Det var - tack och lov - löpningsutmattning det handlade om. Inte vinterkräk. Och det hade man kanske kunnat räkna ut med tanke på att A sprang 2,5 timme i terräng. Men ändå, vinterkräkskräcken tar liksom över all sans och allt rimlighetstänk när den slår till.
Åh, skönt! Har tänkt på er idag och undrat hur det gick!
SvaraRaderaHaha tack, det var gulligt av dig :)
SvaraRaderaPuh!
SvaraRaderaÄlskar att ni ens tänkte att det var vinterkräket, trots utmaningen i skogen innan! Vem hade inte mått illa då liksom? Heja A som orkar och heja dig som stöttar!
SvaraRaderaJa herregud, själv hade jag cirka dött om jag hade sprungit så långt och länge!
SvaraRadera