torsdag 26 september 2013

Tack tack tack

Pappa pre-op
Allt gick bra. Allt gick bra! Kirurger, vilka superhjältar de är. Och vilken superhjälte pappa är. Och mamma och Anders, vilken tur att man har varann den där hemska stunden då man bara sitter och väntar och ingenting vet.
Operationen gick snabbt och enligt plan och pappa vaknade upp ganska fort efteråt. Såklart jättetrött, men ändå piggare än väntat och han berättade när han vaknat att han hade drömt om segelflygplan och katter. Det var kanske det finaste jag har hört i hela mitt liv.

Lättnaden nu – obeskrivlig. 

tisdag 24 september 2013

Om hjärtat

Jag var fjorton. Vi satt i bilen på väg genom allén. Det var bilkö och jag hade varit och slingat håret hos Annika på Salong Klipp eftersom jag skulle åka till Island dagen efter, med handbollslaget, och ville vara fin i håret. Det blev ganska randigt minns jag men det var nog på modet då. Vi satt i alla fall där i bilen och lillebror frågade mamma varför hon hade kört så fort innan vi fastnade i bilkön. Mamma varför körde du så fort? Det var för att de hade ringt från sjukhuset. De skulle fixa hjärtat på pappa och så hade något gått fel. De ringde och sa till mamma i telefonen att det var bäst att vi kom med detsamma, så vi åkte i ilfart. Och så var det bilkö i allén.

När vi till slut kom fram var min pappa kall om händerna och då förstod jag, då kom skräcken fast faran redan var över. Och jag minns känslan av att världen rasade ihop, och att sjuksystrarna frågade mig om jag ville ha ett glas saft. Det ville jag inte, jag ville bara att pappas händer skulle vara varma igen som de alltid är.

Pappas hjärta blev perfekt efter det där, även om det var nära att det inte blev så. Och det är nog det där "det var nära att" som gör att det känns så läskigt nu, femton år senare, när läkarna ska fixa till hjärtat igen. Det ska de göra på onsdag. I morgon åker vi med honom in allihop, lillebror har kommit hem från Frankrike, mamma har lagat våfflor vi kan mumsa på om det blir mycket väntande och jag har packat ner kortlek och frågespel i väskan. Vi är laddade. Lillebror har också läst på internet att de gör tolvhundra sådana här operationer om året på Sahlgrenska, flera om dagen ju. Det är deras paradoperation, den de kan utan och innan och den de stoltserar med ger så fantastiska resultat.

Så alldeles snart är pappas hjärta helt perfekt igen, så att det kan pumpa starkt i minst tusen år till. Jag ska bara blunda och hålla andan en liten liten stund till, och sen är vi där. Älskade pappa.

måndag 23 september 2013

Sensommarhöst i Haga

Såhär kan ett flera timmar långt jobbmöte se ut! #frilanslivetftw

(Fotograf Linn Bergbrant)

onsdag 18 september 2013

+ 310 km

Vi hade kollat fel. Det är 156 mil till Paris, inte 125. Inga konstigheter. 

söndag 15 september 2013

Touringhojen

Eh, just det ja, i förra veckan beställde jag och Axel varsin touringcykel (långfärdscykel) eftersom vi fått för oss att vi ska cykla till Paris nästa sommar. Cykla ja. Till Paris. Det är 125 mil, och när man säger det så låter det ju inte så mycket. Tänker att man grejar det i ett huj, och det är ju mysigt att tälta och sådär.

Axels cykelerfarenhet:
Han kan det mesta om cyklar, han äger sju stycken, han har cyklat Vättern runt tre gånger (på bra tid), och genomfört ett triathlon och han cyklar "några timmar" "några gånger i veckan".

Min cykelerfarenhet:
Fredrikshamn-Skagen en gång för tolv år sedan, samt cyklar "in till stan och tillbaka" ganska ofta här hemma under sommarhalvåret (ca 10 minuters cykling).

Det blir nog bra det här!

(Bildcred till diverse Pinterestillustratörer, förlåt att jag snott!)

söndag 1 september 2013

Paris je t'aime

I en mysig vindslägenhet längst upp i en snirklig gammal trätrappa i ett av Paris äldsta hus, alldeles nära Notre Dame – där bor Anders och Linnea nu! Min bror och hans tjej alltså. Jag och Axel åkte och hälsade på i slutet av augusti och det var fantastiskt, för det är ju Paris. 

På dagarna promenerade vi runt hela staden, vi gick och gick och gick och gick tills jag hade blåsor på båda fötterna, men pausade för god mat, öl och fikor längs vägen. Till frukost handlade vi baguette på boulangeriet och ost på fromageriet och vi hann också med några picknickar vid Saine eller Canal Saint Martin. På kvällarna åt vi mat på stan eller dumplingsmiddag med tusen tillbehör hemma, med fönstret öppet och utsikt över Quartier Latins taknockar. 

En kväll var vi på Le Comptoir General, en fantastisk afrikansk bar med starka ingefärs- och kaneldrinkar, trädgård och egen loppis. A hittade ett fint silverarmband, just ett sånt jag letat efter, som han köpte till mig och vi cyklade hem med hyrcyklar, fick ett lyckoryck och trampade bort på tomma gator till Eiffeltornet som blinkade i natten och drack medhavd öl och åt choklad. En bit bort från stenmuren vi satt på sprang några tjocka kvällspigga råttor över gräset. Att vara råtta i Paris måste vara rätt fint ändå. Käka matrester från världens bästa restauranger, leta tafatt under ett blinkande Eiffeltorn i ljummen sommarkväll. Bra liv tänker jag. 

Tack Andy och Linnea för magiska dagar.