tisdag 19 juli 2016

Sommarstugeturnén del ett: Bergsvik

Precis som förra sommaren kör vi upplägget två veckor på vardera sommarstället. Två veckor hav, två veckor sjö. Två veckor västkust, två veckor Småland. Nu är Bergsviksveckorna till ända och i morrn drar vi vidare. Men så gött det har varit! Lite dassigt väder först, men det var mysigt ändå och Johanna, Erik och Gunnar kom hit några dagar. De har en båt som de ärvt efter Eriks pappa och som de inte riktigt hade någonstans att ha, så nya planen blev att den ska bo här. Här fanns nämligen båtplats men ingen båt. Sjukt bra plan, men det krävdes en del meck för att få det hela på plats. Först behövdes en "impeller" (nej jag vet inte vad det är) till motorn, som Erik åkte typ 15 mil för att köpa. Sedan kom de hit (10 mil från Göteborg) bara för att inse att den där lilla delen som Erik köpt, den hade Johanna städat bort ur bilen innan de åkte. Och slängt. Så hon fick vända hem igen, 20 mil tur och retur, och leta i soporna. När hon kom tillbaka sa Erik att det "faktiskt var några muttrar med också", som hon alltså inte hade fått med sig. Ja ni fattar. Den nivån. Och detta var bara innan Erik och Axel gjorde själva jobbet, dvs åkte hela vägen till Onsala härifrån (till Göteborg och några mil till) och hämtade båtskrället och körde hit det och sen gjorde i ordning båten till den perfekta fiskefarkosten. Allt det där förlöpte dock utan missöden, så nu finns här en båt!

Och BELÖNINGEN sen när barnet fick ta livets första båttur. Mycket stor. Det var kanske inte precis omedelbar kärlek, vårt lilla kid satt så koncentrerad han bara kunde i knät med små grepp om mina handleder hela färden. Inte rädd, inte heller inte rädd. Men efteråt, när det liksom fått sjunka in: herre vad han gillade båtupplevelsen då. Där! Brum! Där! Brum! DÄR, BRUM! Ville inte göra något annat än att vara på stranden/bryggan.
Han har förresten slutat krypa och kommit igång ordentligt med gången nu, med en hel del frustration som följd eftersom han inte kan springa riktigt så snabbt och obehindrat som han vill. Vissa stunder (oftast, som tur är): total solstråle. Andra: frustrerad. Vill bli buren, vill sen inte bli buren, vill gå själv nedför backen, vågar inte riktigt gå nedför backen. Och då blir han tokig! (liksom föräldrarna). Men det kan man ju förstå.

Annan grej – som inte kan ha undgått någon som rört sig om än sporadiskt i något endaste socialt medie – det är ju en väääldigt gynnsam bärsommar. Herregud vad här är hallon och blåbär. Knäppa mängder. Vi plockar hela tiden, Nils äter sig mätt och bajsar minst dubbelt så ofta som vanligt. Springer naken i hallonsnåren. Det är sommar, allt är som det ska.

(Tack alla Vikengrenare för väldigt härligt häng!)

söndag 17 juli 2016

Linneas 30årsfir - årets galej

Åh, igår alltså. Så fantastiskt fint fixad, denna fest. Det fanns fotobås och gnuggtatueringsbås och glitterbås. Snittar och nattamat. Superfin bar med en massa pynt, ölbiljetter med roliga meddelanden på och superfin lokal (Kustens hus). Egenbryggd öl specialgjord för kvällen, ett dansgolv som aldrig dog, fötter som aldrig började ömma trots det, danceaoke och roliga människor en aldrig ville sluta prata med. Gick hem halv fyra, somnade så himla glad.

En sån kväll var det! Att ha ett syskon, och en person som ens syskon blir ihop med – det är så jädra fantastiskt ju.

lördag 16 juli 2016

Jag, sovmorgonen och Google Drive

Har åkt hem till Göteborg över helgen för att gå på min brors tjejs 30-årsfest ikväll. Familjen kvar på landet, så jag har lägenheten för mig själv, och det är: härligt! Det känns också: lite ensamt. Men mest härligt.
Som alltid när jag har egentid får jag för mig att lägga den på något som har med bilder att göra. Den här gången ska jag försöka få ordning på projekt backa upp alla bilder med Google Drive. Blir helt förbluffad över hur kass jag är på sådant, både tummen ur-momentet och få allt som jag vill ha det-momentet. Har redan innan klockan slog halv tio hunnit prata i telefon med mitt ex J som i ett under av tålamod och pedagogisk förmåga förklarade för mig hur jag vill ha mitt bildsystem och hur jag hittar olika konstiga filer på datorn samtidigt som han jonglerade frukost till sina ungar i en sommarstuga i Dalarna. Snällt!

Nu håller vi bara en gemensam tumme för att min dator inte hinner krasha innan allt är klart. Har som vanligt fyllt den så till den milda grad att den kanske vägrar starta innan jag hinner börja tömma den (och ja, detta har hänt mig förr, lär tydligen inte av mina misstag).

Hur som helst, i övrigt är allt toppen. Jag äter godis i sängen till frukost. Ska väl gå och köpa en go-frulle på ekofiket intill strax tänkte jag. Läsa nyheter i lugn och ro (så mycket kaos i världen). Gå en sväng på stan. Kanske läsa ut min bok, greja i lägenheten, göra mig i ordning onödigt långsamt inför festen ikväll. Sen gå på fest ikväll! Det blir fint. De har tydligen till och med en öl specialbryggd för detta tillfälle, så peppen känns ju sky high.

Har också haft en sån himla go vecka i Bergsvik, men det får jag återkomma till i ett annat inlägg. Hej hej!

lördag 9 juli 2016

Lur:igt lopp

Jag vill ju blogga om Portugal (som var så himla gött och hade så himla många fina hus att fota) men nu är jag lite upptagen med att vara ledig och sånt så det kanske dröjer några dagar.

I alla fall. Vet ni vad som hände idag? Jag och Axel (och våra kompisar Pär och Ylva) sprang Lurs Backyard Ultra. Ett rättså knäppt men roligt lopp där man springer så många varv man orkar och vill på en 7 km-bana i skogen, med ny varvstart varje hel timme. Tävlingen verkade mest locka hipstermän i skägg med slanka men stora vadmuskler som pratade om att "åtminstone springa till mörkrets inbrott". Helst dygna. Snubben som vann förra året sprang tydligen 29,5 timmar. (Jag bara he-he-he – *ångest*).

Men sen sprang jag fanimej tre varv! Strax över två mil! Kände mig förvånad men glad.

Och som jag skrev på insta: tänker att detta kanske ska bli min nya grej nu. Dvs att anmäla mig till konstiga lopp som såna här "riktiga" löpare springer, för att känna mig typ en hundradel så cool som dem. Himla värt ändå!

Axel och Pär springer förresten fortfarande, 11.5 timmar efter start. Jorå.