måndag 19 augusti 2013

Way out west

Hela veckan har jag tänkt skriva ett detaljerat inlägg om Way out West. Om hur roligt det var. Om när Emma fick ett telefonsamtal om nytt jobb samma sekund som vi gick in på området, och om spelningarna som kändes i magen, om solskenet och ölen och regnet som höll sig borta för det mesta och om hur mycket tid man ägnade åt att hitta folk eftersom det aldrig gick att ringa varann. Om den klyschiga men underbara Göteborgseuforin på Håkan, om nostalgin på Cat Power och om Rodriguez som kom och spelade och liksom fanns på riktigt, inte bara i Searching for Sugarman, och som sa "I know its the drinks talking, but I love you too" när alla jublade. Om att träffa gamla gymnasiekompisar och bli så himla glad över det. Om missförstånd som löste sig. Om drinkarna hemma hos Malin och Björn, om den gladfulla känslan och om att tycka om någon så väldigt mycket.
Om klubbspelningarna, och om att dansa sig svettig men inte trött och om konfetti av hjärtan. Och om att cykla till någon efterfest på Röda sten och sedan hem igen när det blivit alldeles ljusblått över Älvsborgsbron, och köpa pepsimax och ostbågar och hamburgare och om att sitta på sängkanten och goffa det innan somningen. De sakerna.

Men jag hann liksom inte skriva, och nu är klockan två och i morrn åker vi till Paris. Way out west 2013 – mitt allra första (!) – var i alla fall allt det där. Och ungefär såhär såg det ut:


torsdag 8 augusti 2013

WoW

Way Out Wests första dag och efter en månad av sol och värme kommer såklart regnet. Har just panikinförskaffat ett par gummistövlar på skobutikernas motsvarighet till Gekås: Skopunkten, och är med andra ord all set: nu kör vi!

fredag 2 augusti 2013

Bergsvik

Även förra helgen var en typiskt bra och somrig sådan. Hängde på A:s landställe i Bergsvik på min lediga torsdagfredag och frossade i brygghäng och makrillfiske och sånt. (På krokarna, om man inkluderar även de andras, fastnade även berggylta, havsöring, sandskädda, horngädda, torsk, rödspätta, ål (uäk) och lite annat spännande från Gullmarns undervattensvärld. Typ brännmaneter. Trots det var ålen klart slemmigast). 
Coolast i världen var i alla fall en gammal dam, långt över åttio, som fiskade middagsmat på bryggan med en enkel fiskelina och en liten krok. Hon fick upp mest av alla.