröllopsfotografering. Jag har haft äran att fota ett par bröllop och det är otroligt kul. 

Det finns dock fotografer som är så duktiga på det att man fullständigt tappar andan. Kolla till exempel in Jonas Petersons bilder. Han är en reklamare från Göteborg som nu bor i Australien och har skolat om dig till bröllopsfotograf, något som tar honom många varv runt jorden varje år. Det måste vara ett fantastiskt jobb. Och det är helt osannolikt hur han lyckas fånga stämningar, känslor och små fragment av de viktigaste ögonblicken i sina bilder. Dessutom verkar alla bröllop han fotar vara världens coolaste. Bläddra lite i hans arkiv så ser du själv.

På ett av bröllopen samarbetade han med den här videografen, som kallar sig Shark Pig. Och my goodness, så fint!

Surya & Nick from Shark Pig on Vimeo.