Ibland förstår jag verkligen att folk väljer bil framför kollektivtrafik. Vissa dagar kan ALLT gå fel. Som när jag åkte till jobbet igår kväll för att jobba natt.
Jag satt på ettans spårvagn. Läste lite, smsade några vänner och skrev ner några ideer till en artikel jag håller på med. Då ringde en kille från
Ordfront och erbjöd mig en billig årsprenumeration samt 4 gratis böcker, vilket såklart lät intressant. Jag snackade med honom, tittade ut genom rutan men märkte inte att vi passerade Marklandsgatan där jag skulle byta till buss 82. Suck. Jag hoppade av en hållplats senare, och fick rusa tillbaka, i hopp om att hinna med bussen. Sprang andfådd längs spårvagnsrälsen, försökte gena över en knagglig gräsmatta, upp och ner genom buskar och allmän terräng. Tog mig även över stängsel, med laptopen tungt hängandes på axeln.
Väl tillbaka på Marklandsgatan kom lyckligtvis buss 82, precis i rätt tid, och jag steg på, nöjd. Bussen körde och något kändes fel. Så vid Frölunda Torg frågade jag för säkerhets skull om den verkligen gick till Brottkärr.
"
Nej", svarade chauffören.
"
Men jag SÅG att det stod 82 på den!" sa jag lite dumt.
"
Ja, men det gjorde det också." Mr. Chaufför gav mig ett stort leende. "
Jag kom som en 82a, men sedan switchade jag om till 94 innan vi fortsatte!"
Eh, jaha? Switchade om?
Fick hur som helst lov att ta spårvagenen tillbaka till Marklandsgatan, IGEN! Kom fram och såg 82an stå där; YES! Försäkrade mig om att den gick mot Skintebo och jajjamän, det skulle den göra. Men, insåg jag efter en stund, den gick inte till min hållplats utan stannade en halvtimmes promenad därifrån. Eftersom bara
varannan bussjävel går ner till Ågrenska där jag jobbar.
Jag trodde inte att det var sant. Började promenera på den lilla slingriga väg som leder ner till havet, och när en snäll kvinna körde förbi slängde jag upp en tumme utifallatt. Och hon stannade! Samt körde mig HELA vägen ner till havet, över till Lilla Amundön, genom grinden och ner till parkeringen. Underbara människa.
Jag kom in till mina arbetskamrater, endast 6 minuter sen, och talade om att "Jag liftade med kvinnan som bor i ladan mittemot busshållplatsen".
"Det är ju ICA-Stigs fru! Du vet, Stig i ICA-reklamerna!"
... och så plötsligt förvandlades en enormt störig kollektivtrafiksresa till en rätt kul anekdot. ICA-stigs fru, liksom. Jag är nog nästan lite känd nu.